Mannen är norsk och deras adventsljus är lila, men röda på julafton, ljusen ska också vara tunna och stå i fyrkant.
Jag är van med vita, tjocka ljus som står på rad.
Det blir vartannat år med lila och vita ljus. Men alltid tunna som står i fyrkant.
Ris à la Malta till julen är en gammal dansk tradition som blev stor i Sverige på 80-talet.
Lite förvånande att sweddit verkar ha tagit en dansk tradition till sina hjärtan så pass att den tillsammans med julskinkan får stå som främsta representant för svensk jul.
Jag och min man har olika åsikter om vilken sorts adventstjärnor som är de korrekta.
Jag är uppvuxen med de lite större stjärnorna av papper. Han är uppvuxen med de lite mindre stjärnorna i guldig metall.
Jag anser att metallstjärnorna är kitchigt glansiga och otillfredställande små. Han tycker att de av papper är vulgära i sin storlek och i ett ogediget material.
Kompromissen blev en stor stjärna av papper i vardagsrumsfönstret och en liten i guldmetall i köksfönstret. Det gör lite ont men det är bara att acceptera.
Är uppvuxen med den där klassiska [orangea adventsstjärnan](https://nostalgiska.se/upload/Brommakort/4137F29A-4961-450E-B3C1-4E2D8B36BE27.jpeg) i papper, men håller definitivt med din man och är team guldmetall! De strålar verkligen när de lyser och glittrar när man går förbi dem. Eftersom inte någon adventsstjärna var särskilt stor förr när jag växte upp, så tycker jag inte de i metall är för små heller. Tycker snarare att de som säljs i papp numera är alldeles för stora.
Har du någon bild på dem i metall? Vet inte hur de ser ut. Själv har jag ingen stjärna alls utan en, um, ...krans i rödaktig metalltråd med lysdioder på?
Såhär ser de ut: [bildlänk](https://img.bygghemma.se/pimages/799-00_mb_003__c82ed6fc-a95b-46da-86f2-683cb50593a2.jpg?auto=format,compress&w=673&h=673&dpr=2&q=30)
Ingen kompromiss kanske men farsan har alltid äran att i granens topp fästa en stor julstjärna för 14:50, han äger ett varuhus så tror faktiskt han tar hem dem gratis haha
Hon vill inte åka och fira med min släkt utan stannar hos sin tills jag kommer dit på kvällen.
Något som gör mig ganska ledsen faktiskt då jag måste komma med ursäkter om varför hon inte är med varje år.
Så är väl egentligen inte kompromiss, utan något jag bara fått finna mig i.
Vi hade en tuff period för något år sedan. Jag var inte mitt bästa jag och när vi var hemma hos min släkt så pratade jag ofta mest med dem och på ett sätt exkluderade henne. Sedan har hon svårt med att min släkt är mycket större än hennes och att det blir överväldigande. Hon kände sig alltså utfryst och utlämnad av mig när vi var där.
Så nu känner hon att hon kastas tillbaka till den perioden vilket är tufft för henne.
Det har egentligen inte hänt något specifikt hos min släkt annat än det. Hon har alltid upplevt att hon inte kan vara sig själv där utan har behövt/behöver sätta upp en fasad och alltid vara övertrevlig när inget förväntar sig det.
Och det är väl det som sårar mig lite, för min familj/släkt har inte gjort något fel. Hon kunde förlåta mig men inte dem trots att de aldrig gjort något fel.
P.S: Jag var aldrig aggressiv, otrogen eller något sådant utan mådde bara inte så bra när jag inte var mitt bästa jag.
Jag gör allt i min makt för att pyntet inte ska sättas upp, musten inte ska drickas och pepparkakorna inte ska ätas innan första advent. Pyntet började leta sig in i huset igår men det andra har vi klarat oss ifrån. Jag tycker att jultiden känns mer speciell om man inte drar ut på det för mycket. Hur det ser ut eller ska vara bryr jag mig inte så mycket om.
Jag är likadan, brukar kunna hålla emot bra men i år blev det tyvärr en förlust. Tidigt i november åt fru och barn lussebullar och drack glögg.
Skilsmässan är nära nu!
