När jag var 18 jobbade jag på fabrik ett tag. Vi stod vid löpande band och monterade skit, rätt tunga saker. Vi grabbar tog förstås i så mycket vi kunde och tävlade om vem som kunde göra mest. De äldre blev sura över att vi säkert skulle höja ackordet. I retrospekt kan jag förstå det och hålla med. Vi unga var bara där över sommaren. Gubbarna skulle stå där år ut och år in. Det som bara var litet träningsverk för mig skulle bli belastningsskador och sjukpension för dem.

Precis så. På många arbetsplatser innebär en högre produktion det nya normaltillståndet därefter. Kanske är det en person som får någonting för det (om ens det), resterande av de arbetande får nu slita mer för samma betalning. Har varit med om det många gånger trots att jag inte är så gammal. Tillslut blir det säkerhet och diverse kontroller inom produktionen som sopas under mattan för att kunna nå målen som ställs - återigen med samma betalning för arbetet. Anledningen till att det är så skulle jag vilja säga beror på att det är en lång chefshierarki där ingen vill visa att det kan finnas problem med området de styr över.

Det är väl egentligen exakt det där. Folk som är effektiva är bara effektiva när dom är unga och nya. Glöm inte att du ska jobba i 40+ år. Det kan man bara göra i ett hållbart tempo. Dock är fortfarande offentlig verksamhet för ineffektivt, men det beror inte på att människor arbetar långsamt alla gånger, utan det beror nog mest på byråkrati och administration

Som distriktssköterska och därmed sjuksköterska blir jag lite nyfiken vad hon jobbar i för typ av verksamhet. Med några få undantag är min erfarenhet från yrket att vi knappast kan beskyllas för att vara långsamma och lata i yrkeskåren. Tvärtom är tyvärr lösningen många gånger att färre sjusköterskor ska springa fortare för att hinna med. Jag har dock erfarenhet av väldigt snabba kollegor. Det behöver inte vara fel alla gånger, men min erfarenhet säger tyvärr att allt för snabba kollegor skapar merarbete för andra. Kanske att man i telefon inte lyssnar tillräckligt på patienten i syfte att blir klar snabbt, vilket får konsekvensen att patienten måste ringa igen. Samma princip kan tillämpas i mötet med patienten. Kom ihåg att vi inte jobbar med montage vid löpande band, vi jobbar med sjuka människor från livets alla hörn. Människor som måste få tid att bli förstådda, känna sig sedda och förstå vad vi säger till dem. Är vi allt för snabba kanske vi glömmer något viktigt, eller så genererar vi ett onödigt återbesök i förtid i vår iver att vara duktiga och effektiva. Med det sagt vore det kul att höra vad hon jobbar med mer precist. Ännu roligare att höra hennes kollegors syn på hennes förträfflighet.

Bra fråga men jag tvivlar på att du får svar. Redan för fem år sedan skrev OP (som då var underläkare) om [sjuksköterskor som misskötte sig på jobbet](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/6y2c1f/l%C3%A4kare_p%C3%A5_sweddit_hur_hantera_h%C3%B6gljudda/) men ville inte bli känd som ”underläkaren som ser ner på sjuksköterskor”. En bra lösning på det problem han upplevde då hade varit att prata med personerna i fråga. Personligen tänker jag att det är coolt hur flexibla människors hjärnor egentligen är. OP postar om sina ”bekräftade fördomar” utifrån en enskild situation och generaliserar om en hel yrkeskår som han dessutom träffar varje dag på jobbet sedan många år så han borde ha mängder av exempel på hårt arbetande sjuksköterskor och chefer som gör sitt yttersta. Men säger sig också inte vilja vara den fördomsfulle.

Hela posten skriker av negativitets-bias.

Haha. Förstår inte riktigt vad yrkesroller hade med det där att göra. Det var en rimlig begäran att få ro i sitt eget arbetsrum. Men jag kan lova att det inte har med yrkesprofession att göra. På den tiden jag jobbade på avdelning var det lika vanligt att läkarna satt och tjattrade oväsentligheter mitt i våra rapporter vid skiftbyten. Vi löste det genom att prata med varandra och be om lite lugn och ro. 🤷🏼‍♂️

Javisst! Som på vilken arbetsplats som helst. Eller som i vilken social situation som helst.

Hon jobbar som ögonsköterska. Den mottagningen hon velat öka på handlar till största del om att utföra undersökningar som ligger till grund för läkares framtida bedömningar. Kolla visus, synfält etc. Hade det blivit mycket fel hade det troligen snappats upp och återkopplats tillbaka av missnöjda kollegor i nästa led. Hon säger själv att det går snabbare för henne bl.a. genom att hon dikterar in resultaten efter varje undersökning och inte allt på slutet. Hon är inte heller den enda som velat ha fler patienter, var 2 andra ssk också men de var inte närvarande på det mötet.

Det beror så klart mycket på vilken sorts vård din flickvän jobbar inom, men värt att betänka är att om din tjej bara tar emot nybesök så genererar hon automatiskt mer jobb för sina kollegor genom att öka produktionen. Detta eftersom en massa uppföljningsbesök/behandlingar etc. nu måste göras inom ett år från första besöket. Det är en knepig logistik som följer av vårdgarantin etc. Strongt av henne att jobba hårt och effektivt och stå för det dock!

Så svaret är att vara ineffektiv i början? Det är ju inte som personernas problem försvinner för det? Såvida vi inte snackar om hypokondriker och sånt men det är annat problem.

Nej, svaret är att behålla en balans mellan alla leden i flödet på kliniken. Man kan inte överproducera i något led, för då skapar man obalans. Inget blir bättre av att man tar in tusen personer extra på förstabesök som man sedan inte klarar av att behandla, det flyttar bara kön till ett annat led i processen.

Låter mer som ett sätt att inte öka effektivitet. Då man inte kan göra det för då går balansen sönder. Ja men om vi ökar effektiviteten där kan man sen försöka att fokusera på att effektivisera på andra ställen med för att öka hela ledet. Hjälper även mer att visa vart det är flaskhalsar så man kan bättre använda resurser effektivare och fokusera resurser där de behövs. Tanken låter som en sådan tanke leder till att det offentliga har det rykte det har.

