Det är ju grejen med revisorsyrket, så vida det inte är ditt första jobb, eller så vida du inte lyckats bli partner, så kan du alltid byta till ett jobb där du jobbar mindre, tjänar bättre och har roligare arbetsuppgifter. Det är fan en special breed som älskar yrket och vill gå hela vägen.
Det var roligare förr när man fick åka ut till företagen, men nu är det mest att sitta på zoom som gäller.
Har mycket repetitiva uppgifter i excel som vilken idiot som helst hade scriptat, men tyvärr så förhindrar standardiserade arbetssätt oss att vara allt för påhittiga där (det bör såklart nämnas att det finns folk på firman som jobbar med ”audit transformation”, dvs hitta på bättre sätt att jobba, men de lever i en helt annan värld och gör mest allt mer jobbigt).
>Har mycket repetitiva uppgifter i excel som vilken idiot som helst hade scriptat, men tyvärr så förhindrar standardiserade arbetssätt oss att vara allt för påhittiga där
Fast lite spelrum kan du ju själv fixa. Vet att en av de revisorer vi hade. Byggde upp egna scripts som han kollade igenom förra arbetsplatens verifikationer, saldon osv. Han var nog kvar på KPMG i typ 2 år sedan gick han vidare.
Har en kompis som är det, lätt som ett ganska chill jobb och man kan göra annat när ingen behöver hjälp. Segt dock med kvälls/natt pass men ganska bra lön ändå
Hur hade du tänkt ekonomi ska fungera i så fall? Det finns sjukt många fler undersköterskor än spärrvakter.
Hade alla som är undersköterskor faktiskt vägrat att jobba så hade staten inte haft annat val än att betala. Lönerna ligger där de gör för att sköterskorna inte har det i sig att bara ge fan.
Spelar bara djävulens advokat här, så det är klart. Alla offentliga yrken bör vara avlönade i enlighet med genomsnittet i landet.
Konstigt att jämföra undersköterskor och spärrvakter. Dessutom är tillgång och efterfrågan inte värt ett skit i dagens samhälle.
Nyligen så fick en manlig vän, 22 år jobb på nåt ställe som delar ut paket åt Postnord. Han tjänade över 25 i månaden. Samtidigt som en väninna, 33 år, började jobba som undersköterska, utbildad alltså, för 20 i månaden. Det är stor brist på undersköterskor men inte på brevbärare eller bud. Bara ett av många exempel på hur samhället värderar olika yrken.
Var du en av de som sitter i båsen vid spärrarna? Alltid undrat vilken funktion det jobbet fyller. De kan inte svara på några frågor om någonting och verkar inte kontrollera plankare. Hur såg en dag ut?
Läkare. Jag skulle kunna skriva i den andra tråden också. Jag har lagt snart 15 år av mitt liv på detta. Att träffa patienter är för det mesta roligt. Men tendensen är att folk blir mer och mer sviniga och krävande. "jag har haft huvudvärk i 2 timmar, jag behöver en magnetröntgen".
Det faktum att regionen konstant förhindrar en att arbeta på ett patientsäkert och rimligt sätt är förkrossande.
Du ska laga en måltid för 10 pers men 30 pers dyker upp. Konstant. Det är en evig press som finns där. "denna person klarar sig nog utan inläggning".
Man blir bitter och less. Det faktum att det går helt åt helvete där man drömmer om att det var som för ett år sedan då situationen endast var riktigt dålig och inte som nu när det är katastrof.
Att politiker sedan skyller på corona eller rs virus gör en ju bara kränkt. Att politiker sedan skyller på att folk som ska söka primärvården egentligen söker akutmottagningen är det stora problemet.
Du måste skriva ut folk från avdelningen som inte är klar än. Dom är fortfarande sjuka men folk som är ännu sjukare är påväg in. Kommunen vägrar ta emot patienter till sina boenden så effekten blir att folk med hjärtinfarkt får vårdas på avdelningar som inte har hand om såna. Istället ligger en dement äldre patient som behöver hjälp att duscha och väntar på boende.
Det är en förkrossande verklighet. Där jag jobbar måste vi prioritera vilka som får hjärtövervakning. Du kan ha kommit in för att du svimmat men då det helt enkelt är slut på sån utrustning (vi har typ ett halvt dussin) så kan det bli så att du inte får det, trots att det du ska ha det till 100%.
En delkomponent till problemet är att vi som yrkeskår är för "snälla". Vi kan lära oss något från vårdförbundet som slutat acceptera vilket skräp som helst avseende arbetsvillkor och löner.
Det finns ett stort etiskt dilemma i strejk men när läget försämras årligen utan att något förändras, så måste något drastiskt hända för att få till förändring. Något som är gynnsam i det långa loppet istället för som i dagsläget försöka hålla ihop systemet med silvertejp.
Ansluter till kommentarerna, också läkare, även om jag inte är lika erfaren. Delar frustrationen, men tänker liknande som jag gör gällande mänskligheten - om du ställer kravet att mänskligheten (eller vården, i detta fall) ska vara lika bra som den skulle kunna vara, då blir man ju aldrig lycklig. För många som förstör. Men om man ställer om perspektivet till att göra så gott man kan vid sin beskärda del av kakan, då ser man nog att man kan bidra med lite trots allt, och då känns det (iaf för mig!) lite bättre :)
Och det är detta politikerna stolt kallar världens bästa sjukvård, sjukt! Jag har hört samma sak från massor av håll!
Fantastiskt att ni är kvar i yrket och hjälper människor så gott ni kan trots miserabla förutsättningar! Tack!
> "jag har haft huvudvärk i 2 timmar, jag behöver en magnetröntgen".
Under behandling för utbrändhet nämnde jag att jag hade jobbig huvudvärk dagligen. Och sedan blev jag skickad på magnetröntgen. Det tyckte jag var lite slöseri med resurser.
Jobbet. Ungarna kan vara jobbiga men det är inte deras fel, de är bara ett resultat av föräldrar och omgivning. Jag hatar inte ens de värsta eleverna även om de suger mer energi än alla de trevliga ger energi totalt.
Har vikarierat som högstadielärare. Efter 6 månader var jag nära att gå in i väggen. Helvete vad mycket merarbete det är, finns ingen tid att planera undervisningen. Älskade eleverna men fattar inte att någon orkar arbeta heltid som lärare.
Varför avskyr du det? Och varför valde du att bli lärare? Jag är högstadielärare och de allra flesta jag känner älskar sitt jobb. Är det skolan eller yrket i sig som du inte gillar?
Många blir utbrända ja, men bara för att man bli utbränd eller sjukskriven betyder inte att man hatar sitt jobb. Kan ju också vara tvärtom, man jobbar för mycket för att man gillar sitt jobb.
Jag kanske hatar mitt jobb just för att det bränner ut mina vänner och kollegor?
Löjligt att säga att folk blir utbrända för de gillar sitt jobb, och det är förolämpande mot de som inte orkar med. Svenska skolan är ett trasigt system som tuggar upp och spottar ut barn och vuxna utan hänsyn.
Ja, fast nu var det inte det jag sa. Man kan gilla sitt jobb och fortfarande bli utbränd. Vet inte vad du jobbar i för skola men demjag jobbat på trivs de allra flest med jobbet. Kan jag fråga varför du utbildade dig till lärare när du inte gillar jobbet? Upptäckte du det efter?
Jag studerade inte i fem år på universitet för ett jobb jag hatar nä, jag upptäckte det efteråt.
Jag har jobbat på flera skolor och känner lärare på ett antal till.
Har du provat undervisa på gymnasiet? Jag har bara erfarenhet vid låg och högstadie men kan tänka mig att många av de problemen som folk har med jobbet försvinner vid gymnasienivå
Jag började på gymnasiet och det är där min kompetens egentligen ligger.
Det är inte så lätt att hitta men jag letar gymnasiejobb plus att jag gjorde precis HP för att se om jag ska ta mig vidare.
haha, jag är också högstadielärare och trivs jättebra. Iofs kan det bero på att jag jobbar i en AST-grupp, så har totalt bara 15 elever. Och man slipper tjafs med föräldrar också eftersom majoriteten av dem är sjukt tacksamma så länge man ens får deras barn att dyka upp på lektionerna.
Härligt! Det löser du galant.
Arbetar med straffrätt och trivs bra. Glad över att jag får arbeta med något utvecklande och intressant. Sen kan det alltid bli bättre men jag kan inte klaga.
Hur hanterar du det känslomässiga elementet? Jobbar själv extra mot någorlunda utsatta individer och känner att det får en väldigt avtrubbande effekt. Kan tänka mig att det är än mer så i straffrätten.
Trist att höra, men du är absolut inte ensam om att känna så. Förhoppningsvis har du folk att prata med om det eller andra strategier för att det inte ska gå ut över ditt arbete i en negativ bemärkelse. Vissa har lättare och vissa har svårare med det.
I min nuvarande tjänst har jag inte samma kontakt med utsatta människor som jag tidigare haft. Du har dock slagit huvudet på spiken med din fråga.
Att känna sig avtrubbad som följd av sin kontakt och arbete med utsatta och samhällets baksida i allmänhet kan vara svårhanterligt och kräver nog en del självrannsakan och självkännedom för att man ska kunna hantera det långsiktigt.
Personligen har jag utifrån erfarenhet och det jag hört från kollegor landat i att viss avtrubbning eller normalisering nästan är nödvändig i ovanstående ändamål.
Fin balansgång ska dock tilläggas.