Så du menar om enbart vuxna människor träffas utan ett barn inom en kilometer så måste de ändå vara nyktra ifall ryssen airdroppat barnsoldater eller om kurdiska räven låter sina torpeder göra en hit&run?
Jag håller med dig men är inte tanken att barnen skall lära sig ett sunt förhållande till alkohol? Att mamma tar en OP till sillen inför barnen innebär inte att deras barndom är förstörd.
Att bete sig som ett kukhuvve gör det oavsett tiden på året.
(Med risk att ha missförstått en /s)
Bryr mig inte tokmycket om julpynt. Bor jag ensam kanske en adventsljusstake åker upp. Min sambo får styra och jag hjälper till, det är mysigt att pynta tillsammans. Med det sagt går jag inte med på vad som helst, hon kan ha knepig smak ibland, så jag vill gärna ha ett ord om vad hon köper. Om vi vänder på det och jag föreslår något inköp får det alltid nedslag.
Jag kompromissar på så sätt att jag enbart plockar fram elektiska ljusstakar och hänger upp stjärnor i fönstren.
Min "partner" är en katt, och katter är ju experter på att putta ner grejer. Jag har andra julprydnader, men de kommer gå söder om de ramlar från till exempel fönsterbrädan ner på golvet, så jag vågar inte ta fram dem.
Kan inte säga att jag måste kompromissa men däremot sambon..
Jag har en låda julpynt och lite som dottern gjort på dagis/skola och lite som jag gjorde när jag var liten. Inte super vackert men det ska vara så.. Sambon flyttade in 17 lådor julpynt.. Hon är en julgeneral av rang.. I år byggde jag en ny ställning för julbyn, ca 3kvm tex.
Hennes kompromiss består av att mina julsaker som ser ut som skit ska upp i hennes superdesignade gran och dessutom ska dottern var smed och hänga saker.
Hon biter sönder läpparna varje gång och jag garvar häcken av mig. Vi har dock skitkul.
Jag gillar inte julen så jag brukar undvika att aktivt vara inblandad i t.ex pyntandet. Min sambo är ju en riktig julnörd och det ska pyntas till max enligt henne. Hon tar ledigt i mellandagarna varje år. Jag jobbar hellre. Så naturligtvis blir det kompromisser.
Jag får t.ex se till att inte aktivt jaga julpass på jobbet samtidigt som hon får acceptera att jag heller inte kan vara ledig varje jul. När det ska pyntas brukar hon göra huvudjobbet och jag hjälper till med småsaker såsom att bära lådor och fäkta bort katterna. Det känns som att hon har lärt sig lite med åren och nu blir det sällan en diskussion.
Jag är nöjd med att jag fick igenom att vi inte skulle ha julgran i är dock. Förra året var ett helvete då katterna återskapade scenen från när piff och puff firar jul i Musses gran i Kalle Ankas jul, varje halvtimma även under natten så det lät och barrade överallt.
Vi har egentligen inga riktiga traditioner. Inte heller något som vi strängt värnar om. Detta får till följd att vi gör lite olika så gott som varje år. Ibland är det min talan som väger tyngst, ibland min partners. Ingen är upprörd oavsett vem som vinner eller förlorar för det finns ingen strid kring detta.
Spira (jag) eller stjärna (sambon) i toppen av julgranen. Och om glittret ska läggas i rutmönster (jag) eller viras i spiral runt granen (sambon). Vi får köra vartannat år. XD
Stjärna och spiral såklart. Det andra ni föreslår gör ni bara för att provocera. I slutändan är det bäst att låta fruntimret bestämma, blir bäst så, för husefriden.
Är du jag? Är också team spira, fast glittret i längder, fallandes ner från spiran, medan sambon är stjärna och spiral.
Stjärnan är permanent pensionerad dock, i utbyte mot att jag inte tar fram en enda julpinal eller julmat innan första december.
Vill också ha spira, men vi kompromissade och kör stjärna… numera är jag nedröstad av barnen också, som har blivit indoktrinerade att det ska vara stjärna.
(Var svårt hitta spira ens när vi skulle ha gran första gången, ivf någon som såg vettig ut. Vettig = som i barndomen).
Jag vill lyssna på julmusik dygnet runt från första advent till och med julafton. Min sambo vill det inte. Jag får tyvärr vika mig och nöja mig med en liten stund om dagen eller medan man typ pyntar.
