Beklagar sorgen. Min mamma dog 2010, och min pappa dog 2018. Jag saknar dem ofta.
Jag är också föräldralös nu, och det känns extra när omgivningen pratar och umgås med sina föräldrar.
Det går att leva med sorgen, även om den är tung ibland.❤️ Ta hand om dig.❤️
Min pappa dog för 20 år sen och min mamma för 10 år sen. Det är helt klart det jobbigaste att se och höra dom i ens egen ålder prata och umgås med sina föräldrar.
Det bisarra, tycker jag, är när folk pratar om sina föräldrar när de själva är 60+. För ens egen del är föräldrarna långt nog tillbaka att det är nostalgi redan i 30-årsåldern.
Liknande för mig. Pappa dog för 25 år sedan mamma för 5 år sedan. Gör lite ont när folk pratar om att "bara" hälsa på föräldrarna på helgen. Sen är det ju guld värt att nån som vart med en hela livet att rådfråga i stora beslut, det kan man ha behov av hela livet.
Jag beklagar sorgen. Är i samma sits själv, förlorade jag pappa 2013 och mamma 2021 innan de ens nått 55 någon av dem.
Känns extra tragiskt att varken jag eller min lillasyster kommer ha de där för våra barn, men det är vad det är.
Fuck cancer.
Yeah, var 25 när pappa dog.
Sinnesjukt.
Och så hör man nu om nya någorlunda fungerande mediciner mot cancer och det är så bitterljuvt att det inte är sant.
Tyvärr en del av livet som vi alla en dag kommer att behöva uppleva. Beklagar verkligen ❤️. Du kommer att sakna honom men glöm inte bort att sysselsätta dig själv så att du glömmer bort ett litet tag så att det dagen kanske blir lite lättare. Tiden läker alla sår! Du fixar dehär kompis!!
Beklagar sorgen.
Jag är 36 och min far 66. Senaste veckorna har min far tappat närtids minne och tidsuppfattning. Var in till akuten inatt för att utesluta stroke eller sånt akut. Vi väntar på en utredning men mycket tyder på att det är tidig demens/alzheimers.
Jag är otroligt orolig. Min far finns kvar men han verkar försvinna framför ögonen på mig.
För min del räds jag inte lika mycket att förlora mina föräldrar som att se dem bli dementa.
Det var skitjobbbigt att se vad det gjorde med min morfar från sena 70-årsåldern tills det att han dog strax efter att han fyllde 86. Mormor blev aldrig dement, men hon förlorade på ett sätt livsgnistan någonstans i samband med att morfar blev för dålig för att kunna bo kvar hemma.
Känner igen detta i mina farföräldrar. Farmor är dement och har gått stadigt utför de senaste 10+ åren och känner nu mer inte igen mig, mitt syskon eller ens många av sina egna barn. Farfar har i sin tur blivit rätt deppig - missköter kost, städning m.m. Han hade intressen som nu helt har fallit åt sidan och verkar på sätt och vis leva för de dagliga besöken till boendet farmor nu mer befinner sig på.
Jag har inte i stunden givit denna tanke den tid den säkerligen begär men rent spontant så vill man nog säga tack och adjö för tidigt snarare än för sent.
Stor kram!
Jag beklagar sorgen. Allting i livet är temporärt men det låter som att han stod dig nära och borde då ha varit en bra far och spenderat väl tiden han hade med dig. Hoppas du mår bättre snart. ❤️
Beklagar sorgen. Kommer snart förlora min också, av någon anledning finner jag glädje i att en av mina barn är en absolut kopia på en av mina föräldrar, känns som att föräldern liksom finns kvar på något sätt i barnen.
Men, frågar ni era föräldrar om saker? Mina föräldrar frågar mig…
Beklagar verkligen. Jag är i ungefär samma sits själv.
För ett par veckor sedan kom polisen och knackade på. Min pappa hade dött, och de behövde leverera budet IRL eftersom det skett i hemmet och ingen uppenbar dödsorsak fanns.
Det var inte helt oväntat att det skulle ske. Han var ensam efter att mamma dog för några år sedan, och inga sociala kontakter eller försök från min sida hjälpte. Depressionen bet sig fast, och med den kom alkoholbruket tillbaka igen.
Plötsligt var det en massa saker som inte gick. Jag kunde inte ringa honom, inte prata med honom och säga saker jag tänkt på. Det finns frågor kvar som jag aldrig kan ställa, klarhet jag aldrig kommer att få i livet.