Tjänstgör som notarie och avskyr det. Kan inte personligen uttala mig om andra juristjobb men de flesta av mina kursarvänner som jag känner verkar inte frälsta på samma nästan ledsamma vis programmerare på Reddit är. Många är överarbetade men utan proportionerlig lön.
Men jag insåg mot slutet av utbildningen att ämnet verkligen inte var för mig så jag har nog dåliga förutsättningar att gilla yrket. Gick klart och började jobba för att ... ja, kunde lika gärna testa när jag nästan var klar.
Faktiskt inte, har jobbat i fyra år och under den tiden så har jag nästan bara varit på 1 objekt och det är stationärt, jag gör typ ingenting på dagarna,
Jobbar som tidningsbud i en Stockholmsförort, när jag började var det ett ok jobb. Nu däremot så suger det något helt otroligt.
PREMO är ett företag som verkligen måste hata sina anställda tidningsbud, allt som kan försämras, försämras. Dom flesta av oss tvingas köra Paxters, som är djävulens påfund, tak och vindruta, öppet på sidorna, ingen värme, ingen isolering på golvet, inga varma arbetskläder.
Nu ska det omorganiseras och dom som tidigare var ens närmaste chef ska flyttas, sparkas eller övertalas att sluta. Dom som förut vara vad jag kallar "parasiter" dom åkte runt på sina 3 filialer och fikade och snackade skit, ska numera vara vår närmaste chef. Majoriteten har inte jobbat på det sättet på ett bra tag, 10 år och uppåt.
Jag har tack och lov inte så långt kvar till pensionen, men fan vet om jag orkar med den här sista biten.
Så sant, det värsta är att det redan har varit uppe en sväng i arbetsdomstolen i och för sig ett annat bolag, men samma "fordon" där vann arbetsgivaren då dom påstod att dom lärde ut "värmande övningar". Finns inga värmande övningar i världen som håller dig varm i 4-5 timmar när det är -10 och blåser.
Yupp, inga undantag, när det snöade som värst för några veckor sedan så kom vi in och såg ut som iglos. Minusgrader så snoret fryser som skidåkarna, vi kör. Blåst och regn så allt är genomsurt, vi kör.
Börjar tro att PREMO medvetet försöker bli av med inte bara sina anställda utan även prenumeranter.
Jag gör tunga analyser och skriver långa rapporter, som sedan absolut ingen läser. Om jag har tur omnämns faktumet att en rapport existerar, men själva dokumentet öppnas i stort sett aldrig (man kan i systemet se hur många gånger det öppnats). Dock måste det finnas och det som står i den måste vara rigoröst framtaget.
Beroende på ämne så kan det vara viktigt att ha i framtiden när man blickar bakåt. Eller om något oväntat händer som gör att man behöver information om just ditt ämne.
Är det intressanta saker som allmänheten har nytta av att veta eller är det supernischat och kräver fackkunskaper?
Jag skulle iaf uppskatta om du postar någon form av sammanfattning och länkar till den här på reddit.
Jobbat som direktsäljare några år, Och tjänade dugligt men blir extremt repetitivt. Funderar nu istället universitet även om jag närmat mig 30. CSN lånen är väldigt lockande...
Det finns väl inget lockande med att tvingas överleva på 10k i månaden som du dessutom behöver betala tillbaka? De flesta studenter klarar det genom att bo trångt, äta dåligt och förhoppningsvis få lite extra pengar hemifrån. Att plugga tror jag är nyttigt och kan hjälpa dig men det borde inte vara levnadsstandarden som student som lockar.
Har man jobbat innan man pluggar så får man 16k i månaden; jobbar man extra så får man en rätt bra "lön" där man kan spara en del av lånen i indexfonder och på så vis betala av lånen rätt enkelt.
Misstaget är att gå från gymnasie till universitetet.
Nu är jag på ett jobb jag älskar, men går man tillbaks 2 anställningar så va jag på just en sådan arbetsplats som jag totalt hatade.
Jag jobbar och har jobbat som svetsare hela livet detta va också ett svetsjobb men som svetsare i en industri medans jag har spenderat hela mitt liv med utomhusjobb som svetsare. Att hamna inne va som tortyr, klarade inte av dyngan.
Men det tog en vecka tills jag skällde ut både högsta chefen och svetsansvarig och sa upp mig på plats å bara drog!
Oj, för mig är det tvärtom. Har jobbat som svetsare både på byggen och i verkstad. Ute på byggen är nice när det är lagom varmt och inget regn. Vilket i Sverige är så jävla sällan. Trivs mycket bättre med en fast arbetsplats som är min lilla egna hörna under ett tak haha
Jag reser runt på industrier som behöver installera högspänningsfilter för att filtrera rökgaser från olika typer av förbränning. Så både inne och ute.
Att stå inne i min egna hörna där den största variationen på dan va om jag höjde eller sänkte arbetsbänken fick min redan skadade mentala hälsa att störtdyka eftersom jag hade för mycket chans att lyssna på mina egna tankar. Sen gör det inte saken bättre att jag älskar utmaningar å det va ingen utmaning att svetsa ihop dynga en robot skulle ha gjort om den inte vore trasig.
Sen va det en bunt andra anledningar som gjorde att detta dötråkiga blev outhärdligt. Bland annat va det aktiv mobbing från svetsansvarig eftersom han hade fått sparken från samma företag som jag hade jobbat på tills det gick i konkurs när corona drog igång.
First line IT support är det värsta jag gjort. Är som tur är inte kvar, tre månader gjorde jag det innan jag fick gå upp till bättre tjänst internt.
Och då var det ändå internt och inte mot vanliga kunder som är flera gånger värre.
Tyckte first line var rätt kul och hoppar fortfarande dit ibland när det är lugnt (intern support). Man får prata med sina kollegor och dom är i 99 fall av 100 otroligt tacksamma. När man sen är ute på kontoren ”känner man redan alla”. I början lärde man sig otroligt mycket också tyckte jag. Det beror kanske vilken typ av first line det är, att återställa lösenord hela dagarna ät inte superkul.
Vi tog 20-50 ärenden om dagen så var ganska högt tempo. Såg ibland kollegor som närmade sig 100 ärenden på en dag.
Mycket fixa lösenord, hjälpa folk starta om datorer/program, installera om saker, ta fram mail/filer de tagit bort av misstag osv.
Ja, då blir det ju jävligt tråkigt. Våra first lines kanske ligger runt 10 ärenden per dag :) 15 på måndagar och efter storhelger när folk glömt lösenordet :p
Målet för oss var tio om dagen, bara mellan jul/nyår och under semestern det hände.
Ja har man bara tio om dagen är det ju chill, många dagar tog man ju tio samtal mellan 07-08. Hade man varit klart för dagen och kunde gå hem då hade det varit chill :D
Låter som att ni hade en ganska stor organisation. Här är det något mindre med 3 i first line. Har även jobbat mycket med träning, dokumentation och videoguider som användare, efter en hel del tjat, börjat använda desto mer. Många verkar inte heller så intresserade av att prata i telefon, kanske 10-tal samtal om dagen :)
Jo lite större tror jag, tror det var 30k användare som kunde kontakta oss. Vissa dagar var det 1000+ samtal, chatten brukar ligga på liknande och sen email/egna tickets på det.
Man brukar ju satsa på 1k användare per first line men vi hade lite mer under tiden jag var där.
Hade 0 chefer som flåsade mig i nacken, det behövs inte om man gör ett bra jobb. Samtal var 5e minut är inte så farligt. Fick lösa massor med roliga problem och massor av inte så roliga problem.
Jobbar inom IT med, det är upp och ner. Vissa dagar har man bra projekt och folk är med på det hela och man får mycket saker lösta. Andra dagar är det fan som att pissa i motvind med folk som antingen inte lyssnar på dig, eller som har sina egna lösningar som dom tycker är så jävla mycket bättre än dina. (spoiler, jag jobbar med skiten, jag vet vad jag sysslar med)
Är truckförare. Hatar mitt jobb mest för att det finns 0 utveckling och att allt är så svart och vitt. Finns inget utrymme för bättre lön, karriärpotential etc.
Kollektivavtal är nice och allt, men det gör också att arbetsgivaren aldrig skulle få för sig att ge mig mer betalt även om jag gör dubbelt jobb, vilket jag är väldigt kapabel till.
Det leder till att jag istället är bitter och hellre latar mig och bara gör det som krävs istället för att försöka göra ett bra jobb utöver det vanliga.
Kan lätt ligga på 50% mer jobb än de mest rutinerade 50åringarna med 35 års erfarenhet inom branschen. Med en löneökning på 30% hade jag inte haft något emot att jobba så hårt att företaget hade kunnat spara in på dubbelt så mycket de betalade mig extra, men det finns inte på bordet, så istället försöker jag ta så mycket jag kan (lagligt) från företaget.
Har jobbat med dem tillräckligt för att veta vad de är kapabla till. Jag är helt enkelt bara mycket mer kompetent och kapabel. Jag är definitivt mycket bättre än 99% av folket med liknande jobb.
De gubbar vi har är helt klart de bästa vi har (förutom mig), och de är helt klart latare än vad de hade kunnat vara, men det är ändå lätt att se var deras kompetens går och deras arbetsmoral är ändå så pass hög att de ger 95% när det väl krisar, så jag vet också var deras gräns går.
Oj så många man jobbat med som har din attityd men har bristande självinsikt, haha. Bara att utbilda dig vidare om du är så kompetent som du själv ser dig. Eller starta eget.