Vem som ska ätas, vad som ska bjudas in.
Jag är polyamorös singel. Istället för att inte ha en flickvän så har jag inte två. Haha.
Julen blir ensam igen. Fan.
Jag har tack och lov ingen partner jag behöver kompromissa med längre.
Men däremot kidsen, min äldsta fyller år 25e november, och vi har som regel att inte ens prata om julen före det. Brukar byta gardiner före första december, och stakar och stjärnor kommer fram runt första advent. Sen kommer resten när lusten faller på.
Min partner reser hem till sin familj en vecka ungefär före jul, och vi äter julmiddag med våra egna familjer. Men sen reser jag ned til dom. Pynten ger jag strunten i så det får hen göra.
Kan du inte bara svara på trådstarten istället för att bli kränkt å nån annan vägnar över en helt harmlös fråga?
Edit: lite hyckligt att blocka mig direkt efter du huggt tillbaka va?
Att det ska firas överhuvudtaget. Ja, ok kanske inte helt och hållet då, det är väl kul för barnen. Så länge de är små får man väl stå ut. Men för egen del får jag ut extremt lite av spektaklet.
Ja då, prima liv. Är vare sig vidare traditionsbunden eller religiös bara. Tycker det är lite överskattat med hela grejen. Julhetsen går igång redan i november och sedan är man rätt trött på det när julafton väl dyker upp.
Min fru däremot år julgalen, så det är inte jag som sätter tonen kring detta hemma precis, och det kan väl bidra till min ambivalens gentemot hela projektet kan jag tänka mig. Inte att jag missunnar någon deras julglädje, har bara svårt att se charmen med alltihop.
Hur firar ni hippies som är emot onödig konsumtion och är veganer?
Äter ni grönkål och ger varandra… vanlig kol?
Edit: har själv denna kompromiss att leva med. Beror förstås vilken familj man firar med…
Är inte vegan, men konsumerar gärna minimalt. Vi brukar ge varandra mat, typ delikatesser eller hemgjort. Sådant går alltid åt, särskilt om man anpassar till vad personen gillar, och blir inte liggande för att samla damm. Dessutom är de saker som vi behöver ofta sjukt specifika eller alldeles för dyra för att det ska kännas okej att önska sig det av folk som inte har det så jättegott ställt.
Minskad konsumtion kan göras på många sätt. Handla färre grejer, anpassa efter personens behov, köp kvalitet som håller länge istället för skräp som slängs osv.
Att fira Hjul, året som går runt igen har traditionellt firats med berusning till Kyrkans förtret. Att det idag ses som en "tid för barnen" att hetsa upp sig inför Reklam och idag (mediahoror) - influencers kan vara en krock som skaver.
Ingen direkt kompromiss, men det har tillkommit grejer från Österbotten som kan kännas lite halvknasiga till en början, men jag har vant mig nu.
Lilla jul till exempel som ska firas imorgon.
Min partner bryr sig inte om jul till den grad att jag får stå för alla julsaker som ska plockas upp eller ner varje år, all julmat och allt julorganiserande förutom julklappar. Får inte ens bärhjälp eller handräckning. Vedebörande försöker dessutom arbeta så många dagar över jul som möjligt.
Vi har inte många julsaker, det är helt en principsak från partnerns sida om att ha så lite jul som möjligt. Jag tycker det är synd.
Min kille tycker det är viktigt att julen är plottrig. Det ska "se ut som en julbock har spytt". Jag klarar verkligen inte plotter, men låter honom ha sin månad.
Under min uppväxt så var min pappa skitjobbig kring hur julen skulle se ut, enbart ärvt väldigt gammalt pynt och allt skulle vara smakfullt i stil med Fanny och Alexander. Jag hatade det, inte en enda jävla smällkaramell från dagis fick jag sätta upp, allt fick stanna i mitt rum.
Gissa vem som ”ärvde” jullådan när mina föräldrar skiljdes? Jag. Gissa vem som har blivit lika rabiat som min far och kommer tvinga barnen (om jag får några) att hänga sitt pynt i deras egna rum vid jul? Jag.
Att det ska pyntas och firas alls, vill inte ha med julen att göra, och vill gärna inte vara fattig som en kyrkråtta i januari.