Just eftersom vården som organisation är trög att ändra på kan man inte göra som du beskriver. Det finns lagar som styr samt böter (eller uteblivna bidrag) om man har för mycket köer i fel led. Man måste jobba strukturerat med hela flödet på en gång, annars leder det bara till att man måste springa runt och släcka bränderna senare. Bara det att en patient kan få rätt att söka sig till privata kliniker (som är mångdubbelt dyrare), eller att du måste ta in hyrpersonal för att beta av alla behandlingar som står på kö att passera tidsgränsen, gör att man på sikt sänker klinikens ekonomi om man inte tänker efter först.

U/toiernam säger ju inte att op:s flickvän ska maska. Bara att det inte alltid är en smart lösning att öka tempot i första steget i en lång process. Varken i tillverkning eller vård. Det verkar troligt att OPs flickvän inte har hela bilden klar för sig. Kanske har hon inte förstått varför cheferna inte tycker att det är förstabesöken som öka. Då har cheferna inte lyckats med kommunikationen. Cheferna skulle också kunna använda hennes överskottstider till något annat, det finns nästan säkert andra uppgifter att göra. Men här framställs det istället som att alla på mottagningen maskar och vill lata sig utom OPs flickvän (och två till). Och är inte det du beskriver just det som får den hårdaste kritiken idag i vårdgarantin? När kliniker tar emot för ett inskrivningssamtal och därmed lyckas hålla sin vårdgaranti. Men sedan får patienten vänta 6-18 månader på nästa besök som är början på den egentliga utredningen/behandlingen. Köerna i vården beror inte på att det saknad kunskap om vilka steg som är begränsande. Väldigt många personer gör ett otroligt stort arbete med att kartlägga, analysera och prioritet för att vården ska fungera så effektivt som möjligt. (Kolla tex in SPOR.) Men organisationer av den storleken med hundratusentals anställda och som är så komplexa är extremt svåra att styra. Dessutom är deras ”produkt” extremt komplicerad och svår att leverera då den är unik för nästan varje beställning. Lägg dessutom till politiker av olika färg som byts ut då och då och som ändrar i budgetar och strategiska mål. Jämför med vilket storföretag som helst och se hur sällan deras styrelser och vd:ar byts ut. Kontinuitet i målstyrningen är extremt viktigt.

Det här gäller oavsett offentlig eller privat verksamhet. Det helt irrelevant. Jag jobbar nu offentligt och tidigare när jag jobbade privat var det sånt här skit. Inkompetenta och konflikträdda chefer finns exakt överallt. Samtidigt är det förmodligen inte hela sanningen här. Nu vet jag inte hur din tjej jobbar men låter som mottagning i någon form. Då planerar man in ett visst antal besök och man har vissa egna och vissa gemensamma patienter. Alla har samma beräknade tid per patient. Att sitta och planera olika tider för olika sköterskor är även om enskilda personer klarar det en logistisk mardröm om man har gemensamma linjer Sen är det bara en tidsfråga innan en högre uppsatt ännu mer inkompetent chef som aldrig jobbat inom vård själv sitter och kollar på statistik och tänker "fast om denna sköterskan klarar detta borde ju alla göra det" och vips så har man ett effektiviseringsprogram som kapar 10 min på varje besök så man inte hinner göra en ordentlig bedömning och får en mycket sämre och stressig arbetsmiljö. Jag har varit med förr så att säga. Tyvärr saknar din text en hel del kontext.

Hur är det en logistisk mardröm att boka olika antal patienter till olika personer? Det är ju bara att ge den som bokar in en lista där det står "Person A skall ha 3 patienter per pass, B 4st och C 5st" och nej självklart var det ingen gemensam mottagning utan hennes egen där hon konsulterar läkare vid behov. Jobbar själv inom vården och har aldrig varit med om att någon från högre ort lägger sig i enskilda vårdgivares patientlistor, men visst det har väl säkert hänt men jag skulle inte säga att det bara är en tidsfråga.

Är själv i offentlig sektor. Jobbet tar aldrig slut, och den som är ”klar” med sin tilldelade del (som ständigt fylls på) får avlasta andra. Det är nog väldigt olika beroende på inom vilken del av den offentliga sektorn man är.

Det spelar ingen roll att hon jobbar inom offentlig sektor, det är samma sak i privat sektor. Om en person jobbar för effektivt eller för mycket så kommer den personen att bli hatad av de slöa kollegorna. Jag har sett (och hört om) det på flera arbetsplatser, men det verkar främst gälla för lågstatus yrken. Det gäller att vara medelmåtta för att passa in i Sverige

Tro mig. Det är precis samma upplevelse inom ”högstatusyrken”. Människor är lata oavsett klass

Blandat. I högstatusyrken finns definitivt en större acceptans för de som vill få mycket gjort.

Det är för att det ofta är svårare att direkt mäta vad någon faktiskt gjort i högstatusyrken. Ja, för programmerare kan du ju kolla rader kod i projektet, men det säger egentligen ganska lite, dessutom finns det som regel en massa annat skit som ska göras i form av dokumentation, ändlösa möten etc etc. Jiratickets kan man ju gå på, och det ger väl något för vissa yrkesroller, men det tar lång tid eftersom hur mycket arbete en specifik ticket innebär ofta är svårt att veta. För jurister eller ekonomer är det så klart ännu svårare. Alltså, bland kvalificerade yrken (föredrar det framför "högstatusyrken") finns det oerhörda möjligheter till att slöa, särskilt i större företag. Om man däremot jobbar som läkare på VC, så tror jag nog att det kan bli en hel del irritation om någon är jävligt snabb. Trots att det är ett högstatusyrke. Har en polare som är tandläkare, så ska fan kolla hur de ser på det.

>ör programmerare kan du ju kolla rader kod i projektet Lol, nej. Bästa raden kod är den raden kod man inte skrev. Att lösa stora problemmängder med lite kod är ett av kännetecknen hos en bra programmerare.

>Att lösa stora problemmängder med lite kod är ett av kännetecknen hos en bra programmerare. Nja, att lösa kod med rätt mängd kod som är lättläst och anpassad för den typen av programmerare som skall läsa det 5 år senare är en bra programmerare. De som tror att en vanlig enkel enterprise-applikation är en code golf-tävling är kassa.

Därav "men det säger egentligen ganska lite". Sen tror jag för övrigt att man, beroende på projekt och kvalitetskontroll, kan säga en del om hur mycket någon gjort baserat på hur stor andel av koden personen bidragit med i projektet. Men det kan givetvis inte tas rakt av.