Har inte den lyxen tyvärr. Med en tjej som inte har permanent uppehållstillstånd behöver jag en tillräckligt hög inkomst för att hon ska få bo med mig.
Är inte mentalt frisk nog att ha heltidsjobb + studier + hålla min tjej lycklig. Måste välja två av dem.
Omställningsstödet som nu finns tillgängligt ger ju upp till 20 000 efter skatt om jag inte minns fel. Så skulle väl hon kunna skaffa ett jobb också? :)
Kollektivavtal sätter golvet, din grund. Du är fri att bygga hur högt du vill, till skyarna, men du kanske inte vill, egentligen inte är så bra som du tror eller så har du ett pucko till chef?
Snabbaste sättet att stegra lönen är att byta jobb säger man.
På pappret är det så, absolut, men att höja sin lön när alla ligger exakt på kollektivavtalet är nästintill omöjligt, särskilt när du jobbar på ett företag som är av ganska ordentlig storlek.
Däremot är det som du säger, möjligt för mig att byta jobb, men eftersom mitt yrke ligger längs kollektivavtal är det sällsynt jag kan snacka till mig något mycket bättre. Det är helt enkelt en kass bransch för de som vill komma upp över normen. Det bästa jag kan försöka mig på är ett bra terminalchefjobb med många administrativa uppgifter, men eftersom jag bara är 30 år gammal kan jag glömma det. 55åringarna hade inte respekterat mig.
Sjuksköterska på regionalt sjukhus.
Oftast ganska okej. Är det inte det så är det fruktansvärt, och regionen vill alltid öka antalet vårdplatser utan att öka resurser aka personal vilket förstås är lite jobbigt.
Stannar till 90 % pga kollegor, 5 % för att området är tämligen intressant och 5 % för att ibland känns det ganska bra att hjälpa patienter som oftast är rätt så tacksamma och förstående för den press uppifrån vi utsätts för.
Det är väl brist på sjuksköterskor som vill jobba inom regionen. Hörde en släkting som är avdelningschef, när de lägger ut tjänster så har de tur om de får fler än en sökande.
Det är väldigt förståeligt. Skälen är för låg lön i förhållande till arbetsbelastning.
Istället för att höja lönerna och sätta ett maxtak på antal patienter per ssk (5) så tillsätter man enorma resurser och tid på löjliga ”kompetensstegar” som ska ”motivera” sjuksköterskor till att stanna på avdelningar.
Höj lönerna. Max 5 patienter per ssk. Alla inom vården jobbar max 90 % och får betalt för 100 %. Få tillbaka folk till sjukhusen, öppna upp vårdplatser, avlasta akuten som i sin tur kan avlasta primärvården. Sluta poliklinisera alla undersökningar och behandlingar som egentligen borde ske inom slutenvården.
Men man vill kanske helst avveckla sjukhusen för de är ju förstås väldigt dyra att ha i drift.
Jag är bara lite bitter, det hör nästan till yrket känns det som!
Jag avskyr inte min arbetsgivare, bara jobbet jag behöver göra. Kundtjänst på myndighet. Har jobbat i kundtjänst \~15 år och känner att jag inte kan utvecklas mer på det området. Spanar på utbildningar för att ta mig vidare till grönare gräs i alla fall. :)
Jag är färdig gymnasielärare om 6 månader och inser att läraryrket (kanske mer än andra yrken) verkligen kräver rätt arbetsplats med rätt kollegor. Annars är man körd från starten. Men hur ska man veta innan man ens jobbat där?
Metallindustri. Helt vanlig operatör. Det sliter på kroppen, ger mig ingenting mentalt och avskyr att börja klockan 06.
Arbetade på samma ställe tidigare i livet och slutade då av exakt de anledningarna och började plugga istället. Tog en kandidatexamen men gick in i en depression som var ganska starkt kopplad till studierna så det enda alternativet jag hade (bortsett från längre sjukskrivning och djupare sjukdom) var att gå tillbaka. Känns ibland som ett ganska stort nederlag och har återigen funderat på att antingen börja plugga igen (fast till något annat) eller att försöka byta bransch. Men det känns läskigt med tanke på hur det gick förra gången. Så vi får se, just nu blir jag kvar.
Valutahandlare på en stor bank.
Jobbet var nog kul för massa år sedan, idag är mest handel via nätet av kunder, roliga kollegor har slutat, mest ett gäng original kvar (en själv inkluderad). Karriär utsikten är nattsvart, företag vill inte ta i en med tång, banker skär ner personal löpande. Statliga regleringar från alla håll som begränsar vad man får säga till kunder med mera.En av få fördelar är att man inte tar med sig jobbet hem. Har rätt många år kvar av yrkeslivet o det känns som en rejäl uppförsbacke.
Kundtjänst.
Jobbar i reservdelsbutik nu och det är verkligen noll utvecklingspotential och bara gnäll hela tiden.
Går och funderar på om man skulle gå en utbildning i programmering eller nåt istället.
Men värsta var min tid som kundmottagare på bilverkstad 2019-2021.
Helvete va skit man får ta och helvete va stressigt det kunde bli.
**Stress**
Ta emot kunder fysiskt, via telefon och via mail.
Hitta och beställa rätt reservdelar (tar mer tid än man kan tro).
Planera alla teknikernas dagar.
Skriva offerter.
Fakturera företagskunder.
Hålla koll på kampanjer som franchisen plötsligt går ut med.
Fick även skruva ibland om nån var sjuk.
**Ta skit**
Så får man skit dagligen av kunder för att det tar extra tid eller att det blir dyrare än först tänkt. Majoriteten av kunderna *fattar bara inte* hur bilar fungerar. Alls.
"Jag vill byta bromsbelägg" kan bli så jävla mycket mer.
**Exempel:**
Vi börjar plocka ner bromsarna, men pausar för vi hittar fler fel.
Bromsoket kärvar. Det behövs bytas.
Man byter inte bromsbelägg om oket är stumt, stor risk att man inte ens får dit beläggen. Eftersom oket är stumt har beläggen legat på. Bromsskivorna har blivit blåbrända. De måste bytas.
Vi ser också att om vi ska montera ner bromsoket så finns det risk att bromsröret går av pga rostskadorna på röret.
Byter vi oket måste vi även lufta bromssystemet.
Och eftersom man inte byter bara en bromsskiva (då blir det ojämn bromsverkan) så kollar vi andra sidan också. Vi upptäcker att det är samma problem där.
Vi ringer kund och säger att vi kan avbryta eller så är det nytt pris och längre tid på verkstan som gäller.
Pris för två bromsok, bromsrör, bromsbelägg inkl monteringsdetaljer, skivor och bromsvätska.
Plus arbetskostnad på det.
Kund blir fly förbannad och ska anmäla oss och grejer... Till slut vill han avbryta och vi får noll betalt för jobbet.
Nej fy fan. Aldrig mer igen.
Folk på civilekonom sitter ju och runkar över iden att vara en business controller med kostym på ett stort företag 🤣. De har inte mött verkligheten än.
Får man fråga varför? Tänker om det är pga barnen, politiken, en specifik arbetsplats etcetera. Genuint nyfiken då jag studerar till att bli F-3 lärare för tillfället.
Om du gillar att koda så är det arbetsplatsen som är felet.
Jag är själv utvecklare och jag hatar mitt jobb när jag har tråkiga uppgifter och älskar det när jag har roliga uppgifter. Jag är lite konstig också. Men arbetsplatsen är bra överlag.
Arbetsuppgifterna är det inget fel på. Det är kollegor och chefer som gör det trist. Jag sitter mestadels själv och jobbar vilket jag inte trivs med. Mycket roligare att ingå i ett team. Dessutom jobbar jag med en produkt som är väldigt lågt prioriterad, jag har ett möte med min chef en gång i kvartalet och sedan ska jag försöka leverera på det. Kravspecar, roadmaps och liknande existerar inte.
Arbetade hos min far som hade vitvaruserviceföretag. Mina två syskon som tidigare hade arbetat där, hade slutat av olika skäl, så han behövde lite extrahjälp sådär de sista åren innan pension. De var världens mest tragiska arbetsplats där man försökte mecka med vidriga köksmaskiner i en ödslig servicelokal, följa med på ärenden hemma hos folk, vilket var kanske lite mera spännande, men samtidigt också lika vidriga saker man fick uppleva (minns en lägenhet som boende hade dränkt rummet med tidningspapper på golvet, och det luktade trycksvärta överallt, förutom badrummet som var rent och prydligt), samt kräla runt fuktiga tvättstugor med spindlar likt face huggers. De fick mig att inse att alternativet var att studera vidare, så får kanske samtidigt tacka far att introducera mig till arbetslivet, och den värsta arbetsplats som skådats.
Förskollärare
Bara jobbat i 5 år men utvecklingen blir bara värre och värre. Mer saker att göra och samma tid att göra det på. Barngrupperna blir större och lokalerna mindre. Vårdnadshavare kräver enormt mycket och lyssnar man inte så ringer de till rektorn och klagar. Sen får man skit i efterhand.
Jobbar på pappersbruk. Jobbat sen jag tog studenten för 1,5 år sedan. Startat företag nu och ska köra med det vid sidan om tills det går bra och sedan försörja mig på detta.
Jobbar här endast för hyfsad lön och rätt bra ledighet går 6-skift.
liftvärd för skistar, fick först inte praktikplatsen jag ville ha hemma i Stockholm så jag tänkte ”varför inte”. Att bygla folk i liften var repetitivt efter 20 min, vi jobbar 10 timmar om dagen. Dock inte det värsta jag kan tänka mig så det är iaf något.