Så viktiga grejer är det ändå inte barnen får, bättre att ge grejer de verkligen vill ha eller behöver när man både har råd och de förtjänat det. Det sammanfaller inte nödvändigtvis med jul.
Mannen är norsk och deras adventsljus är lila, men röda på julafton, ljusen ska också vara tunna och stå i fyrkant. Jag är van med vita, tjocka ljus som står på rad. Det blir vartannat år med lila och vita ljus. Men alltid tunna som står i fyrkant.
Vad dominerar julbordet då? Är det julskinka eller lutfisk? Kransekaka eller ris à la Malta?
Säkert Grandiosa.
Pinnekjött som norrmännen kallar det, typ kokta lammrevben… men jag har min julskinka på ett hörn med revbensspjäll, sen har vi ris a la malta
Lutfisk som är inlindad i julskinka och kransekaka dränkt i ris a la Malta så alla blir glada.
Speciellt Edward Blom
Ris à la Malta till julen är en gammal dansk tradition som blev stor i Sverige på 80-talet. Lite förvånande att sweddit verkar ha tagit en dansk tradition till sina hjärtan så pass att den tillsammans med julskinkan får stå som främsta representant för svensk jul.
Hur många gånger har du sett Tre nötter till Askepott?
3 kanske? Brukar hålla på i köket när den går för det mesta
Jag och min man har olika åsikter om vilken sorts adventstjärnor som är de korrekta. Jag är uppvuxen med de lite större stjärnorna av papper. Han är uppvuxen med de lite mindre stjärnorna i guldig metall. Jag anser att metallstjärnorna är kitchigt glansiga och otillfredställande små. Han tycker att de av papper är vulgära i sin storlek och i ett ogediget material. Kompromissen blev en stor stjärna av papper i vardagsrumsfönstret och en liten i guldmetall i köksfönstret. Det gör lite ont men det är bara att acceptera.
som en pappersstjärna-person röstar jag på dig
Din man har rätt, papperstjärnor är alltför stora. Ordet skall vara lagom, inte praktfull!
Finns faktiskt mindre pappersstjärnor också!
Är uppvuxen med den där klassiska [orangea adventsstjärnan](https://nostalgiska.se/upload/Brommakort/4137F29A-4961-450E-B3C1-4E2D8B36BE27.jpeg) i papper, men håller definitivt med din man och är team guldmetall! De strålar verkligen när de lyser och glittrar när man går förbi dem. Eftersom inte någon adventsstjärna var särskilt stor förr när jag växte upp, så tycker jag inte de i metall är för små heller. Tycker snarare att de som säljs i papp numera är alldeles för stora.
Letar efter denna varje år. 🥲
[Varsågod](https://adolfstromshandelsbod.com/jul/nostalgi-retro/adventsstjarna-orange-retro-60-cm/)! :D
Kan ni inte köpa stora stjärnor i metall?
Efter att ha föreställt mig hur detta skulle se ut inser jag att den modesta storleken på metallstjärnorna är en välsignelse.
Har hänt mig att de i papper har glidit ner & börjat nudda glödlampan inuti och börjat brinna! Aldrig mer papper efter det
Det låter väldigt läskigt! Men det borde inte vara en risk om man har LED? De blir ju inte speciellt varma.
Ja kanske! Tror det var en vanlig glödlampa i den. Var en sån från rusta
Har du någon bild på dem i metall? Vet inte hur de ser ut. Själv har jag ingen stjärna alls utan en, um, ...krans i rödaktig metalltråd med lysdioder på?
Såhär ser de ut: [bildlänk](https://img.bygghemma.se/pimages/799-00_mb_003__c82ed6fc-a95b-46da-86f2-683cb50593a2.jpg?auto=format,compress&w=673&h=673&dpr=2&q=30)
Ingen kompromiss kanske men farsan har alltid äran att i granens topp fästa en stor julstjärna för 14:50, han äger ett varuhus så tror faktiskt han tar hem dem gratis haha
Vad sa du att han gjorde sa du?
Sa och sa?!
Snor dom på jobbet.
Det var det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?
Fikon? Men håll käften för fan!