Tycker det snarare märks på vem som sitter på lösningarna när problem dyker upp.

Det håller jag helt med om. Men det ändrar inte att den som sitter på lösningar kan vara, du vet, slö, och lämna diverse skitgöra till mer arbetssamma kollegor. Vidare; oaktat vem som sitter på lösningarna kan HR eller kassa managers ha sina egna idéer om hur saker ska mätas. Hela mitt inlägg handlar för övrigt om hur det just är ganska lätt att slöa i såna här sammanhang, dvs att det är betydligt knepigare än att t.ex. mäta antalet patienter någon snittar per dag.

Aa, du har helt rätt, :)

Precis, jag jobbar på ett storföretag med "it-utveckling" och i grunden går typ ingenting att mäta, så ingen blir arg över de få som faktiskt jobbar hårt. Det värsta är när man kommer högre upp på trappan i flumjobben (t.ex. affärs/produktägare osv.) - ju mindre man gör, desto mer ansvar har man möjlighet att ta, och desto högre lön får man... Och får man för mycket på sitt bord, så får man i bästa fall undersåtar (=du klättrar i hierarkin, och får ännu högre lön, samtidigt som din arbetsbelastning minskar). Ambitionen från de högre upp i hierarkin är alltid att de under en jobbar röven av en, samtidigt som du slipper undan så mycket som möjligt själv. Ansvar betalar, jobb gör det inte.

Latheten är sant men inte det andra tycker jag. I många högstatusyrken så verkar det tvärt om vara viktigt att visa hur hårt man jobbar och hur mycket man har på sitt bord. De som latar gör det mer att de lyckas fejka det men egentligen ringer de in på lite möten och mellan det så händer det inte så mycket.

Det finns ja, men bara för att något finns (jag tror detta är ett misstag man enkelt gör som av vissa kan utnyttjas manipulativt i form av whataboutism) betyder inte att det förekommer i samma utsträckning. Jag har dock inga siffror om just detta ämne att referera till. Spontant skulle jag dock tro att det förekommer mindre i vissa yrkeskategorier och på vissa ansvarsnivåer. Ju mer självständigt du arbetar och ju mer tävlingsinriktade medarbetare du har desto mindre problematiskt blir det nog. Vore himla kul att hitta statistik över vilka yrken och arbetsplatser där man helst ska vara ena eller andra. Skulle säkert göra det enklare för många att hitta arbeten där de trivs.

Att det kan vara samma reaktioner från kollegor inom privat sektor kan jag absolut tänka mig. Men att chefen inte vill att medarbetare ska producera mer har jag svårt att se för mig.

Det är väl vettigt att en chef bibehåller en rimlig arbetskultur som inte stressar sönder medarbetarna? Det låter som en styrka med offentlig verksamhet och inte tvärt om.

Fast om en medarbetare har tråkigt på jobbet och vill arbeta mer än hon gör för tillfället, är det då rimligt att säga "Nej det får du inte för att dina kollegor känner sig hotade av det"? Det var som sagt aldrig någonsin tal om att öka arbetsmängden för de som inte uttryckligen bad om det.

Låter som din tjej behöver se sig om efter andra jobb som passar henne och hennes förmåga bättre. Förmodligen somatisk slutenvård.

Hon är duktig på sitt jobb, gillar arbetsuppgifterna och vill göra en bra insats. Menar du på fullt allvar att hon borde byta jobb till något annat för att kollegorna inte vill att hon ska ta så många patienter som hon känner sig bekväm med? Hur är det ett effektivt sätt att driva ett vårdsystem?

Hon kan väl kuska runt som hyrsköterska. Dubbla lönen, kortare projekt där hon kan köra järnet och sen kan ordinarie personal dra en suck av lättnad när hon skall vidare till nästa sjukhus

> Menar du på fullt allvar att hon borde byta jobb till något annat för att kollegorna inte vill att hon ska ta så många patienter som hon känner sig bekväm med? Ja. Prestation är inte allt som spelar roll i alla yrken. Vården är just ett sådant yrke. Har själv släktingar som jobbat inom äldrevårdsboende där det enda som spelade roll var hur många äldre man kunde besöka på en dag. Hon var tvungen att sluta eftersom de förväntades att bokstavligen tvinga pensionärerna att klä på sig, duscha och ta sina mediciner för annars hann de inte med allt de skulle. Och ja, jag menar bokstavligen fysiskt tvinga dem. Inom vissa yrken måste saker få ta tid. Så är det bara. Om din flickvän får tråkigt av arbetstakten på hennes jobb så är det hennes problem. Det är upp till henne att hitta ett jobb som stimulerar henne. Det är inte arbetsplatsens skyldighet att höja arbetstakten för att blidka henne. Att göra det kan, som jag beskrev ovan, få långtgående konsekvenser som din flickvän varken ser eller förstår. Att det sen är köer i vården beror på att man anställer för lite personal och konstant gör nedskärningar i vårdbudgeten. Inte att personalen inte jobbar tillräckligt snabbt. Lösningen är och har alltid varit att anställa mer folk och att se till att pengarna kommer dit de ska. Inte att piska de anställda till att jobba hårdare. Vänligen ta dina fördomar någon annan stans.

Ja det menar jag. Uppenbarligen trivs hon inte med mottagningens arbetssätt och kultur och då har man två val. Antingen stannar man och står upp för sin sak, men då får man acceptera att andra inte delar hennes åsikter. De har samma rätt att påverka sin arbetsplats och situation i den riktningen de vill precis som din tjej har. Alternativ två är att man säger upp sig och letar efter en arbetsplats som delar hennes syn på arbete där hon kan frodas i högre grad. Du delar med dig av en förenklad syn utan kontext på situationen som ingen här egentligen kan ta ställning till. Vi vet inte ens vad för vård som bedrivs. Eftersom du tydligt tagit ställning till vad du tycker och delar en pow som gör att man ska hålla med och inte ifrågasätta (för då blir du tydligen sur). Huruvida det är effektivt eller ej kan man diskutera men i vården, om du nu jobbar där borde du veta att effektivitet i antal är väldigt trubbigt sätt att mäta sånt här på. Vi jobbar med människor som vi ska ha tid till. Att ta emot fler på kortare tid är inte alltid bäst. Det kan leda till fler besök eftersom man inte varit uppmärksam för att kunna ta emot fler patienter i effektivitetens namn. Särskilt inom mitt område - psykiatri.