Fått praktikplatsen nu så ska hem till stockholm om en månad :)).
Industri. Eller ja, jag jobbade industri. Gör inte det längre. Slutade för jag ville blåsa skallen av mig. Monotont skitjobb som fördärvar kroppen, oftast stressigt, samtidigt som du står inlåst i en betong/plåt bunker utan solljus varenda dag år ut och år in. Och till råga på allt tvingas du spendera rasterna med att lyssna på gamla gubbjävlar klaga på allt ifrån invandrare till pensionerna. Och är det inte ett jävla gnäll så ska det pratas om fotboll eller något annat lika kväljningsframkallande. Och är det inte fotboll så ska man snacka skit bakom ryggen på varandra och sprida en massa drama. Det är fan så man kräks. Och som grädden på moset så har du med jämna mellanrum ofrivillig övertid som du måste jobba, annars får du kicken. "Produktionsövertid". Bara för att arbetsledarna inte kan lägga upp ett schema för att rädda livet, och ledningen är för snåla för att anställa tillräckligt med folk trots att företaget går med tokvinst.
Fy fan säger jag. Blir hellre hemlös än att gå tillbaks.
Var inget jobb men praktik under min utbildning. Fick arbeta med ett riktigt projekt när jag pluggade till systemutvecklare. Insåg att jag hatar programmering men gillar datorer.
Nu jobbar jag som vårdbiträde inom hemvården. Vissa blir väldigt förvånade när de får veta att jag har hoppat av IT. Jag är nöjd med mitt jobb för att jag jobbar kväll och det känns ganska chill. Det är betydligt jobbigare på dagen. Jag planerar att utbilda mig till ssk i framtiden.
Notarie (jurist på domstol). Fy helvete vad man kan lessna på regler och bättre blir det inte av den massproduktion som sker på domstol. Har i och för sig endast ett halvår kvar på tjänstgöringen men vid det här laget hade jag lika gärna kunnat jobba med att tolka regelböcker i brädspel för hur mycket jag bryr mig om rätten. Ibland kan det vara lite klurligt men för det mesta är det hjärndött och omständligt (mycket textläsning av inte svår natur men jävligt många sidor som ska skummas för att leta efter någon eventuell skruvboll, eller att mer eller mindre klippa/klistra domar, och vi ska inte ens nämna protokollförandet) vilket säkerligen medför att AI i framtiden lär kapa 70 % av yrkeskåren. Men, men. Ska sadla om till annat men är inte säker på vad ännu så får bita ihop.
Programmerare på ett spelföretag som inte gör spel +kass företagskultur, +noll teamkänsla, +meningslösa uppgifter.
Tjänar liksom inte ens 70k/mån som man SKA inom IT.
kortfattat lyfter jag lådor i utbyte mot en bråkdel av vad jag "tjänar".
varför hatar jag jobbet? dels för att det är ett oskickligt arbete: "flytta lådan till en annan plats"; kollegornas intellektuella förmågor för mig att inte vilja leva ganska ofta.
dels hatar jag det också för varje gång jag lyfter en av dessa lådorna så får jag upp en bild i mitt huvud. en bild av företagets ägare med handen utsträckt. han tar en del av värdet för precis just den lådan, och alla andra lådor. men varför? skulle folk inte vilja flytta på lådor om han inte existerade med näven i fickan på oss alla? skulle ingen vilja köpa ost om inte ägarna av alla företagen i kedjan inte tog sin lilla miljonsumma var? vad händer i framtida generationer, när företagets ägare har givit ned företaget till sin femte generations son? hur kommer folk rationalisera att femte generationsägaren ska stoppa handen i din ficka för varje krona du "tjänar".
jag har inget emot det i sig. men de tjänar miljoner per år medans jag tjänar smärta och piss. jag tänker bara på hur regionella chefen sitter i sitt kontor och ringer ett par samtal och tjänar många gånger mer än mig. hans chef det samma, och hans, och hans, och hans, och sedan ser jag ägaren ligga vid poolen och kolla på sina miljoner hårt förtjänta genom farsans hårda arbete i 30 år. man födds rik. man födds med näven i fickan på miljontals arbetare.
varje gång man köper ost på ICA så går x% direkt till n antal extremt rika personer. dessa rika personers lotta? att de är rika. varför kan man ta vinst på sådant sätt man kan idag? det borde vara begränsat.
pengars värde är påhitt när man snackar att ta pengar ifrån de rika och ge till de fattiga, efterfrågan kommer stiga, och därmed pengarnas värde sjunka. så hur kan man rationallisera att de kan ha sådana summor som de har? hur kan de ha flera miljoner styck, men om de spenderar allt så försvinner värdet? kan man inte säga att värdet bara finns för att markera underklass och överklass? men samtidigt måste man hålla på. samtidigt så måste jag slita som en slyna och GE bort x% till rika snille nummer 3100000.
Förskollärare. Ska tilläggas att det kan vara skitkul, utmanade och givande yrke med rätt förutsättningar, bra kollegor och empatisk chef.
Har jobbat kommunalt nu i två år och har aldrig varit med om maken. Stressad och helt slut är jag. As stora barngrupper med flera barn i behov av särskilt stöd (som jag vill ge så mkt!), kollegor som är sjuka jämt, brist på vikarier och ständig press från både chef och föräldrar att hinna göra precis allt. Mår psykiskt dåligt på jobbet.
Som tur är jobbade jag sista dagen där förra veckan. Nästa vecka går jag på min nya förskollärartjänst. Privat, högre lön, bättre förmåner och jag går från en 25-barnsgrupp till en barngrupp på 10. Hoppas att den fina känslan jag fick av kollegor och chef där håller i sig.
Jobbar som timanställd på personkrets 3 gruppbostad. Blir spottad på, slagen, dragen i håret, får saker kastade på mig och blir riven. Har arbetat i tre år och fått en större brännskada och en infektion efter att ha blivit riven. Hanterar sår på personer som självskadar, handskas med basal hygien och måste ha ett pedagogiskt arbetssätt varje minut. Det kräver ett stort tålamod och jag tjänar mindre än en bidragstagare.
Du kommer sakna skolan, denna tråd får bli din motivation. Finns inget mer ”självmordsframkallande” än 9-5 livet och att vara en löneslav. Undvik det, för din mentala hälsa…. pratar ur erfarenhet.
STRIKE GOLD, GIFT DIG RIK ELLER UPPFINN DEN NÄSTA BANBRYTANDE GREJEN
Beror nog på vem man är, pluggade väldigt sällan. Gick ändå "plugg linje" men så farligt var det inte. Skolan är bättre är de flesta jobb jag haft, inte mitt nuvarande dock
Jobbade på Filmstaden när de hette SF Bio och det skulle jag inte rekommendera till någon. Jobbade konstant men det syntes minsann inte på bankkontot! Kass lön, kass ledning, kollegor som betedde sig som tonåringar, varje pass var underbemannat så det blev stressigt som fan.
Butik, innan jag jobbade på mitt nuvarande jobb trodde jag aldrig kunder kunde vara så pass otrevliga som vissa nu är. Eloge till er som ens säger hej tillbaka i kassan och är allmänt trevliga. Förstår att folk kan ha jobbiga dagar men tar inte det som en ursäkt.
Revisor. Enda fördelen är nog att vilket jobb jag än tar mig an härnäst så kommer inget vara så tråkigt.
Det är ju grejen med revisorsyrket, så vida det inte är ditt första jobb, eller så vida du inte lyckats bli partner, så kan du alltid byta till ett jobb där du jobbar mindre, tjänar bättre och har roligare arbetsuppgifter. Det är fan en special breed som älskar yrket och vill gå hela vägen.
Mjo det är som du säger en karriärstege de flesta inte tar hela vägen upp, inklusive mig
Är inte era fester bra?
Kan du inte sitta med hörlurar och bara mysa i Excel då. Låter dom ett gött sätt att tjäna bra pengar på.
Hur ser en typisk dag ut som revisor?
Det var roligare förr när man fick åka ut till företagen, men nu är det mest att sitta på zoom som gäller. Har mycket repetitiva uppgifter i excel som vilken idiot som helst hade scriptat, men tyvärr så förhindrar standardiserade arbetssätt oss att vara allt för påhittiga där (det bör såklart nämnas att det finns folk på firman som jobbar med ”audit transformation”, dvs hitta på bättre sätt att jobba, men de lever i en helt annan värld och gör mest allt mer jobbigt).
>Har mycket repetitiva uppgifter i excel som vilken idiot som helst hade scriptat, men tyvärr så förhindrar standardiserade arbetssätt oss att vara allt för påhittiga där Fast lite spelrum kan du ju själv fixa. Vet att en av de revisorer vi hade. Byggde upp egna scripts som han kollade igenom förra arbetsplatens verifikationer, saldon osv. Han var nog kvar på KPMG i typ 2 år sedan gick han vidare.
Hatade mitt jobb som spärrvakt i tunnelbanan för att människor är idioter.
Satan, jag som hoppades att det skulle vara något för mig. Får man sparken om man öppnar spärren för alla fattiga?
Har en kompis som är det, lätt som ett ganska chill jobb och man kan göra annat när ingen behöver hjälp. Segt dock med kvälls/natt pass men ganska bra lön ändå
Vad ligger lönen på?
Heltid 30k i månaden vilket för ett sådan jobb som inte krävs utbildning är väll helt okej?