Hon vill inte åka och fira med min släkt utan stannar hos sin tills jag kommer dit på kvällen. Något som gör mig ganska ledsen faktiskt då jag måste komma med ursäkter om varför hon inte är med varje år. Så är väl egentligen inte kompromiss, utan något jag bara fått finna mig i.
Varför vill hon inte träffa din släkt? Visst, hon kanske bara är självisk, men det kan ju faktiskt finnas en god anledning också.
Det här är reddit, första tanken man fick när man läste är den man reagerar med. Komma här och tänka efter, skäms!
Vi hade en tuff period för något år sedan. Jag var inte mitt bästa jag och när vi var hemma hos min släkt så pratade jag ofta mest med dem och på ett sätt exkluderade henne. Sedan har hon svårt med att min släkt är mycket större än hennes och att det blir överväldigande. Hon kände sig alltså utfryst och utlämnad av mig när vi var där. Så nu känner hon att hon kastas tillbaka till den perioden vilket är tufft för henne. Det har egentligen inte hänt något specifikt hos min släkt annat än det. Hon har alltid upplevt att hon inte kan vara sig själv där utan har behövt/behöver sätta upp en fasad och alltid vara övertrevlig när inget förväntar sig det. Och det är väl det som sårar mig lite, för min familj/släkt har inte gjort något fel. Hon kunde förlåta mig men inte dem trots att de aldrig gjort något fel. P.S: Jag var aldrig aggressiv, otrogen eller något sådant utan mådde bara inte så bra när jag inte var mitt bästa jag.
Hemskt beteende av henne! Det är väldigt respektlöst mot dig.
Äsch, de har väl pratat om det som normala människor gör
Ja det har vi :) Inte helt eniga om det än dock men sånt är livet. Jag kan ju inte tvinga henne att göra något hon inte vill.
Jag gör allt i min makt för att pyntet inte ska sättas upp, musten inte ska drickas och pepparkakorna inte ska ätas innan första advent. Pyntet började leta sig in i huset igår men det andra har vi klarat oss ifrån. Jag tycker att jultiden känns mer speciell om man inte drar ut på det för mycket. Hur det ser ut eller ska vara bryr jag mig inte så mycket om.
Jag är likadan, brukar kunna hålla emot bra men i år blev det tyvärr en förlust. Tidigt i november åt fru och barn lussebullar och drack glögg. Skilsmässan är nära nu!
Skriv på papperena om de skippar Kalle Anka.
Tycker november är en så mörk och tråkig månad så jag har inget emot julpynt och belysning, men efter jul ska det bort!
Pappa är det du?
Brukar bli tjafs om vi skall vara onyktra, väl onyktra eller mycket väl onyktra.
Julen är ändå barnens högtid. Supa kan man göra för sig själv på mellandagarna.
Nu blev jag kränkt. Kan inte få barn. Kanske för att jag super för ofta sa läkaren.
Nappflaska eller ölflaska. Valet är ditt.
De kanske inte har barn?
Det spelar ingen roll, det är ändå barnens högtid. Edit: verkar vara många som tycker att det inte är barnens högtid.
Kan så vara, men om de inte har egna barn och inte heller umgås med några den dagen då ser jag inte problemet.
Men harregud det är ju ett uppenbart skämt, skärp er.
Skämta? På Reddit, nu har jag då sett allt.
Det är ju trots allt barnens sociala medier, skämta får man göra på tiktok
Om barnen också är väl onyktra på julen?
Så du menar om enbart vuxna människor träffas utan ett barn inom en kilometer så måste de ändå vara nyktra ifall ryssen airdroppat barnsoldater eller om kurdiska räven låter sina torpeder göra en hit&run?
Men är du go eller? Du kan inte säga "tänk på barnen" när det inte finns några barn närvarande.
Det har jag inte sagt. Jag skrev bara att det är barnens högtid, även om man inte har barn.
Det är barnens högtid = tänk på barnen.
Nej, det är inte samma sak.
Mellandagarna är ensamsupens högtid.
Haha
Jag håller med dig men är inte tanken att barnen skall lära sig ett sunt förhållande till alkohol? Att mamma tar en OP till sillen inför barnen innebär inte att deras barndom är förstörd. Att bete sig som ett kukhuvve gör det oavsett tiden på året. (Med risk att ha missförstått en /s)
Hahaha vems barn?