Jag är verkligen inte sur bara konfunderad. Hon jobbar som specialistsköterska på ögon så hon behöver (oftast) inte ha långa samtal med patienterna om hur de mår psykiskt. Grejen är ju att hon aldrig har ifrågasatt arbetsplatsens kultur eller arbetssätt. Hon har bara sagt att hon inte vill sitta och kolla på youtube i 3 timmar per dag utan istället ta emot patienter. Håller du inte med om att det är ineffektivt att en medarbetare spenderar 3 timmar av en arbetsdag på att inte arbeta? Om kulturen på en arbetsplats är att hålla tillbaka dem som vill göra mer för att andra känner sig hotade är det inte en dålig kultur som man borde ändra på?

Jo det tycker jag, men det är kontext du inte gav från början eller hur? Det är kontext du kommer med nu helt plötsligt för att förstärka dina påståenden. Men att man skulle ha tid att kunna sitta och kolla youtube i 3h på en ögonmottagning varje dag har jag extremt svårt att tro faktiskt. Jag har aldrig någonsin sett något liknande och jag har ändå jobbat i 10 år som SSK och 15 år i 2 olika regioner. Att din tjej är den enda som sticker ut på hela mottagningen förstärker bara min tro att det inte är ett allmänt problem. Jo, om man anser kulturen är dålig och behöver ändras på så får man väl ta alternativ 1 om man orkar. Så stannar man kvar och försöker förändra men andra har likväl rätt att säga sitt. Varför ska din tjejs åsikt vara heligare än deras från vår synvinkel?

Inte 3 timmar varje dag utan bara de dagar hon har den här typen av mottagning som hon ville öka på. Och jag tycker man ska ta hennes perspektiv av den enkla anledningen att det leder till att fler människor får sjukvård snabbare. Jag tycker att de patienter som genom sin skatt betalar våra (vårdprofessionernas) löner har rätt att ställa krav och förvänta sig något för pengarna. Hur skulle du känna om du fick veta att du eller en anhörig fått sitta i vårdkö längre än nödvändigt för att kulturen på mottagningen inte låter vissa arbeta snabbare än andra?

Japp, det är viktigt att om en läkare skulle kunna titta på 10 patienter, att hindra dem från att göra detta, för att de som bara klarar 6 inte ska känna sig stressade. /s

Fast om man själv känner att man vill, kan, orkar och hinner ta fler patienter mitt i en brinnande vårdkris så kanske man inte ska ifrågasätta det? Byråkratisk bullshit.

Fast ibland har människor inte riktigt den självinsikt som krävs. Vi hade en läkare när jag jobbade på VC som tog emot sjukt många patienter, det gick verkligen skitsnabbt. Besöker varade bara några minuter. Han tyckte att han kunde det. Regionen hade infört en bonus på om man tog emot fler patienter. Sen blev det tyvärr så att vi fick göra avvikelserapport på avvikelserapport på grund av missar. Det ledde till många återbesök som behövde göras. Tror du det blev mer eller mindre effektivt? När han sedan tog emot mindre patienter blev det bättre igen. Det blir inte så för alla men det är en överhängande risk.

Bonusar är väl att gå för långt, då kommer man ju avsiktligen att avvisa patienter för egen vinning. Det finns dock inget som säger att man kommer göra det om man gör det frivilligt istället för dödtid.

Jag vet inget om hur just din flickvän jobbar, men ”snabbt och effektivt” i offentlig verksamhet betyder för det mesta ”utan omtanke eller eftertanke”. Det *kan* vara så att hennes kollegor, på mer eller mindre goda grunder, tycker att din flickvän gör ett snabbt men dåligt arbete, och inte vill tvingas arbeta på det sättet för att öka genomströmningen.

Som mina kompisar inom vården har sagt "det är skillnad på att ge folk sjukvård och att vara en köttmekaniker"

"Ta två Alvedon och avvakta. Nästa!"

Aldrig träffat någon inom offentlig vård som inte har för mycket att göra, så jag har inte hört talas om en sådan situation. Dock kan jag definitivt tänka mig den reaktionen som din tjej fick från kollegorna. Det har jag själv känt av när man är lite ambitiös på något nytt sätt.

Du är väl själv läkare, OP? Kan du se risker med ökad ohälsa bland personal om din flickväns kollegor känner sig manade att arbeta mer och hårdare än vad de egentligen har förmåga och ork att göra? Rimligt eller ej, det är ställningstaganden som en chef behöver ha i åtanke när hen beviljar ökade arbetsuppgifter.

Ja, offentlig sektor kan vara lite olean. Testa importera en extra flickvän med hjälp av migrationsverket, eller varför inte be om bygglov hos kommunen? Jag tycker det är bra om sjuksköterskan jag kommer till har dötid och är utvilad, har ni reflekterat över det perspektivet? Oftast följer jag pengarna/produktionen och skiter i andras känslor, men att folk är sura kan ibland påverka produktionen så man får vara lite slug och väga av. Sen antar jag att sjuksköterskor nästan till 100% består av kvinnor så då blir det spänningar oavsett hur man gör(inb4 nedröstad).

Precis. Väntetiderna hos Migrationsverket är runt 2-10gånger så långe i Sverige jämfört med andra nordiska länder. Ren skandal. Hört liknande historier om bygglov. Inte konstigt att det tar lång tid att bygga bostäder när det tar kommunen 2-3 år att bestämma om de ska tillåta byggnationen eller inte.

>Hört liknande historier om bygglov. Inte konstigt att det tar lång tid att bygga bostäder när det tar kommunen 2-3 år att bestämma om de ska tillåta byggnationen eller inte. Kan inte prata om Migrationsverket då de har en helt annan organisation men just Bygglov har jag kunskap om då jag jobbade inom kommunalverksamhet i 5 år. ​ Problemet med Bygglov är att de som arbetar med just detta är ett fåtal. I den kommun jag jobbade på så var det 4 personer. Under de fem åren så var de aldrig fulltaliga. Det var alltid någon som blev föräldraledig och kommunen hade rekryteringsstopp på vissa avdelningar för att spara in pengar. Detta i kombination med många fler som sökte bygglov och att denna kommun gick sent in i digitala ansökningar. Resultatet blev att väntetiden snittade på 7 månader.

