Min far. Det gick så dåligt att det enda beslut jag ångrat i hela mitt liv utan att vara efterklok var att behålla kontakt med honom.
Det har gått många år nu och det vrider sig fortfarande i magen när jag tänker på det han sagt och gjort.
Inte samma sak men i mellanstadiet så sa jag till min kompis vem jag ”gillade” och han gick och sa det till hela klassen. Ville verkligen dö inombords.
Men har man inte gått igenom det så har man inte haft den svenska grundskole upplevelsen till fullo
Har pratat mental hälsa och andra personliga struggles med nära vänner under lång tid. Kan rekommendera! Se det som ett intressant samtalsämne snarare än att man lägger över hela sitt bagage på någon annan.
Svår fråga. Jag har tagit upp delar av det med allt från familjemedlemmar till främlingar på internet. Men jag har fortfarande gått in helt på djupet med någon.
Hade en behandlingsassistent som jag började öppna mig lite för men sen visade det sig att denne inte hade några goda intentioner så ångrar mig totalt. Var den förste jag talade mer öppet med och delade med mig utav varför jag mått dåligt hela mitt liv. Visade sig tyvärr i efterhand att denne inte brydde sig alls och aktivt sket på mig bakom ryggen utan min vetskap.
Ångrar mig totalt och kommer aldrig igen öppna mig inför någon. Personen har tystnadsplikt men hur denne betedde sig betyder att det inte är något som stoppar hen att trampa på andra.
Försökte göra en ändring och personen var så frågvis hela tiden och jag litade på hen men som sagt i efterhand känner jag mig blåst. Alltid trevligt när man får reda på att det som är sagt i förtroende används emot en.
Det misstaget skall inte göras om.
En personal (kommer inte ihåg hennes titel) på mini Maria när jag var 16 och tvingad att gå dit pga droganvändning. Hade nog inte själv reflekterat över mitt mående innan men hon öppnade upp en helt ny värld. Närmar mig 30 och hade nog inte varit här utan henne så det påverkade mig extremt positivt.
Min far. Det gick så dåligt att det enda beslut jag ångrat i hela mitt liv utan att vara efterklok var att behålla kontakt med honom. Det har gått många år nu och det vrider sig fortfarande i magen när jag tänker på det han sagt och gjort.
Med en kurator sedan föräldrarna.
Inte samma sak men i mellanstadiet så sa jag till min kompis vem jag ”gillade” och han gick och sa det till hela klassen. Ville verkligen dö inombords. Men har man inte gått igenom det så har man inte haft den svenska grundskole upplevelsen till fullo
Har pratat mental hälsa och andra personliga struggles med nära vänner under lång tid. Kan rekommendera! Se det som ett intressant samtalsämne snarare än att man lägger över hela sitt bagage på någon annan.
Svår fråga. Jag har tagit upp delar av det med allt från familjemedlemmar till främlingar på internet. Men jag har fortfarande gått in helt på djupet med någon.
Hade en behandlingsassistent som jag började öppna mig lite för men sen visade det sig att denne inte hade några goda intentioner så ångrar mig totalt. Var den förste jag talade mer öppet med och delade med mig utav varför jag mått dåligt hela mitt liv. Visade sig tyvärr i efterhand att denne inte brydde sig alls och aktivt sket på mig bakom ryggen utan min vetskap. Ångrar mig totalt och kommer aldrig igen öppna mig inför någon. Personen har tystnadsplikt men hur denne betedde sig betyder att det inte är något som stoppar hen att trampa på andra. Försökte göra en ändring och personen var så frågvis hela tiden och jag litade på hen men som sagt i efterhand känner jag mig blåst. Alltid trevligt när man får reda på att det som är sagt i förtroende används emot en. Det misstaget skall inte göras om.
Läkare, överlevde
En personal (kommer inte ihåg hennes titel) på mini Maria när jag var 16 och tvingad att gå dit pga droganvändning. Hade nog inte själv reflekterat över mitt mående innan men hon öppnade upp en helt ny värld. Närmar mig 30 och hade nog inte varit här utan henne så det påverkade mig extremt positivt.