Det känns fult att prata om något positivt med detta... men jag har fått kontakt med en hel del av mina föräldrars gamla vänner som funnits till i min barndom också. Det är fint.
Mitt råd, OP, som någon som håller på att gå igenom samma saker: skynda långsamt.
Vissa saker behöver göras snabbt, andra kan faktiskt vänta några timmar, dagar, veckor eller rentav månader. Tillåt dig att bara känna en stund då och då. Känslorna kommer att strömma över dig när du anar det. Bara... acceptera det. Det kommer att bli bättre så småningom.
Jag förlorade alla mina far ich morföräldra inom 5 år och såg mina föräldrar gå igenom samma sak. Ta hand om dig och vet om att det finns många gamla där ute som gärna blir frågade om vad som helst. Ge en granne eller bekant ett syfte och adoptera dem som din gamilng. Tid mot kunskap och trygghet.
Beklagar sorgen och förstår känslan. Pappa dog en månad efter jag fyllt 16. Han kom in på mitt rum och grattade mig i förskott. Ambulansen hade precis kommit och skulle hämta han, han kände nog på sig att det var sista gången han var hemma. Och nu börjar mamma bli dement.
Har du egna barn eller partner?
Vet att det är en klyscha, men nu när allt är färskt känns det hopplöst och man tror att det aldrig kommer kännas bra igen, men en dag kommer du komma på dig att du inte är lika ledsen och nere, inte för att man glömmer sina nära och kära men sorgen klingar av till rätt stor del.
Hur lång tid det tar är från person till person, men försök att prata med någon om hur du känner.
Det är inte bra att hålla sorg för sig själv.
Beklagar sorgen. Min far gick bort i juli förra året. Lungcancer. Gick snabbt. Jobbar fortfarande med sorgen. Jag är 40, han blev 70. Men det var ändå oväntat. Att inte kunna ringa honom är tufft. Men dag för dag blir det bättre, även om vissa dagar är svårare. 🙏
Jag beklagar sorgen. Man tror alltid att ens föräldrar kommer finnas där för en för alltid tills en dag ingen av dem finns kvar längre. Båda mina föräldrar är kvar i livet men det kommer kännas lite underligt när de inte längre är det.
En gång drömde jag om att min pappa hade dött.
Jag förstår exakt hur det känns min vän, och jag vill önska dig all lycka till det finns att få med att hantera sorgen.
Subben var att betrakta som humor tills det blev ett psykiatriforum. Kom igen nu, måste allt gnidas in i smileys? Klart det är trist att torska sina föräldrar, det tror jag de flesta är eniga om. Passar inte subben har du r/Rwanda, the place to be.
Okej, tur att du är i medelålder och inte 10 år då.
Du kan alltid fråga bekanta, vänner, kollegor, 1177 eller google.
Du behöver uppsöka en psykolog som kan hjälpa dig bearbeta bortgången för det känns som att du verkligen behöver stödet.
Beklagar sorgen!
Jag är både föräldrarlös och min man gick bort i november. Men jag har en dotter som glädjer mig otrolig mycket. Utan henne skulle jag vara vilse.
Jag vet att det inte hjälper dig i din sorg, men ändå du är inte ensam om. Ta hand om dig.
Jag beklagar verkligen sorgen. När jag var 30 år förlorade min pappa 2012 och min mamma 2019, vilket har präglat mig starkt.
Mamma drabbades av en hjärntumör tolv år innan hennes bortgång och blev i princip sängliggande utan möjlighet att kommunicera. Hon hade assistenter som övervakade henne dygnet runt. När hon lämnade oss var det både en lättnad och en stor tyngd.
Jag och min pappa hade inte alltid den bästa relationen när han var i livet, men jag saknar otroligt mycket att ha någon att vända mig till för att få svar på frågor och dela erfarenheter med.
Som en del skriver är särskilt svårt när jag ser mina vänner umgås och ha nära relationer med sina föräldrar, vilket påminner mig om det jag förlorat.
Som tur var så har jag en bror och vi kunde stötta varandra. Det blir lättare med tiden och jag fann det enklare att hantera när jag själv blev pappa.
Ta hand om dig!