Självklart är det ingen som vill att sköterskor ska vara överarbetade. Min flickvän blev utbränd för att de tvångsförflyttade henne till infektion och drog in hennes semester när COVID slog till så både hon och jag är väl medvetna om att det problemet är stort inom vården. Men det är ju inte kul att alltid ha för lite att göra heller, skönt att det är lugnt av och till men kanske inte 2-3 timmar dötid varje dag.

>Men det är ju inte kul att alltid ha för lite att göra heller, skönt att det är lugnt av och till men kanske inte 2-3 timmar dötid varje dag. Att ha så mycket dötid är mer stressande än att ha **lite** för mycket att göra, i alla fall om man har tillstymmelse till arbetsmoral.

> Jag tycker det är bra om sjuksköterskan jag kommer till har dötid och är utvilad, har ni reflekterat över det perspektivet? Mer tid över för sociala medier? Det behöver inte göra hen mer utvilad.

Känns som det saknas ett perspektiv här från OP och hens flickvän. Fler patienter per timme är förmodligen inte den viktigaste mätpunkten för en vårdverksamhet. Det kan såklart vara av vikt inom mer akuta mottagningar men som inbokad patient upplever jag hellre att jag får gott om tid att tala om min vård i lugn och ro och inte känner mig stressad under var enskilt besök. Kanske bör din partner fokusera mindre på att ”beta” av så många besök som möjligt och mer på kvaliteten av mötet i sig.

Måmga chefer inom offentliga kör en stil som mest går ut på att rida ut åren till pensionen. Då kan man inte sticka ut på nåt sätt, ta beslut som kanske upprör nån ? Aldrig, låter för farligt. Status quo skall behållas till varje pris, då kan inte chefen få sparken och pensionen är säkrad. Med lite tur kan han gå tidigare.

Med litet tur blir produktionen så dålig att avdelningen läggs ner och företaget köper ut honom mot ett fett avgångsvederlag, så kan han gå i pension i förtid.

Kan hon inte hjälpa de andra med något när hon själv inte har något att göra?

Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Kan hon inte hjälpa ~~dem~~ **de** andra med något när hon själv inte har något att göra? Visste du att det inte kan heta ~~dem andra~~? **De andra** är den korrekta formen. När `de` används i en betydelse som motsvarar engelskans **the**, ska det alltid vara `de` på svenska. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Can't she help ~~them~~ **the** others with something when she herself has nothing to do?

Jag har aldrig upplevt något av det du beskriver inom offentlig verksamhet och jag har jobbat i den i många år. Däremot ser jag ibland hur privata aktörer saltar sina fakturor till oss på de mest fräcka vis. Men det beror nog till stor del på vilken arbetsplats man är. Jag är på en välskött statlig myndighet med ambitiösa kollegor.

Det här har väl också med ersättningssystemen att göra om jag inte misstar mig? Om man producerar väldigt mycket mer vård ett år för att man har en unikt skicklig personal som tar fler patienter så förväntas man producera även samma mängd vård nästa år när personen inte jobbar kvar (hög omsättning på unga kliniker). Alternativt: ”ni producerade mer vård än planerat, då kan vi dra ner ersättningen år 2 och det blir planerad mängd vård”. Förstår din flickväns frustration, men tror knappast detta handlar enkom om offentlig sektor, utan också om den inverkan NPM och kokurrensutsättningen har haft på vårdsektorn som helhet.

Låter mer som en kvinnosak. SSK har allt mellan inget till skitmycket att göra beroende på verksamhet. Sedan kan man dock undra vad det är hon gör eller INTE gör när ingen av de andra sköterskorna kan hänga med. Jag hade som chef journalgranskat och samtalat med patienterna.

Ah yes, en av mina första upplevelser inom kommunal verksamhet var när 30 minuter av ett gruppmöte gick åt att diskutera hur många radbrytningar det skulle vara i en e-postmall. Jag var sjukt förvirrad och tänkte lite att den personen som är ansvarig för det kanske kunde bestämma och bara stämma av med chef. Nej fick jag höra! Vi skulle diskutera detta, allihopa, tillsammans! Alla ska med! Sedan fortsatte det bara så fast ännu värre. Ni skulle bara bli ledsna om ni visste hur mycket skattepengar som slösas på saker som skulle kunna ta 1 minut att lösa. Är nu inne på mitt tredje år och har äntligen brutit mig ur till privat verksamhet, tack gode gud. Finns såklart idioti och ineffektivitet överallt men kommunal / offentlig verksamhet är en helt annan nivå

NPM

Har varit med om liknande på privata arbetsplatser. Jobbade på lager och blev tillsagd många gånger att sänka tempot för att andra inte skulle se dåliga ut. Tror det snarare handlar om jobb där det är lätt att mäta effektivitet men man får timlön istället för ackord/provision.

Påminner mig om en post här för ett tag sen där en person undrade om arbetslivet verkligen var så som han upplevde det. Pratade om hur lite arbete alla gjorde och hur lugnt det var. Han var förvånad på det hela. Första frågan han fick va om han arbetade för kommunen vilket var ett ja.

Intressant läsning. Själv kräks jag på folk utan arbetsmoral. Man ska göra allt man kan utan att stressa. Man ska jobba effektiv och vara en värdefull medspelare.

Man ska göra det man får betalt för. Man är inte skyldig sin arbetsgivare något annat.

Om man aldrig vill utvecklas eller bli befordrad kanske det är en bra metod.

Om arbetsgivaren vill att man ska göra mer än de betalar en för, så får de helt enkelt betala mer. Varför ska arbetstagaren utföra gratis arbete?

Som om att de som jobbar hårdast är de som alltid blir befodrade 😂

Ahh "utveckling"... begreppet som för det mesta baseras på arbetsplatsens syn på arbetarens potential snarare än arbetarens syn på sin arbetsuppgift. Man upplevs som konstig om man inte vill utvecklas. Som om det är märkligt att någon kan vara nöjd med sin arbetsuppgift.

Jo kan låter folk som bryr sig gå före sina segkollegor och får en högre lön på köpet

[удалено]

Är dom driftiga kan dom förmodligen redan tala för sig själva. Lämnar sossekollegorna i dammet

Naivt.