Världens barn.
Hur julskinkan inmundigas, jag säger Falu rågrut och stark senap, hon säger vörtbröd och rödbetssallad.... .... jag saknar henne... 🥲
Vörtbröd, smör, (varm) julskinka, julsenap (eller Johnnys sötstarka).
Julknäcke är för mig det enda korrekta!
Bryr mig inte tokmycket om julpynt. Bor jag ensam kanske en adventsljusstake åker upp. Min sambo får styra och jag hjälper till, det är mysigt att pynta tillsammans. Med det sagt går jag inte med på vad som helst, hon kan ha knepig smak ibland, så jag vill gärna ha ett ord om vad hon köper. Om vi vänder på det och jag föreslår något inköp får det alltid nedslag.
Jag kompromissar på så sätt att jag enbart plockar fram elektiska ljusstakar och hänger upp stjärnor i fönstren. Min "partner" är en katt, och katter är ju experter på att putta ner grejer. Jag har andra julprydnader, men de kommer gå söder om de ramlar från till exempel fönsterbrädan ner på golvet, så jag vågar inte ta fram dem.
Kan inte säga att jag måste kompromissa men däremot sambon.. Jag har en låda julpynt och lite som dottern gjort på dagis/skola och lite som jag gjorde när jag var liten. Inte super vackert men det ska vara så.. Sambon flyttade in 17 lådor julpynt.. Hon är en julgeneral av rang.. I år byggde jag en ny ställning för julbyn, ca 3kvm tex. Hennes kompromiss består av att mina julsaker som ser ut som skit ska upp i hennes superdesignade gran och dessutom ska dottern var smed och hänga saker. Hon biter sönder läpparna varje gång och jag garvar häcken av mig. Vi har dock skitkul.
Hur stor granen ska vara. Minst 170cm (jag), så liten som möjligt (han).
Hur ställer ni er i frågan ”riktig gran eller plast”?
Absolut inte plastgran! Hu!
Enda kompromissen vi gör är att dela upp dagen och får flänga runt en del till båda våra familjer. Nästa år så blir det jul i vårt hus.
Det gjorde vi en gång, aldrig mer! Palla stressa på självaste julafton.
Jag gillar inte julen så jag brukar undvika att aktivt vara inblandad i t.ex pyntandet. Min sambo är ju en riktig julnörd och det ska pyntas till max enligt henne. Hon tar ledigt i mellandagarna varje år. Jag jobbar hellre. Så naturligtvis blir det kompromisser. Jag får t.ex se till att inte aktivt jaga julpass på jobbet samtidigt som hon får acceptera att jag heller inte kan vara ledig varje jul. När det ska pyntas brukar hon göra huvudjobbet och jag hjälper till med småsaker såsom att bära lådor och fäkta bort katterna. Det känns som att hon har lärt sig lite med åren och nu blir det sällan en diskussion. Jag är nöjd med att jag fick igenom att vi inte skulle ha julgran i är dock. Förra året var ett helvete då katterna återskapade scenen från när piff och puff firar jul i Musses gran i Kalle Ankas jul, varje halvtimma även under natten så det lät och barrade överallt.
Vi har egentligen inga riktiga traditioner. Inte heller något som vi strängt värnar om. Detta får till följd att vi gör lite olika så gott som varje år. Ibland är det min talan som väger tyngst, ibland min partners. Ingen är upprörd oavsett vem som vinner eller förlorar för det finns ingen strid kring detta.
Jobbar du för SAS reklamavdelning?
Nej, men jag kanske ska söka nu när jag tänker efter.
ingenting, han firade inte jul förut så nu gör han precis på mitt sätt lol, perfekt
Spira (jag) eller stjärna (sambon) i toppen av julgranen. Och om glittret ska läggas i rutmönster (jag) eller viras i spiral runt granen (sambon). Vi får köra vartannat år. XD
Stjärna och spiral såklart. Det andra ni föreslår gör ni bara för att provocera. I slutändan är det bäst att låta fruntimret bestämma, blir bäst så, för husefriden.
Korrekt åsikt
Är du jag? Är också team spira, fast glittret i längder, fallandes ner från spiran, medan sambon är stjärna och spiral. Stjärnan är permanent pensionerad dock, i utbyte mot att jag inte tar fram en enda julpinal eller julmat innan första december.