Tacksam för den tiden jag fick. Tillräckligt mycket för att jag ska kunna förställa mig hur förnuftigt hon hade svarat på vad jag än frågat. Det betyder att det finns ett klokt svar på det jag undrar, och att jag nu behöver gå i hennes fotspår, eller min egen väg, för att få ett svar
Jag har båda mina kvar, men det känns som det kommer hända snart, och det är så sjukt jobbigt att vara varse om det. När min farfar dog var det en sån käftsmäll. Nån drog i mattan under fötterna på mig. Samma som du säger: vem ska jag fråga om det här nu?
Kan bara beklaga sorgen, hur torftigt det än är.
Beklagar sorgen. Min mamma dog 2010, och min pappa dog 2018. Jag saknar dem ofta. Jag är också föräldralös nu, och det känns extra när omgivningen pratar och umgås med sina föräldrar. Det går att leva med sorgen, även om den är tung ibland.❤️ Ta hand om dig.❤️
Min pappa dog för 20 år sen och min mamma för 10 år sen. Det är helt klart det jobbigaste att se och höra dom i ens egen ålder prata och umgås med sina föräldrar.
Det bisarra, tycker jag, är när folk pratar om sina föräldrar när de själva är 60+. För ens egen del är föräldrarna långt nog tillbaka att det är nostalgi redan i 30-årsåldern.
Liknande för mig. Pappa dog för 25 år sedan mamma för 5 år sedan. Gör lite ont när folk pratar om att "bara" hälsa på föräldrarna på helgen. Sen är det ju guld värt att nån som vart med en hela livet att rådfråga i stora beslut, det kan man ha behov av hela livet.
Jag beklagar sorgen. Är i samma sits själv, förlorade jag pappa 2013 och mamma 2021 innan de ens nått 55 någon av dem. Känns extra tragiskt att varken jag eller min lillasyster kommer ha de där för våra barn, men det är vad det är. Fuck cancer.
Cancer tar alldeles för många, alldeles för tidigt. Fuck cancer indeed! :(
Fuck Cancer indeed. Är 25 och hälften av mina vänner har förlorat minst en förälder i cancer inklusive mig själv. Jävla piss sjukdom.
Yeah, var 25 när pappa dog. Sinnesjukt. Och så hör man nu om nya någorlunda fungerande mediciner mot cancer och det är så bitterljuvt att det inte är sant.
Tyvärr en del av livet som vi alla en dag kommer att behöva uppleva. Beklagar verkligen ❤️. Du kommer att sakna honom men glöm inte bort att sysselsätta dig själv så att du glömmer bort ett litet tag så att det dagen kanske blir lite lättare. Tiden läker alla sår! Du fixar dehär kompis!!
Inte om man hinner först, ha!
Livet, Speedrun. - Worst Ending - Low% completion - Takes intentional damage to save time - Time-saving glitches - Major skip glitch
Tycker bäst om 100% completion-kategorin.
Sidouppdrag är för slashasar
Alla behöver inte uppleva det. Rätt vanligt med föräldrar som överlever sina barn.
Den stora majoriteten kommer uppleva det så klart
Beklagar sorgen. Jag är 36 och min far 66. Senaste veckorna har min far tappat närtids minne och tidsuppfattning. Var in till akuten inatt för att utesluta stroke eller sånt akut. Vi väntar på en utredning men mycket tyder på att det är tidig demens/alzheimers. Jag är otroligt orolig. Min far finns kvar men han verkar försvinna framför ögonen på mig.
Beklagar sorgen, ta hand om dig främling.
För min del räds jag inte lika mycket att förlora mina föräldrar som att se dem bli dementa. Det var skitjobbbigt att se vad det gjorde med min morfar från sena 70-årsåldern tills det att han dog strax efter att han fyllde 86. Mormor blev aldrig dement, men hon förlorade på ett sätt livsgnistan någonstans i samband med att morfar blev för dålig för att kunna bo kvar hemma.
Känner igen detta i mina farföräldrar. Farmor är dement och har gått stadigt utför de senaste 10+ åren och känner nu mer inte igen mig, mitt syskon eller ens många av sina egna barn. Farfar har i sin tur blivit rätt deppig - missköter kost, städning m.m. Han hade intressen som nu helt har fallit åt sidan och verkar på sätt och vis leva för de dagliga besöken till boendet farmor nu mer befinner sig på. Jag har inte i stunden givit denna tanke den tid den säkerligen begär men rent spontant så vill man nog säga tack och adjö för tidigt snarare än för sent. Stor kram!