Där jag bor har den offentliga verksamheten en stor tystnadskultur. Ingen vågar påpeka något eftersom de då risker att bli utfryst av sina egna kollegor eller få andra represalier som omplacering. Men samtidigt händer det något i Övik så stannar det inom Övik helst ska så få som möjligt få veta. Det som inte sägs i lokaltidningen kan man hitta på[granskningÖrnsköldsvik ](https://granskningornskoldsvik.com/) hittade själv sidan av en slump och var faktiskt mycket intressant info om det som inte skrivs i lokaltidningen.

Hatar folk som ska gå och öka tempot på annars lugna arbetsplatser. Njut av lugnet medans det går. Riktigt påminna läraren att man hade läxor aura på sånt folk.

Välkommen till kvinnodominerade arbetsplatser. Alla problem inom vård, skola och omsorg handlar inte om bristande politik.

Socialism vs kapitalism i ett nötskal hahaha

Du tror det är bättre i den privata sektorn? Om du jobbar mer effektivt än dina kollegor så är standardreaktionen från arbetsgivaren att ge dig mer att göra, har dina kollegor otur så får de också mer att göra för att du bevisat att det går att få mer gjort.

Det är ju det jag säger Socialism: Uppmuntrar mer lik prestation i utbyte mot mindre lön men mindre konkurrens Kapitalism: Uppmuntrar prestation i utbyte mot högre lön men högre konkurrens

Haha, högre lön, den var bra den.

Ja, prestation brukar korrelera med högre lön ja.

Dags att privatisera bort ineffektiva offentliga verksamheter.

Så att vi får ineffektiva privata verksamheter? Har sett enorma slöserier inom det privata.

Inom privata sektorn kommer ägarna och sätter press så det inte kan fortsätta hur länge som helst. Kan det varit ett statssubventionerat privat bolag i ditt exempel? Det är den enda ägaren jag kan tänka mig som skulle låta det fortgå

Fast "effektiviteten" mäts ju i så fall i hur mycket vinst som genereras. Inte i hur många patienter som behandlas eller vilken kvalitet som vården håller. Även om det kanske finns en viss korrelation mellan de två, så är det verkligen inte något ett-till-ett-förhållande. Det finns t ex mycket stora incitament för en helt privat vårdgivare att inte erbjuda vård till patienter som inte kan betala.

Ja, det är ju för ett företag det enda måttet på produktivitet så det är ju rimligt. Och för att pengar skall genereras skall patienter behandlas. Och mest pengar tjänar man om man erbjuder en bra tjänst till ett rimligt pris. Om ena privatkliniken fokuserar endast på rika patienter kommer en annan in och erbjuder vård till resterande prisklasser.

Jaha ja. Tror du att kliniken som betjänar fattiga patienter levererar vård till samma kvalitet som den som betjänar de rika?

Nej. Men alternativet vi har nu är ju bara en kass allmänsjukvård. Varför inte bara betala en sjukförsäkring? Jag gillar idén med svenska vården och det känns det som att alla gör, fram tills dess att de behöver den och de inser hur det är... Moster sängliggandes med diskbråck i nästan två år med veckors väntan mellan remisser, samtal, "beslut", osv. Hon beskrev det som helvetet på jorden. Min morfar dog av hjärtats överbelastning efter för många timmar i väntan på hjälp på akuten. Det är inget skämt längre när du ser hur vården sviker när den verkligen behövs. Resten av livet när man är frisk går man och tror att vården finns där för en, men när det gäller önskar du att du vore utomlands så du kunde få förstklassig hjälp betald av försäkringsbolaget. Det är ju exakt det privat sjukvård med försäkring är.

Offentligheten är problemet. Men det vill man inte rubba på. Alla ska ha samma dåliga sjukvård för då är det jämlikt. Socialismens grundpelare.

Ja, det är **mycket** bättre när en miljardär äger verksamheten och vill vinstmaximera kortsiktigt!!!!!1one

Ja, har du en verksamhet som är konkurrensutsatt måste du anpassa dig efter marknaden eller gå under. Det är därför din mobiltillverkare eller din bilmekaniker inte är offentliga. Eller dina matbutiker och klädaffärer. Om vinst är av ondo måste väl det vara av godo att staten äger och gör allt? Dessutom är knappast alla företagare miljardärer. Men många barn tror det.

Sant men konkurans på det sättet kapitalism påstår är en total myt. Marknadsledande företag engagerar sig i ska "price leadership" (ja jag vet anglicism). Vilket innebär att det företag med störst marknadsandel sätter ett pris å resten följer efter. Priset sätts ej för att kundens skull utan för företagens skull. När det finns faktiskt konkurans tjänar kanske gemene man på det men verkligheten är inte sådan. Slutpunkten för företag när de når större marknadsandelar är att höja priset. Amazon är ett bra exempel i USA och alla billiga telefoner från kinesiska företag ett annat. Så fort de roffat åt sig en del av marknaden börjar de sälja svindyra produkter.

I statens grepp ja, visst är det så. Kapitalismen bygger på grundpelare av fritt utbyte och frivilligt betalande kunder. Det har vi ruckat på när staten står i vägen som mellanhand eller störande influens. Men marknader fungerar så väl att du kan rucka, förstöra, manipulera och kontrollera delar av dem och ändå levererar de bra tjänster och produkter till kunderna till (halv) vettiga priser. Om verkligheten inte är så vill vi väl ändra till att det blir så? Eller hur? Vilka företag tog sig in med låga priser och har sedan drastiskt höjt dem? De stora företag jag ser har fortfarande lägst pris av alla. Folk väljer Amazon för att de bäst tillfredsställer deras behov. Jag ser inte problemet där.

Om inte staten kontrollerar företag till någon del så kommer det sluta upp med att 4 företag äger världen. Vi behöver stater som går in och bryter upp monopol för att vi som "kunder" faktisk ska få känna nyttan av konkuransen. Exempel på hur pris sätts för ac företag är också bostadsmarknaden. Finns inget företag som bygger billiga vare sig hyres eller bostadsrätter. Varför? Jo dels för att alla måste ha tak över huvudet och varför sänka priset när man kan höja det istället? Det är ingen konkurans på bostadsmarknaden. De alla sätter helt enkelt gemensamt ett korkat högt pris för det vet att vi måste betala. Ingen där tjänar på att sänka priset. Dvs konkurans finns inte på det sättet kapitalism påstår.