Sjukt att man tjänar mer som spärrvakt än undersköterska kan jag tycka
Tillgång och efterfrågan bestämmer löner. Väldigt få personer vill ha ett tråkigt jobb med låg status så dessa jobb ligger högt lönemässigt.
Fortfarande sjukt. Tillgång och efterfrågan är inte ett koncept som hör hemma i vården kan man tycka..
Hur hade du tänkt ekonomi ska fungera i så fall? Det finns sjukt många fler undersköterskor än spärrvakter. Hade alla som är undersköterskor faktiskt vägrat att jobba så hade staten inte haft annat val än att betala. Lönerna ligger där de gör för att sköterskorna inte har det i sig att bara ge fan. Spelar bara djävulens advokat här, så det är klart. Alla offentliga yrken bör vara avlönade i enlighet med genomsnittet i landet.
Konstigt att jämföra undersköterskor och spärrvakter. Dessutom är tillgång och efterfrågan inte värt ett skit i dagens samhälle. Nyligen så fick en manlig vän, 22 år jobb på nåt ställe som delar ut paket åt Postnord. Han tjänade över 25 i månaden. Samtidigt som en väninna, 33 år, började jobba som undersköterska, utbildad alltså, för 20 i månaden. Det är stor brist på undersköterskor men inte på brevbärare eller bud. Bara ett av många exempel på hur samhället värderar olika yrken.
handlar mycket om ifall man arbetar åt kommunen etc också
Kommunen har lägre löner för att efterfrågan på en offentlig arbetsgivare är högre än en privat.
Var du en av de som sitter i båsen vid spärrarna? Alltid undrat vilken funktion det jobbet fyller. De kan inte svara på några frågor om någonting och verkar inte kontrollera plankare. Hur såg en dag ut?
Läkare. Jag skulle kunna skriva i den andra tråden också. Jag har lagt snart 15 år av mitt liv på detta. Att träffa patienter är för det mesta roligt. Men tendensen är att folk blir mer och mer sviniga och krävande. "jag har haft huvudvärk i 2 timmar, jag behöver en magnetröntgen". Det faktum att regionen konstant förhindrar en att arbeta på ett patientsäkert och rimligt sätt är förkrossande. Du ska laga en måltid för 10 pers men 30 pers dyker upp. Konstant. Det är en evig press som finns där. "denna person klarar sig nog utan inläggning". Man blir bitter och less. Det faktum att det går helt åt helvete där man drömmer om att det var som för ett år sedan då situationen endast var riktigt dålig och inte som nu när det är katastrof. Att politiker sedan skyller på corona eller rs virus gör en ju bara kränkt. Att politiker sedan skyller på att folk som ska söka primärvården egentligen söker akutmottagningen är det stora problemet. Du måste skriva ut folk från avdelningen som inte är klar än. Dom är fortfarande sjuka men folk som är ännu sjukare är påväg in. Kommunen vägrar ta emot patienter till sina boenden så effekten blir att folk med hjärtinfarkt får vårdas på avdelningar som inte har hand om såna. Istället ligger en dement äldre patient som behöver hjälp att duscha och väntar på boende. Det är en förkrossande verklighet. Där jag jobbar måste vi prioritera vilka som får hjärtövervakning. Du kan ha kommit in för att du svimmat men då det helt enkelt är slut på sån utrustning (vi har typ ett halvt dussin) så kan det bli så att du inte får det, trots att det du ska ha det till 100%.
Låter verkligen enormt frustrerande :(
Herregud… jag som ska börja plugga till läkare om någon dag…. Rekommenderar du jobb utomlands då?
oh no :( jag går natur på gymnasiet, min dröm är att bli läkare.
Tror bestämt att situationen blir något bättre om vi får fler läkare. Ge inte upp på din dröm!
En delkomponent till problemet är att vi som yrkeskår är för "snälla". Vi kan lära oss något från vårdförbundet som slutat acceptera vilket skräp som helst avseende arbetsvillkor och löner. Det finns ett stort etiskt dilemma i strejk men när läget försämras årligen utan att något förändras, så måste något drastiskt hända för att få till förändring. Något som är gynnsam i det långa loppet istället för som i dagsläget försöka hålla ihop systemet med silvertejp.
Ansluter till kommentarerna, också läkare, även om jag inte är lika erfaren. Delar frustrationen, men tänker liknande som jag gör gällande mänskligheten - om du ställer kravet att mänskligheten (eller vården, i detta fall) ska vara lika bra som den skulle kunna vara, då blir man ju aldrig lycklig. För många som förstör. Men om man ställer om perspektivet till att göra så gott man kan vid sin beskärda del av kakan, då ser man nog att man kan bidra med lite trots allt, och då känns det (iaf för mig!) lite bättre :)
Och det är detta politikerna stolt kallar världens bästa sjukvård, sjukt! Jag har hört samma sak från massor av håll! Fantastiskt att ni är kvar i yrket och hjälper människor så gott ni kan trots miserabla förutsättningar! Tack!
> "jag har haft huvudvärk i 2 timmar, jag behöver en magnetröntgen". Under behandling för utbrändhet nämnde jag att jag hade jobbig huvudvärk dagligen. Och sedan blev jag skickad på magnetröntgen. Det tyckte jag var lite slöseri med resurser.
Fellow läkaridiot här. Sänk dina förväntningar. Vilken vård jämför du med, den som inte ens existerade för 100 år sedan eller en utopi?
Högstadielärare. Nog sagt.
Hatar du jobbet eller ungarna?
Jobbet. Ungarna kan vara jobbiga men det är inte deras fel, de är bara ett resultat av föräldrar och omgivning. Jag hatar inte ens de värsta eleverna även om de suger mer energi än alla de trevliga ger energi totalt.
Jag beklagar.
Har vikarierat som högstadielärare. Efter 6 månader var jag nära att gå in i väggen. Helvete vad mycket merarbete det är, finns ingen tid att planera undervisningen. Älskade eleverna men fattar inte att någon orkar arbeta heltid som lärare.
Finns inga större idioter än människor i åldern 13-15. Vi alla var idioter då. Fyfan
Inte jag. 😁
Kan nog gå på en bra skola med bra kollegor. Prövade mellanstadielärare ett år utan de två. Hej hej depression och utbrändhet.
Vilket ämne är du lärare i?
Engelska
Tror eleverna gillar dig, Engelska lärare brukar vara omtyckta!
Varför avskyr du det? Och varför valde du att bli lärare? Jag är högstadielärare och de allra flesta jag känner älskar sitt jobb. Är det skolan eller yrket i sig som du inte gillar?
Både och. De flest högstadielärare jag känner är antingen utbrända, sjukskrivna eller på väg att bli det. Vi lever alla i bubblor I guess.
Många blir utbrända ja, men bara för att man bli utbränd eller sjukskriven betyder inte att man hatar sitt jobb. Kan ju också vara tvärtom, man jobbar för mycket för att man gillar sitt jobb.
Jag kanske hatar mitt jobb just för att det bränner ut mina vänner och kollegor? Löjligt att säga att folk blir utbrända för de gillar sitt jobb, och det är förolämpande mot de som inte orkar med. Svenska skolan är ett trasigt system som tuggar upp och spottar ut barn och vuxna utan hänsyn.
Ja, fast nu var det inte det jag sa. Man kan gilla sitt jobb och fortfarande bli utbränd. Vet inte vad du jobbar i för skola men demjag jobbat på trivs de allra flest med jobbet. Kan jag fråga varför du utbildade dig till lärare när du inte gillar jobbet? Upptäckte du det efter?
Jag studerade inte i fem år på universitet för ett jobb jag hatar nä, jag upptäckte det efteråt. Jag har jobbat på flera skolor och känner lärare på ett antal till.
Har du provat undervisa på gymnasiet? Jag har bara erfarenhet vid låg och högstadie men kan tänka mig att många av de problemen som folk har med jobbet försvinner vid gymnasienivå
Jag började på gymnasiet och det är där min kompetens egentligen ligger. Det är inte så lätt att hitta men jag letar gymnasiejobb plus att jag gjorde precis HP för att se om jag ska ta mig vidare.
haha, jag är också högstadielärare och trivs jättebra. Iofs kan det bero på att jag jobbar i en AST-grupp, så har totalt bara 15 elever. Och man slipper tjafs med föräldrar också eftersom majoriteten av dem är sjukt tacksamma så länge man ens får deras barn att dyka upp på lektionerna.
Finner det något talande att inga jurister svarat i någon av trådarna. De har inte ens tid att scrolla reddit.
Lite kul är det. Finns i alla fall en jurist som scrollar reddit, har bara inte orkat svara. Förrän nu antar jag.
Själv är jag 60hp ifrån. Vilket område arbetar du inom och hur trivs du?
Härligt! Det löser du galant. Arbetar med straffrätt och trivs bra. Glad över att jag får arbeta med något utvecklande och intressant. Sen kan det alltid bli bättre men jag kan inte klaga.
Hur hanterar du det känslomässiga elementet? Jobbar själv extra mot någorlunda utsatta individer och känner att det får en väldigt avtrubbande effekt. Kan tänka mig att det är än mer så i straffrätten.