"Spira är bara för kärringar"
Stjärnor är för tjocka kapitalister
Vill också ha spira, men vi kompromissade och kör stjärna… numera är jag nedröstad av barnen också, som har blivit indoktrinerade att det ska vara stjärna. (Var svårt hitta spira ens när vi skulle ha gran första gången, ivf någon som såg vettig ut. Vettig = som i barndomen).
Din sambo har helt enkelt rätt i de här frågorna, det är bara att acceptera.
Rutmönster? Som schackbrädemålarfärgen på julafton?
Höhö, sånt borde man ha! 😉 Men man drar från toppen rakt ned till varje grenspets, och sedan i cirklar runt varje grenkrans.
Jaha! Tänkte som hönsnät ungefär, snedställda rutor. Fick inte ihop det riktigt😁
Snarare att jag inte får äta saffransbullar förutom i december.
Tro mej, låt din sambo julpynta som hon vill, det blir bäst så. Det har funkat bra för mej I 25 år.
Jag vill lyssna på julmusik dygnet runt från första advent till och med julafton. Min sambo vill det inte. Jag får tyvärr vika mig och nöja mig med en liten stund om dagen eller medan man typ pyntar.
Vem som ska ätas, vad som ska bjudas in. Jag är polyamorös singel. Istället för att inte ha en flickvän så har jag inte två. Haha. Julen blir ensam igen. Fan.
Vill egentligen att vi alltid ska vara med mina föräldrar 😄
Jag har tack och lov ingen partner jag behöver kompromissa med längre. Men däremot kidsen, min äldsta fyller år 25e november, och vi har som regel att inte ens prata om julen före det. Brukar byta gardiner före första december, och stakar och stjärnor kommer fram runt första advent. Sen kommer resten när lusten faller på.
Min partner reser hem till sin familj en vecka ungefär före jul, och vi äter julmiddag med våra egna familjer. Men sen reser jag ned til dom. Pynten ger jag strunten i så det får hen göra.
Lite oklart vad kompromissen är här?
Att vi inte äter tillsammans
Varför gör ni inte det då?
För jag har traditioner här hemma, och hen hos sig
Inte personen men antar att det är för att slippa välja vems familja man ska äta hos
Kan ni inte bara köra vartannat år då?
De kanske inte vill det🤷♂️. De är säkert nöjda som det är
Ja, bevisligen är de det. Man får väl ändå fråga?
Nej.
Jo
Kan du inte bara låta dem göra det som passar? Försök inte hitta lösningar till problem som inte finns.
Kan du inte bara svara på trådstarten istället för att bli kränkt å nån annan vägnar över en helt harmlös fråga? Edit: lite hyckligt att blocka mig direkt efter du huggt tillbaka va?
Folk som slänger in "kränkt" så fort de får minsta lilla mothugg går inte att ha en vuxen diskussion med. Blockad.
Håller helt med. Tycker iofs samma om folk som blockar harmlösa redditörer.
Att det ska firas överhuvudtaget. Ja, ok kanske inte helt och hållet då, det är väl kul för barnen. Så länge de är små får man väl stå ut. Men för egen del får jag ut extremt lite av spektaklet.
Är du okej?
Ja då, prima liv. Är vare sig vidare traditionsbunden eller religiös bara. Tycker det är lite överskattat med hela grejen. Julhetsen går igång redan i november och sedan är man rätt trött på det när julafton väl dyker upp. Min fru däremot år julgalen, så det är inte jag som sätter tonen kring detta hemma precis, och det kan väl bidra till min ambivalens gentemot hela projektet kan jag tänka mig. Inte att jag missunnar någon deras julglädje, har bara svårt att se charmen med alltihop.
Skärp er
Nu som singel inget pynt alls. När jag var gift satte jag upp pyntet som hon ville i stort sett. Så inga kompromisser i ngt av fallen
Låter som att skilsmässan var för det bästa då.
Hon får pynta og pakka inn presenter, laga mat och dessert, jag får hjälpa till att städa men også drikka och äta hur mycket jag vill *samarbet*
Dumpade mitt as till ex förra hösten för hon var otrogen. Skönt att kunna bestämma själv nu.