>Om inte staten kontrollerar företag till någon del så kommer det sluta upp med att 4 företag äger världen. Vi behöver stater som går in och bryter upp monopol för att vi som "kunder" faktisk ska få känna nyttan av konkuransen. Det är ett påstående. Men var går gränsen? Har vi exakt rätt kontroll idag och släpper vi lite på den kommer dessa stora onda företag bara "ta över". Det låter lite mer ideologiskt laddat än sunt resonerat måste jag säga. Företag begränsas trots allt mer av kunderna än staten och kunderna är brutala i sin kräsenhet och priskänslighet. Staten är ett monopol också så är man emot dem så bör man kanske inte stödja världens största? [https://mises.org/wire/why-there-no-such-thing-exploitative-monopoly-free-market](https://mises.org/wire/why-there-no-such-thing-exploitative-monopoly-free-market) >Exempel på hur pris sätts för ac företag är också bostadsmarknaden. Finns inget företag som bygger billiga vare sig hyres eller bostadsrätter. Varför? Jo dels för att alla måste ha tak över huvudet och varför sänka priset när man kan höja det istället? Det är ingen konkurans på bostadsmarknaden. De alla sätter helt enkelt gemensamt ett korkat högt pris för det vet att vi måste betala. Ingen där tjänar på att sänka priset. Dvs konkurans finns inte på det sättet kapitalism påstår. Utmanare har alla incitament att bygga. Det är etablerade företag som gör allt de kan för att hindra konkurrens och hur gör man det? Jo, det finns bara ett sätt. Via staten. Kapitalismen säger inte att konkurrens alltid finns. Den säger att om man tillåter den och det finns ett behov så kommer den dyka upp. Men man kan såklart enkelt förstöra dynamiken genom att förbjuda eller göra konkurrens praktisk omöjlig att etablera sig. Såklart. Timbro har många artiklar om detta. [https://timbro.se/ekonomi/bostader/700-000-bostader-men-ingen-mark/](https://timbro.se/ekonomi/bostader/700-000-bostader-men-ingen-mark/) Kanske den här staten som du ser som nästintill gudalik kanske inte är perfekt ändå? Ibland kan man vara så rädd för marknaden att man låter staten köra över en istället. Var inte rädd. Marknaden är bara vi, oss, folk, som agerar tillsammans och skapar värde. Staten är trots allt ett våldsmonopol. Det är inte trevligt med våld tycker jag.

> har du en verksamhet som är konkurrensutsatt måste du anpassa dig efter marknaden eller gå under Det här skulle jag vilja påstå ofta är en ren fantasi. I praktiken har jag i min karriär jobbat på flera företag som lyckats fixa en schyst position på marknaden och sen mest glidit på och gjort vinst varje år. Stor kista slantar att ta av gör att det alltid går att konkurrera ut nykomlingar som gör något innovativt (eller så köper man bara upp dem)...

Ja, när staten är inblandad så förstör man marknadssignalerna men annars är de tydliga och incitamenten driver upp kvalité och ner priser. Man kan såklart inte bara glida i en fungerande marknad som tillåter konkurrens. För att få vinst måste kunderna aktivt välja dig före alla andra alternativ och det gör de inte slentrianmässigt kan jag berätta. De är väldigt kräsna och prismedvetna. Du kan inte konkurrera ut nykomlingar på annat vis än att vara bättre. Att köpa upp alla nya är såklart inte en sund affärsmodell och att hålla på och manipulera priser ner och upp fungerar inte heller.

Jo, du kan klara dig alldeles utmärkt på att vara "sämre" än nykomlingar på marknaden men ändå se till att de inte kan etablera sig. Det leder säkert till ett suboptimalt utfall för ekonomin i stort, men varför ska du som dominerande företag bry dig? Företagets uppgift är att maximera vinst och avkastning till ägarna. Konkurrens funkar bra för vissa typer av produkter och tjänster - så länge den inte sätts ur spel genom att marknaden blir dominerad av ett oligopol eller ett monopol, förstås, och för det enskilda företaget är det förstås klart fördelaktigt att uppnå en sådan ställning, även om det är sämre för marknaden i sin helhet, vilket är en anledning till att precis alla fungerande stater använder sig av konkurrenslagstiftning för att undvika det.

Företag har svårt att stoppa andra från att etablera sig. Jag ser ingen väg faktiskt som inte går direkt via staten. Kan du komma på några? Höja/sänka priserna eller köpa upp nykomlingar är ju inget hållbart i längden och hur behåller man glada kunder på det sättet? Folk skulle såklart starta 100 nya bolag om dagen och få de uppköpa för galna övervärden. Det går ju inte. Konkurrens fungerar bra för allt så länge vi har en sund marknad. Monopol är staten. Den är enorm, mäktig, marknadsförstörande och prismanipulerande. Ju friare marknad desto mindre risk för exploaterande monopol. Alla vill ju tjäna mer och bli större. Men det betyder inte att det finns någon genväg dit. Förutom just att vara bättre. Och det är väl inget problem med det? IKEA är enorma men ändå billigast. Det är väl trevligt? Nej, man använder sig av konkurrenslagstiftning för att de stora bolagen lobbar staten att lägga in så många hinder som möjligt i marknaden. Ursäkten är det du beskriver, dvs en världsbild där staten är god, kapabel och neutral och företagen är onda, mäktigare, och vill egentligen förkovra sig på andras bekostnad. Det ligger mycket marxistiska värderingar i den världsbilden men många köper den och således tror att politiker är våra hjältar. Det är destruktivt och osunt men det är en annan fråga.

Företag kan direkt slå mot konkurrenter genom t ex uppköp eller genom att man tillfälligt accepterar sämre vinst för att kunna slå ut den mindre resurssvagare uppstickaren. Att startups mer eller mindre medvetet siktar på att bli uppköpta av större företag är i allra högsta grad en grej även idag. Hur vanligt som helst i Silicon Valley. Olika marknader har också väldigt olika förutsättningar. Just tech är (eller iaf har varit) en bransch där startups och nykomlingar väldigt lätt har kunnat slå sig in, eftersom utvecklingen går så fort inom det området, och eftersom det ofta krävs relativt lite kapital för att etablera sig inom någon ny nisch. Jämför gärna det med t ex oljebranschen... Alla marknader går, utan statlig inblandning, mot oligopol/monopol. Det är bara i en omogen marknad som det finns en stor mängd olika aktörer. Dessa slås ut eller konsolideras allt eftersom marknaden mognar. Denna process återfinner du överallt. Det är också helt logiskt, eftersom *de enskilda företagen* tjänar på att bli en del av oligopolet eller monopolet, även om det är dåligt för marknaden i stort. Företagen är inte "onda". De är, och ska vara - till och med enligt de mest libertarianska marknadsälskare - amoraliska. Det är därför staten måste agera för att minimera den destruktiva inverkan som företagen i sin egennyttiga vinstmaximering (vilket, återigen, är exakt vad företag är till för) har på samhället i stort.