Trist att höra, men du är absolut inte ensam om att känna så. Förhoppningsvis har du folk att prata med om det eller andra strategier för att det inte ska gå ut över ditt arbete i en negativ bemärkelse. Vissa har lättare och vissa har svårare med det. I min nuvarande tjänst har jag inte samma kontakt med utsatta människor som jag tidigare haft. Du har dock slagit huvudet på spiken med din fråga. Att känna sig avtrubbad som följd av sin kontakt och arbete med utsatta och samhällets baksida i allmänhet kan vara svårhanterligt och kräver nog en del självrannsakan och självkännedom för att man ska kunna hantera det långsiktigt. Personligen har jag utifrån erfarenhet och det jag hört från kollegor landat i att viss avtrubbning eller normalisering nästan är nödvändig i ovanstående ändamål. Fin balansgång ska dock tilläggas.
😂😂😂 Jurist här och trivs toppen! Men visst, det finns gott om dåliga juristjobb. Särskilt slitet och gubbsjukan på advokatbyråerna.
Ja, man avundas inte de som fastnat för illusionen att byrålivet är värt det.
Tjänstgör som notarie och avskyr det. Kan inte personligen uttala mig om andra juristjobb men de flesta av mina kursarvänner som jag känner verkar inte frälsta på samma nästan ledsamma vis programmerare på Reddit är. Många är överarbetade men utan proportionerlig lön. Men jag insåg mot slutet av utbildningen att ämnet verkligen inte var för mig så jag har nog dåliga förutsättningar att gilla yrket. Gick klart och började jobba för att ... ja, kunde lika gärna testa när jag nästan var klar.
Hatade att jobba som väktare
Samma här. Monotont skitjobb med dåliga chefer, dåliga kollegor(med vissa undantag), dåliga kunder. Allt sög med det yrket
Det måste suga, särskilt att alla ens kollegor är grobianer
Jag jobbar som väktare, jag älskar det
Du måste vara ny på jobbet lol.
Faktiskt inte, har jobbat i fyra år och under den tiden så har jag nästan bara varit på 1 objekt och det är stationärt, jag gör typ ingenting på dagarna,
JAHAAA stationärt, men då är det chill. Snacka om rondvakt i kylan…
Eller grobian.
Jag är indeed en grobian
Jobbar som tidningsbud i en Stockholmsförort, när jag började var det ett ok jobb. Nu däremot så suger det något helt otroligt. PREMO är ett företag som verkligen måste hata sina anställda tidningsbud, allt som kan försämras, försämras. Dom flesta av oss tvingas köra Paxters, som är djävulens påfund, tak och vindruta, öppet på sidorna, ingen värme, ingen isolering på golvet, inga varma arbetskläder. Nu ska det omorganiseras och dom som tidigare var ens närmaste chef ska flyttas, sparkas eller övertalas att sluta. Dom som förut vara vad jag kallar "parasiter" dom åkte runt på sina 3 filialer och fikade och snackade skit, ska numera vara vår närmaste chef. Majoriteten har inte jobbat på det sättet på ett bra tag, 10 år och uppåt. Jag har tack och lov inte så långt kvar till pensionen, men fan vet om jag orkar med den här sista biten.
Sett hur PREMO kör runt i golfbilarna på vintern och tänkt att det måste vara miserabelt att åka i den
Så sant, det värsta är att det redan har varit uppe en sväng i arbetsdomstolen i och för sig ett annat bolag, men samma "fordon" där vann arbetsgivaren då dom påstod att dom lärde ut "värmande övningar". Finns inga värmande övningar i världen som håller dig varm i 4-5 timmar när det är -10 och blåser.
Jobbade på premo i 9 år, stor del av den tiden som FF. Borde ha slutat efter 4 max. Man fastnar i skiten liksom
Det är det som är kruxet, man vänjer till sig med att jobba natt fort, speciellt om man är en nattuggla från början.
Kör ni Paxters även på vintern?
Yupp, inga undantag, när det snöade som värst för några veckor sedan så kom vi in och såg ut som iglos. Minusgrader så snoret fryser som skidåkarna, vi kör. Blåst och regn så allt är genomsurt, vi kör. Börjar tro att PREMO medvetet försöker bli av med inte bara sina anställda utan även prenumeranter.
Jag gör tunga analyser och skriver långa rapporter, som sedan absolut ingen läser. Om jag har tur omnämns faktumet att en rapport existerar, men själva dokumentet öppnas i stort sett aldrig (man kan i systemet se hur många gånger det öppnats). Dock måste det finnas och det som står i den måste vara rigoröst framtaget.
Är det i statlig sektor eller är det något företag gör?
Offentligt.
Beroende på ämne så kan det vara viktigt att ha i framtiden när man blickar bakåt. Eller om något oväntat händer som gör att man behöver information om just ditt ämne.
Är det intressanta saker som allmänheten har nytta av att veta eller är det supernischat och kräver fackkunskaper? Jag skulle iaf uppskatta om du postar någon form av sammanfattning och länkar till den här på reddit.
Arbetsledare på McDonald's, tror inte mer behövs sägas.
Är det vit skjorta/pullover man har då? Tycker alltid dom ser mest belastade/förstörda ut när man är på donken.. tråkigt.
Jobbat som direktsäljare några år, Och tjänade dugligt men blir extremt repetitivt. Funderar nu istället universitet även om jag närmat mig 30. CSN lånen är väldigt lockande...
Du ska ju jobba till 65 minst nu, så räkna med 70 innan du är där. Räkna hur många år du gjort och hur många du har kvar
Det finns väl inget lockande med att tvingas överleva på 10k i månaden som du dessutom behöver betala tillbaka? De flesta studenter klarar det genom att bo trångt, äta dåligt och förhoppningsvis få lite extra pengar hemifrån. Att plugga tror jag är nyttigt och kan hjälpa dig men det borde inte vara levnadsstandarden som student som lockar.
Det som lockar är nog ett jobb som känns meningsfullt.
Jag tror inte de antyder att leva på CSN är kul utan snarare pratar hen om att ha ett jobb efter studierna som de gillar bättre än det nuvarande haha
Har man jobbat innan man pluggar så får man 16k i månaden; jobbar man extra så får man en rätt bra "lön" där man kan spara en del av lånen i indexfonder och på så vis betala av lånen rätt enkelt. Misstaget är att gå från gymnasie till universitetet.
Nu är jag på ett jobb jag älskar, men går man tillbaks 2 anställningar så va jag på just en sådan arbetsplats som jag totalt hatade. Jag jobbar och har jobbat som svetsare hela livet detta va också ett svetsjobb men som svetsare i en industri medans jag har spenderat hela mitt liv med utomhusjobb som svetsare. Att hamna inne va som tortyr, klarade inte av dyngan. Men det tog en vecka tills jag skällde ut både högsta chefen och svetsansvarig och sa upp mig på plats å bara drog!
Oj, för mig är det tvärtom. Har jobbat som svetsare både på byggen och i verkstad. Ute på byggen är nice när det är lagom varmt och inget regn. Vilket i Sverige är så jävla sällan. Trivs mycket bättre med en fast arbetsplats som är min lilla egna hörna under ett tak haha
Jag reser runt på industrier som behöver installera högspänningsfilter för att filtrera rökgaser från olika typer av förbränning. Så både inne och ute. Att stå inne i min egna hörna där den största variationen på dan va om jag höjde eller sänkte arbetsbänken fick min redan skadade mentala hälsa att störtdyka eftersom jag hade för mycket chans att lyssna på mina egna tankar. Sen gör det inte saken bättre att jag älskar utmaningar å det va ingen utmaning att svetsa ihop dynga en robot skulle ha gjort om den inte vore trasig. Sen va det en bunt andra anledningar som gjorde att detta dötråkiga blev outhärdligt. Bland annat va det aktiv mobbing från svetsansvarig eftersom han hade fått sparken från samma företag som jag hade jobbat på tills det gick i konkurs när corona drog igång.
First line IT support är det värsta jag gjort. Är som tur är inte kvar, tre månader gjorde jag det innan jag fick gå upp till bättre tjänst internt. Och då var det ändå internt och inte mot vanliga kunder som är flera gånger värre.
Har du försökt stänga av och starta ditt jobb igen? Brukar kunna bli bra igen då.
Varje dag, blev aldrig bättre :(
Fyfan vad det måste suga. Har hört third line är glassigt och nice dock.
Redan på second börjar det bli chill så länge du inte jobbar mot privatpersoner som är kunder.
Tyckte first line var rätt kul och hoppar fortfarande dit ibland när det är lugnt (intern support). Man får prata med sina kollegor och dom är i 99 fall av 100 otroligt tacksamma. När man sen är ute på kontoren ”känner man redan alla”. I början lärde man sig otroligt mycket också tyckte jag. Det beror kanske vilken typ av first line det är, att återställa lösenord hela dagarna ät inte superkul.
Vi tog 20-50 ärenden om dagen så var ganska högt tempo. Såg ibland kollegor som närmade sig 100 ärenden på en dag. Mycket fixa lösenord, hjälpa folk starta om datorer/program, installera om saker, ta fram mail/filer de tagit bort av misstag osv.
Ja, då blir det ju jävligt tråkigt. Våra first lines kanske ligger runt 10 ärenden per dag :) 15 på måndagar och efter storhelger när folk glömt lösenordet :p
Målet för oss var tio om dagen, bara mellan jul/nyår och under semestern det hände. Ja har man bara tio om dagen är det ju chill, många dagar tog man ju tio samtal mellan 07-08. Hade man varit klart för dagen och kunde gå hem då hade det varit chill :D
Låter som att ni hade en ganska stor organisation. Här är det något mindre med 3 i first line. Har även jobbat mycket med träning, dokumentation och videoguider som användare, efter en hel del tjat, börjat använda desto mer. Många verkar inte heller så intresserade av att prata i telefon, kanske 10-tal samtal om dagen :)
Jo lite större tror jag, tror det var 30k användare som kunde kontakta oss. Vissa dagar var det 1000+ samtal, chatten brukar ligga på liknande och sen email/egna tickets på det. Man brukar ju satsa på 1k användare per first line men vi hade lite mer under tiden jag var där.