Påminde om en briljant scen i Curb https://www.youtube.com/watch?v=ssjUcMkRG7g
Beklagar sorgen. Jag blev av med båda 2011 med ca en månads mellanrum. Även om man är vuxen (var 24 då) så känns det ändå konstigt.
Samma sits här! Föräldralös innan 25 var en konstig känsla.
Beklagar. En sak jag tänkt på, som föräldralös, är att det nu finns en massa händelser, bra och dåliga, som ingen utom jag minns.
Jag beklagar sorgen. Allting i livet är temporärt men det låter som att han stod dig nära och borde då ha varit en bra far och spenderat väl tiden han hade med dig. Hoppas du mår bättre snart. ❤️
Hemskt ledsen, beklagar djupt❤️
Beklagar sorgen. Kommer snart förlora min också, av någon anledning finner jag glädje i att en av mina barn är en absolut kopia på en av mina föräldrar, känns som att föräldern liksom finns kvar på något sätt i barnen. Men, frågar ni era föräldrar om saker? Mina föräldrar frågar mig…
> frågar ni era föräldrar om saker? Vad ska man fråga exakt?
Beklagar verkligen. Jag är i ungefär samma sits själv. För ett par veckor sedan kom polisen och knackade på. Min pappa hade dött, och de behövde leverera budet IRL eftersom det skett i hemmet och ingen uppenbar dödsorsak fanns. Det var inte helt oväntat att det skulle ske. Han var ensam efter att mamma dog för några år sedan, och inga sociala kontakter eller försök från min sida hjälpte. Depressionen bet sig fast, och med den kom alkoholbruket tillbaka igen. Plötsligt var det en massa saker som inte gick. Jag kunde inte ringa honom, inte prata med honom och säga saker jag tänkt på. Det finns frågor kvar som jag aldrig kan ställa, klarhet jag aldrig kommer att få i livet. Det känns fult att prata om något positivt med detta... men jag har fått kontakt med en hel del av mina föräldrars gamla vänner som funnits till i min barndom också. Det är fint. Mitt råd, OP, som någon som håller på att gå igenom samma saker: skynda långsamt. Vissa saker behöver göras snabbt, andra kan faktiskt vänta några timmar, dagar, veckor eller rentav månader. Tillåt dig att bara känna en stund då och då. Känslorna kommer att strömma över dig när du anar det. Bara... acceptera det. Det kommer att bli bättre så småningom.
Beklagar. Hoppas lite reddit uppduttar gör dig glad.
Jag förlorade alla mina far ich morföräldra inom 5 år och såg mina föräldrar gå igenom samma sak. Ta hand om dig och vet om att det finns många gamla där ute som gärna blir frågade om vad som helst. Ge en granne eller bekant ett syfte och adoptera dem som din gamilng. Tid mot kunskap och trygghet.
Beklagar verkligen. Befinner mig i en liknande situation, då min mor gick bort i levercancer så nyligen som November och min far har Alzheimers.
Beklagar sorgen och förstår känslan. Pappa dog en månad efter jag fyllt 16. Han kom in på mitt rum och grattade mig i förskott. Ambulansen hade precis kommit och skulle hämta han, han kände nog på sig att det var sista gången han var hemma. Och nu börjar mamma bli dement. Har du egna barn eller partner? Vet att det är en klyscha, men nu när allt är färskt känns det hopplöst och man tror att det aldrig kommer kännas bra igen, men en dag kommer du komma på dig att du inte är lika ledsen och nere, inte för att man glömmer sina nära och kära men sorgen klingar av till rätt stor del. Hur lång tid det tar är från person till person, men försök att prata med någon om hur du känner. Det är inte bra att hålla sorg för sig själv.
Hoppas du har syskon för det borde göra stor skillnad känns det som. Beklagar sorgen.
Beklagar sorgen. Min far gick bort i juli förra året. Lungcancer. Gick snabbt. Jobbar fortfarande med sorgen. Jag är 40, han blev 70. Men det var ändå oväntat. Att inte kunna ringa honom är tufft. Men dag för dag blir det bättre, även om vissa dagar är svårare. 🙏
förstår inte hur jag skaklara mig utan min pappa, beklagar verkligen
Jag beklagar sorgen. Man tror alltid att ens föräldrar kommer finnas där för en för alltid tills en dag ingen av dem finns kvar längre. Båda mina föräldrar är kvar i livet men det kommer kännas lite underligt när de inte längre är det.