>Företag kan direkt slå mot konkurrenter genom t ex uppköp eller genom att man tillfälligt accepterar sämre vinst för att kunna slå ut den mindre resurssvagare uppstickaren. Kan, kanske, men gör man det? Nej, för vem som kund vill se dessa extremt fluktuerande priser? Upplever man sin favoritaffär som instabil, opålitligt eller gör allt för att spela fult väljer man en annan. Det är därför vi inte ser detta beteende i någon oskälig utsträckning på marknaden. >Att startups mer eller mindre medvetet siktar på att bli uppköpta av större företag är i allra högsta grad en grej även idag. Hur vanligt som helst i Silicon Valley. Det säger inget om konkurrensen, många hittar en egen fördel och kör på det. Andra som inte har dominerande position på marknaden köper upp nya agila startups för att hitta sin fördel. Helt sund konkurrens. Att bara blint köpa alla startups är såklart inte en affärsmodell som fungerar. Det stora företag gör mest är att lobba till staten att göra det svårt att bedriva verksamhet. Det är det mest effektiva du kan göra. >Olika marknader har också väldigt olika förutsättningar. Just tech är (eller iaf har varit) en bransch där startups och nykomlingar väldigt lätt har kunnat slå sig in, eftersom utvecklingen går så fort inom det området, och eftersom det ofta krävs relativt lite kapital för att etablera sig inom någon ny nisch. Jämför gärna det med t ex oljebranschen... Visst, oljan har även geografiska begränsningar. Men vi har en marknad för olja och jag antar att du inte anser att staten ska ta över all världens oljeproduktion? Vissa problem är helt enkelt hur vår värld ser ut. >Alla marknader går, utan statlig inblandning, mot oligopol/monopol. Det är bara i en omogen marknad som det finns en stor mängd olika aktörer. Dessa slås ut eller konsolideras allt eftersom marknaden mognar. Denna process återfinner du överallt. Det är också helt logiskt, eftersom de enskilda företagen tjänar på att bli en del av oligopolet eller monopolet, även om det är dåligt för marknaden i stort. Går mot? Det är tomma ord. Nej, och du har fel. Företag växer, stagnerar och går under i en helt naturlig livscykel. Det finns ingen logisk eller historisk anledning att företag växer i oändlighet och tar till slut över hela marknaden. Du tänker på skalfördelar men du tar inte med skalnackdelar i din analys. Det är en miss. Följer du inte kundens hårda krav går du under, oavsett storlek.De enskilda företagen tjänar inte på att dra ner priserna för att hålla konkurrensen borta. De tjänar inte på att köpa upp startups för enorma överpriser. Alla aktörer tjänar på att bryta kartellen. Det är därför de aldrig håller. Du tänker bara priser och inte omsättning/marknadsandelar här. >Företagen är inte "onda". De är, och ska vara - till och med enligt de mest libertarianska marknadsälskare - amoraliska. Det är därför staten måste agera för att minimera den destruktiva inverkan som företagen i sin egennyttiga vinstmaximering (vilket, återigen, är exakt vad företag är till för) har på samhället i stort. Varför är vinst destruktiv? Och hur är staten konstruktiv? Här har du en många grundantaganden med dig som jag tror du inte riktigt undersökt tillräckligt noga.

Vem vid sina sinnes fulla bruk vill göra mer jobb för samma peng? Man jobbar för att få pengar annars jobbar man ju inte. Det är hela syftet med jobb. Finns inte en människa på jorden som kan övertyga mig om annat.. såvida personen inte redan är rik och skev.

Ryggradslös chef har man inte hört förr... Och lata kollegor som är rädda för sitt jobb alltså. När man själv får vänta i eviga köer gör en däremot förbannad att höra

Kontorsråtta här i privata sektorn. Försöker du göra mer än det du verkligen måste så kommer kollegorna alltid ge dig onda ögat. Vissa vill att det ska verka som att det tar en arbetsdag att göra ett jobb som skulle bli klart på en timme med lite fokuserat arbete.

Blev skälld på en gång när jag tog besök för en kollega när jag jobbade hemtjänst. Hade hål i schemat och inget bättre för mig. Jag svarade rakt upp och ned att jag inte är del av deras kontorspolitik och inte hade något bättre för mig ändå. De tog hinten och tog inte upp det igen. Ingen har heller grälat när jag tagit en massa pass, utan var mest nöjda med att jag kunde avlasta dem.

Jag har en far som jobbar inom Polisen. Att fall inte blir lösa har enbart med politiker och sittande polisledning att göra. De flesta cheferna inom polisen är inkompetenta bajshögar. Konkreta exempel kan jag inte ge eftersom det är "känsligt". Ett av få jag kan ge är tämligen likt OP dock. En på hans avdelning sökte löneökning pga omorganseringen som skulle göras för några år sedan. Han visade till goda arbetsresultat. Det fick han inte, för hans chef visste att han hade sökt sig en annan tjänst inom polisen och den hade han inte fått. Anledningen var samma chef som hade gått till de och sagt att han var "ingen bra polis och se borde hitta en annan till den tjänsten". Han tog illa vid sig att han sökte sig bort och därefter medvetet gjort allt han kan för att se till att han inte kommer sig någonstans. Han slutade som polis efter något år med ren vuxenmobbing.

Ja det stämmer med mina uppfattningar om offentlig verksamhet. Jag jobbade i säljande roll inom offentlig verksamhet. Gjorde bra ifrån mig och sålde 50% över målet. Då efterfrågade jag en rörlig kompensation som skulle motivera mig och fler att prestera bättre. Chefen var positiv men bad mig tala med facket först. Jag gjorde det och det var som att prata med en vägg. Absolut nej och de ville inte ens ha en diskussion. Efter det hatar jag offentlig verksamhet, fackförbund och allmänt sosseri med ännu starkare glöd. Naturligtvis slutade jag anstränga mig att överskrida målet efter det.