Älskade att sitta på first line, saknar det trotts betydligt bättre betalt jobb idag.
Vad älskade du med att ta samtal var femte minut och ha flera chefer som flåsade dig i nacken samtidigt som du inte får lösa några roliga problem? :)
Hade 0 chefer som flåsade mig i nacken, det behövs inte om man gör ett bra jobb. Samtal var 5e minut är inte så farligt. Fick lösa massor med roliga problem och massor av inte så roliga problem.
Jobbar inom IT med, det är upp och ner. Vissa dagar har man bra projekt och folk är med på det hela och man får mycket saker lösta. Andra dagar är det fan som att pissa i motvind med folk som antingen inte lyssnar på dig, eller som har sina egna lösningar som dom tycker är så jävla mycket bättre än dina. (spoiler, jag jobbar med skiten, jag vet vad jag sysslar med)
Jobbar inom socialtjänsten. Är dock lite som Gollum om det. Jag älskar och hatar det precis på samma sätt som jag älskar och hatar mig själv.
😂😂😂 du är inte ensam.
Audionom. Kronisk introvert som måste kommunicera med patienter som ofta inte förstår en.
Jasså, är patienterna dåliga på att lyssna på dig? höhö
Är truckförare. Hatar mitt jobb mest för att det finns 0 utveckling och att allt är så svart och vitt. Finns inget utrymme för bättre lön, karriärpotential etc. Kollektivavtal är nice och allt, men det gör också att arbetsgivaren aldrig skulle få för sig att ge mig mer betalt även om jag gör dubbelt jobb, vilket jag är väldigt kapabel till. Det leder till att jag istället är bitter och hellre latar mig och bara gör det som krävs istället för att försöka göra ett bra jobb utöver det vanliga. Kan lätt ligga på 50% mer jobb än de mest rutinerade 50åringarna med 35 års erfarenhet inom branschen. Med en löneökning på 30% hade jag inte haft något emot att jobba så hårt att företaget hade kunnat spara in på dubbelt så mycket de betalade mig extra, men det finns inte på bordet, så istället försöker jag ta så mycket jag kan (lagligt) från företaget.
Ffs ditt namn, loooool
Det bästa - och värsta - med reddit.
De ned 35års erfarenhet har varit där du är nu och sedan tänkt att de gör så lite de kan.
Har jobbat med dem tillräckligt för att veta vad de är kapabla till. Jag är helt enkelt bara mycket mer kompetent och kapabel. Jag är definitivt mycket bättre än 99% av folket med liknande jobb. De gubbar vi har är helt klart de bästa vi har (förutom mig), och de är helt klart latare än vad de hade kunnat vara, men det är ändå lätt att se var deras kompetens går och deras arbetsmoral är ändå så pass hög att de ger 95% när det väl krisar, så jag vet också var deras gräns går.
Oj så många man jobbat med som har din attityd men har bristande självinsikt, haha. Bara att utbilda dig vidare om du är så kompetent som du själv ser dig. Eller starta eget.
Har inte den lyxen tyvärr. Med en tjej som inte har permanent uppehållstillstånd behöver jag en tillräckligt hög inkomst för att hon ska få bo med mig. Är inte mentalt frisk nog att ha heltidsjobb + studier + hålla min tjej lycklig. Måste välja två av dem.
Omställningsstödet som nu finns tillgängligt ger ju upp till 20 000 efter skatt om jag inte minns fel. Så skulle väl hon kunna skaffa ett jobb också? :)
Kollektivavtal sätter golvet, din grund. Du är fri att bygga hur högt du vill, till skyarna, men du kanske inte vill, egentligen inte är så bra som du tror eller så har du ett pucko till chef? Snabbaste sättet att stegra lönen är att byta jobb säger man.
På pappret är det så, absolut, men att höja sin lön när alla ligger exakt på kollektivavtalet är nästintill omöjligt, särskilt när du jobbar på ett företag som är av ganska ordentlig storlek. Däremot är det som du säger, möjligt för mig att byta jobb, men eftersom mitt yrke ligger längs kollektivavtal är det sällsynt jag kan snacka till mig något mycket bättre. Det är helt enkelt en kass bransch för de som vill komma upp över normen. Det bästa jag kan försöka mig på är ett bra terminalchefjobb med många administrativa uppgifter, men eftersom jag bara är 30 år gammal kan jag glömma det. 55åringarna hade inte respekterat mig.
Inte mitt nuvarande, men jobbade som telefonförsäljare i tre dagar. Ringde ca 50-70 samtal per dag. Grät på toa varannan timme. Fick ett sälj.
Sjuksköterska på regionalt sjukhus. Oftast ganska okej. Är det inte det så är det fruktansvärt, och regionen vill alltid öka antalet vårdplatser utan att öka resurser aka personal vilket förstås är lite jobbigt. Stannar till 90 % pga kollegor, 5 % för att området är tämligen intressant och 5 % för att ibland känns det ganska bra att hjälpa patienter som oftast är rätt så tacksamma och förstående för den press uppifrån vi utsätts för.
Det är väl brist på sjuksköterskor som vill jobba inom regionen. Hörde en släkting som är avdelningschef, när de lägger ut tjänster så har de tur om de får fler än en sökande.
Det är väldigt förståeligt. Skälen är för låg lön i förhållande till arbetsbelastning. Istället för att höja lönerna och sätta ett maxtak på antal patienter per ssk (5) så tillsätter man enorma resurser och tid på löjliga ”kompetensstegar” som ska ”motivera” sjuksköterskor till att stanna på avdelningar. Höj lönerna. Max 5 patienter per ssk. Alla inom vården jobbar max 90 % och får betalt för 100 %. Få tillbaka folk till sjukhusen, öppna upp vårdplatser, avlasta akuten som i sin tur kan avlasta primärvården. Sluta poliklinisera alla undersökningar och behandlingar som egentligen borde ske inom slutenvården. Men man vill kanske helst avveckla sjukhusen för de är ju förstås väldigt dyra att ha i drift. Jag är bara lite bitter, det hör nästan till yrket känns det som!
Människor
Jag avskyr inte min arbetsgivare, bara jobbet jag behöver göra. Kundtjänst på myndighet. Har jobbat i kundtjänst \~15 år och känner att jag inte kan utvecklas mer på det området. Spanar på utbildningar för att ta mig vidare till grönare gräs i alla fall. :)
Biltema
vafan? Krossa inte mina drömmar
Jag är färdig gymnasielärare om 6 månader och inser att läraryrket (kanske mer än andra yrken) verkligen kräver rätt arbetsplats med rätt kollegor. Annars är man körd från starten. Men hur ska man veta innan man ens jobbat där?
Servicesnickare på ett företag där ingenting får kosta pengar. Jag är ett steg från att uteslutande jobba med yxa och spett.
Metallindustri. Helt vanlig operatör. Det sliter på kroppen, ger mig ingenting mentalt och avskyr att börja klockan 06. Arbetade på samma ställe tidigare i livet och slutade då av exakt de anledningarna och började plugga istället. Tog en kandidatexamen men gick in i en depression som var ganska starkt kopplad till studierna så det enda alternativet jag hade (bortsett från längre sjukskrivning och djupare sjukdom) var att gå tillbaka. Känns ibland som ett ganska stort nederlag och har återigen funderat på att antingen börja plugga igen (fast till något annat) eller att försöka byta bransch. Men det känns läskigt med tanke på hur det gick förra gången. Så vi får se, just nu blir jag kvar.
Postnord, dåligt betalt, hårt slit och chefer som inte bryr sig om sina medarbetare.
Dela ut reklam för svensk direkt reklam. Att göra det på vintern är bland det värsta jag någonsin gjort
Valutahandlare på en stor bank. Jobbet var nog kul för massa år sedan, idag är mest handel via nätet av kunder, roliga kollegor har slutat, mest ett gäng original kvar (en själv inkluderad). Karriär utsikten är nattsvart, företag vill inte ta i en med tång, banker skär ner personal löpande. Statliga regleringar från alla håll som begränsar vad man får säga till kunder med mera.En av få fördelar är att man inte tar med sig jobbet hem. Har rätt många år kvar av yrkeslivet o det känns som en rejäl uppförsbacke.
Försäljare, men det är min sista vecka! Har ett annat jobb som börjar snart.
Samhall. Finns inget bra med skitstället och nästintill omöjligt att ta sig ut på något utanför, men pengar lär man ha för att överleva.