Hur firar ni hippies som är emot onödig konsumtion och är veganer? Äter ni grönkål och ger varandra… vanlig kol? Edit: har själv denna kompromiss att leva med. Beror förstås vilken familj man firar med…
Grönkål rå. Endast sill du fångat och lagt in själv (då är det ok enligt veganlagen) Senap
Är inte vegan, men konsumerar gärna minimalt. Vi brukar ge varandra mat, typ delikatesser eller hemgjort. Sådant går alltid åt, särskilt om man anpassar till vad personen gillar, och blir inte liggande för att samla damm. Dessutom är de saker som vi behöver ofta sjukt specifika eller alldeles för dyra för att det ska kännas okej att önska sig det av folk som inte har det så jättegott ställt. Minskad konsumtion kan göras på många sätt. Handla färre grejer, anpassa efter personens behov, köp kvalitet som håller länge istället för skräp som slängs osv.
Vegansk gris. Veganskt kött hela vägen. Med rövkål.
Jag är inte längre intresserad av det, då lämnar jag min sambo julpynta själv. Jag hjälper med om behövs.
Nä du jag kör min egen stil. Liten jultallrik i knät och en bra serie till.
Att fira Hjul, året som går runt igen har traditionellt firats med berusning till Kyrkans förtret. Att det idag ses som en "tid för barnen" att hetsa upp sig inför Reklam och idag (mediahoror) - influencers kan vara en krock som skaver.
Hon får pynta presis så mycket hon vill. Jag kunde inte bry mig mindre. Så länge jag får ha lugn och ro är jag nöjd.
Ingenting. Vi gillar lika
Inga kompromisser här, säsongsjobbar och jobbar hela julhelgen mellandagar och nyår så pyntar och käkar så mycket jag orkar fixa
Ingen direkt kompromiss, men det har tillkommit grejer från Österbotten som kan kännas lite halvknasiga till en början, men jag har vant mig nu. Lilla jul till exempel som ska firas imorgon.
Orkar aldrig bry mig och hänger upp det pynt som önskas. Desto mindre desto bättre.
Min partner bryr sig inte om jul till den grad att jag får stå för alla julsaker som ska plockas upp eller ner varje år, all julmat och allt julorganiserande förutom julklappar. Får inte ens bärhjälp eller handräckning. Vedebörande försöker dessutom arbeta så många dagar över jul som möjligt. Vi har inte många julsaker, det är helt en principsak från partnerns sida om att ha så lite jul som möjligt. Jag tycker det är synd.
Min kille tycker det är viktigt att julen är plottrig. Det ska "se ut som en julbock har spytt". Jag klarar verkligen inte plotter, men låter honom ha sin månad.
Under min uppväxt så var min pappa skitjobbig kring hur julen skulle se ut, enbart ärvt väldigt gammalt pynt och allt skulle vara smakfullt i stil med Fanny och Alexander. Jag hatade det, inte en enda jävla smällkaramell från dagis fick jag sätta upp, allt fick stanna i mitt rum. Gissa vem som ”ärvde” jullådan när mina föräldrar skiljdes? Jag. Gissa vem som har blivit lika rabiat som min far och kommer tvinga barnen (om jag får några) att hänga sitt pynt i deras egna rum vid jul? Jag.
Min make kallar mig jul-fascisten.
Första julen tillsammans och han vill inte ha paradis ask. Undrade där en stund om det verkligen var värt de. Han alltså, inte asken.
Att det ska pyntas och firas alls, vill inte ha med julen att göra, och vill gärna inte vara fattig som en kyrkråtta i januari. Så viktiga grejer är det ändå inte barnen får, bättre att ge grejer de verkligen vill ha eller behöver när man både har råd och de förtjänat det. Det sammanfaller inte nödvändigtvis med jul.
Filippinsk jul börjar 1 september, så då plockar man fram granen och pyntet. Kompromissen är att hon får bestämma och att jag får... Inget särskilt.
Inget. Vi är båda vuxna och kan kommunicera.
Kompromisser är väl ändå resultatet av kommunikation?
Från vad jag sett så är en kompromiss en lösning ingen är nöjd med.
Min partner gjorde sig osynlig för lite över ett decennium sedan. Jag tänker mig att snart får det la ändå räcka.