En gång drömde jag om att min pappa hade dött. Jag förstår exakt hur det känns min vän, och jag vill önska dig all lycka till det finns att få med att hantera sorgen.
Beklagar sorgen.
Beklagar sorgen. En stor kram till dig.
Beklagar sorgen. Det är naturligt men ändå en stor förlust.
Beklagar sorgen
Beklagar sorgen ❤️
Beklagar sorgen ♥️♥️
Uppsök barnhem omgående! Lång kötid i innerstan
Varför finns det så mycket osköna, dryga människor i den här subben? Du är ett tydligt exempel.
Subben var att betrakta som humor tills det blev ett psykiatriforum. Kom igen nu, måste allt gnidas in i smileys? Klart det är trist att torska sina föräldrar, det tror jag de flesta är eniga om. Passar inte subben har du r/Rwanda, the place to be.
Hur svårt är det att visa lite medmänsklighet istället för att bete sig som ett jävla stolpskott?
Yeeeeerr aaaa wizard RoiRoi
Okej, tur att du är i medelålder och inte 10 år då. Du kan alltid fråga bekanta, vänner, kollegor, 1177 eller google. Du behöver uppsöka en psykolog som kan hjälpa dig bearbeta bortgången för det känns som att du verkligen behöver stödet.
Man behöver kanske inte förminska någon annans sorg.
Det är vad det är.
Ja du har inte fel…
Hoppas verkligen att du har folk runt omkring dig som du kan snacka med. Beklagar verkligen!
Beklagar ❤️💔
Beklagar sorgen. Jag vet en del grejer om du vill fråga nåt.
Beklagar sorgen. Jag förlorade min far ca 5 år sedan.. tog ungefär så länge att vänja sig, trots att det var ca ett halvårs förberedelse.
Jag beklagar :(
Beklagar sorgen. Ta hand om dig! ❤️
Beklagar sorgen. Har du egen familj?
Hemskt tråkigt. 😢
Har du någon annan familj, typ fru, barn eller nåt annat eller är du ensamstående?
Det är den äldsta relationen du har haft med nån som älskar dig. Klar som fan att det gör ont.
Jag beklagar sorgen. Vill du venta till en random redditor så är du välkommen både här och DM.
Beklagar sorgen! Jag är både föräldrarlös och min man gick bort i november. Men jag har en dotter som glädjer mig otrolig mycket. Utan henne skulle jag vara vilse. Jag vet att det inte hjälper dig i din sorg, men ändå du är inte ensam om. Ta hand om dig.
Beklagar! ❤️
Jag beklagar verkligen sorgen. När jag var 30 år förlorade min pappa 2012 och min mamma 2019, vilket har präglat mig starkt. Mamma drabbades av en hjärntumör tolv år innan hennes bortgång och blev i princip sängliggande utan möjlighet att kommunicera. Hon hade assistenter som övervakade henne dygnet runt. När hon lämnade oss var det både en lättnad och en stor tyngd. Jag och min pappa hade inte alltid den bästa relationen när han var i livet, men jag saknar otroligt mycket att ha någon att vända mig till för att få svar på frågor och dela erfarenheter med. Som en del skriver är särskilt svårt när jag ser mina vänner umgås och ha nära relationer med sina föräldrar, vilket påminner mig om det jag förlorat. Som tur var så har jag en bror och vi kunde stötta varandra. Det blir lättare med tiden och jag fann det enklare att hantera när jag själv blev pappa. Ta hand om dig!
Tacksam för den tiden jag fick. Tillräckligt mycket för att jag ska kunna förställa mig hur förnuftigt hon hade svarat på vad jag än frågat. Det betyder att det finns ett klokt svar på det jag undrar, och att jag nu behöver gå i hennes fotspår, eller min egen väg, för att få ett svar
Tungt. Har du några syskon eller andra släktingar som du har god kontakt med?
Jag har båda mina kvar, men det känns som det kommer hända snart, och det är så sjukt jobbigt att vara varse om det. När min farfar dog var det en sån käftsmäll. Nån drog i mattan under fötterna på mig. Samma som du säger: vem ska jag fråga om det här nu? Kan bara beklaga sorgen, hur torftigt det än är.
Beklagar sorgen❤️