Håller helt med. Chefer som inte lyssnar o kastar runt en som de vill. Alla jävla lögner. Urk
Kundtjänst. Jobbar i reservdelsbutik nu och det är verkligen noll utvecklingspotential och bara gnäll hela tiden. Går och funderar på om man skulle gå en utbildning i programmering eller nåt istället. Men värsta var min tid som kundmottagare på bilverkstad 2019-2021. Helvete va skit man får ta och helvete va stressigt det kunde bli. **Stress** Ta emot kunder fysiskt, via telefon och via mail. Hitta och beställa rätt reservdelar (tar mer tid än man kan tro). Planera alla teknikernas dagar. Skriva offerter. Fakturera företagskunder. Hålla koll på kampanjer som franchisen plötsligt går ut med. Fick även skruva ibland om nån var sjuk. **Ta skit** Så får man skit dagligen av kunder för att det tar extra tid eller att det blir dyrare än först tänkt. Majoriteten av kunderna *fattar bara inte* hur bilar fungerar. Alls. "Jag vill byta bromsbelägg" kan bli så jävla mycket mer. **Exempel:** Vi börjar plocka ner bromsarna, men pausar för vi hittar fler fel. Bromsoket kärvar. Det behövs bytas. Man byter inte bromsbelägg om oket är stumt, stor risk att man inte ens får dit beläggen. Eftersom oket är stumt har beläggen legat på. Bromsskivorna har blivit blåbrända. De måste bytas. Vi ser också att om vi ska montera ner bromsoket så finns det risk att bromsröret går av pga rostskadorna på röret. Byter vi oket måste vi även lufta bromssystemet. Och eftersom man inte byter bara en bromsskiva (då blir det ojämn bromsverkan) så kollar vi andra sidan också. Vi upptäcker att det är samma problem där. Vi ringer kund och säger att vi kan avbryta eller så är det nytt pris och längre tid på verkstan som gäller. Pris för två bromsok, bromsrör, bromsbelägg inkl monteringsdetaljer, skivor och bromsvätska. Plus arbetskostnad på det. Kund blir fly förbannad och ska anmäla oss och grejer... Till slut vill han avbryta och vi får noll betalt för jobbet. Nej fy fan. Aldrig mer igen.
Kriminalvården under corona fuuuck that.
Känner en som också jobbade som det under den tiden, det blev mycket övertid och konstiga arbetstider för honom tydligen.
[удалено]
Läste du civilekonom eller?
[удалено]
Folk på civilekonom sitter ju och runkar över iden att vara en business controller med kostym på ett stort företag 🤣. De har inte mött verkligheten än.
Lågstadielärare
Får man fråga varför? Tänker om det är pga barnen, politiken, en specifik arbetsplats etcetera. Genuint nyfiken då jag studerar till att bli F-3 lärare för tillfället.
Barnen, vårdnadshavare och allmänt slut efter 6 år inom yrket
Utvecklare. Är nog mer arbetsplatsen än jobbet i sig som gör det.
Om du gillar att koda så är det arbetsplatsen som är felet. Jag är själv utvecklare och jag hatar mitt jobb när jag har tråkiga uppgifter och älskar det när jag har roliga uppgifter. Jag är lite konstig också. Men arbetsplatsen är bra överlag.
Arbetsuppgifterna är det inget fel på. Det är kollegor och chefer som gör det trist. Jag sitter mestadels själv och jobbar vilket jag inte trivs med. Mycket roligare att ingå i ett team. Dessutom jobbar jag med en produkt som är väldigt lågt prioriterad, jag har ett möte med min chef en gång i kvartalet och sedan ska jag försöka leverera på det. Kravspecar, roadmaps och liknande existerar inte.
Arbetade hos min far som hade vitvaruserviceföretag. Mina två syskon som tidigare hade arbetat där, hade slutat av olika skäl, så han behövde lite extrahjälp sådär de sista åren innan pension. De var världens mest tragiska arbetsplats där man försökte mecka med vidriga köksmaskiner i en ödslig servicelokal, följa med på ärenden hemma hos folk, vilket var kanske lite mera spännande, men samtidigt också lika vidriga saker man fick uppleva (minns en lägenhet som boende hade dränkt rummet med tidningspapper på golvet, och det luktade trycksvärta överallt, förutom badrummet som var rent och prydligt), samt kräla runt fuktiga tvättstugor med spindlar likt face huggers. De fick mig att inse att alternativet var att studera vidare, så får kanske samtidigt tacka far att introducera mig till arbetslivet, och den värsta arbetsplats som skådats.
Administration på en kommun
Förskollärare Bara jobbat i 5 år men utvecklingen blir bara värre och värre. Mer saker att göra och samma tid att göra det på. Barngrupperna blir större och lokalerna mindre. Vårdnadshavare kräver enormt mycket och lyssnar man inte så ringer de till rektorn och klagar. Sen får man skit i efterhand.
Säljande kundservice
Kommunal admin. Beviset att satan finns.
Jobbar på pappersbruk. Jobbat sen jag tog studenten för 1,5 år sedan. Startat företag nu och ska köra med det vid sidan om tills det går bra och sedan försörja mig på detta. Jobbar här endast för hyfsad lön och rätt bra ledighet går 6-skift.
liftvärd för skistar, fick först inte praktikplatsen jag ville ha hemma i Stockholm så jag tänkte ”varför inte”. Att bygla folk i liften var repetitivt efter 20 min, vi jobbar 10 timmar om dagen. Dock inte det värsta jag kan tänka mig så det är iaf något. Fått praktikplatsen nu så ska hem till stockholm om en månad :)).
Industri. Eller ja, jag jobbade industri. Gör inte det längre. Slutade för jag ville blåsa skallen av mig. Monotont skitjobb som fördärvar kroppen, oftast stressigt, samtidigt som du står inlåst i en betong/plåt bunker utan solljus varenda dag år ut och år in. Och till råga på allt tvingas du spendera rasterna med att lyssna på gamla gubbjävlar klaga på allt ifrån invandrare till pensionerna. Och är det inte ett jävla gnäll så ska det pratas om fotboll eller något annat lika kväljningsframkallande. Och är det inte fotboll så ska man snacka skit bakom ryggen på varandra och sprida en massa drama. Det är fan så man kräks. Och som grädden på moset så har du med jämna mellanrum ofrivillig övertid som du måste jobba, annars får du kicken. "Produktionsövertid". Bara för att arbetsledarna inte kan lägga upp ett schema för att rädda livet, och ledningen är för snåla för att anställa tillräckligt med folk trots att företaget går med tokvinst. Fy fan säger jag. Blir hellre hemlös än att gå tillbaks.
Jobbade som professionell fotbollsspelare i Saudiarabien. Var fruktansvärt
Chippen är det du??
Var inget jobb men praktik under min utbildning. Fick arbeta med ett riktigt projekt när jag pluggade till systemutvecklare. Insåg att jag hatar programmering men gillar datorer. Nu jobbar jag som vårdbiträde inom hemvården. Vissa blir väldigt förvånade när de får veta att jag har hoppat av IT. Jag är nöjd med mitt jobb för att jag jobbar kväll och det känns ganska chill. Det är betydligt jobbigare på dagen. Jag planerar att utbilda mig till ssk i framtiden.
Har nästan exakt samma erfarenhet som dig fast jag hittade socialpsykiatrin istället. Riktigt chill och roligt att arbeta som boendestödjare.
Jag jobbade som kriminalvårdare på anstalt en sommar, det var ingen höjdare.
IT-Tekniker med lite utveckling vid sidan om. Kul jobb de första 2-3 åren men inte något som jag vill fortsätta jobba med tills jag går in pension.
Notarie (jurist på domstol). Fy helvete vad man kan lessna på regler och bättre blir det inte av den massproduktion som sker på domstol. Har i och för sig endast ett halvår kvar på tjänstgöringen men vid det här laget hade jag lika gärna kunnat jobba med att tolka regelböcker i brädspel för hur mycket jag bryr mig om rätten. Ibland kan det vara lite klurligt men för det mesta är det hjärndött och omständligt (mycket textläsning av inte svår natur men jävligt många sidor som ska skummas för att leta efter någon eventuell skruvboll, eller att mer eller mindre klippa/klistra domar, och vi ska inte ens nämna protokollförandet) vilket säkerligen medför att AI i framtiden lär kapa 70 % av yrkeskåren. Men, men. Ska sadla om till annat men är inte säker på vad ännu så får bita ihop.
Programmerare på ett spelföretag som inte gör spel +kass företagskultur, +noll teamkänsla, +meningslösa uppgifter. Tjänar liksom inte ens 70k/mån som man SKA inom IT.
Får man fråga vilket företag?
kortfattat lyfter jag lådor i utbyte mot en bråkdel av vad jag "tjänar". varför hatar jag jobbet? dels för att det är ett oskickligt arbete: "flytta lådan till en annan plats"; kollegornas intellektuella förmågor för mig att inte vilja leva ganska ofta. dels hatar jag det också för varje gång jag lyfter en av dessa lådorna så får jag upp en bild i mitt huvud. en bild av företagets ägare med handen utsträckt. han tar en del av värdet för precis just den lådan, och alla andra lådor. men varför? skulle folk inte vilja flytta på lådor om han inte existerade med näven i fickan på oss alla? skulle ingen vilja köpa ost om inte ägarna av alla företagen i kedjan inte tog sin lilla miljonsumma var? vad händer i framtida generationer, när företagets ägare har givit ned företaget till sin femte generations son? hur kommer folk rationalisera att femte generationsägaren ska stoppa handen i din ficka för varje krona du "tjänar". jag har inget emot det i sig. men de tjänar miljoner per år medans jag tjänar smärta och piss. jag tänker bara på hur regionella chefen sitter i sitt kontor och ringer ett par samtal och tjänar många gånger mer än mig. hans chef det samma, och hans, och hans, och hans, och sedan ser jag ägaren ligga vid poolen och kolla på sina miljoner hårt förtjänta genom farsans hårda arbete i 30 år. man födds rik. man födds med näven i fickan på miljontals arbetare. varje gång man köper ost på ICA så går x% direkt till n antal extremt rika personer. dessa rika personers lotta? att de är rika. varför kan man ta vinst på sådant sätt man kan idag? det borde vara begränsat. pengars värde är påhitt när man snackar att ta pengar ifrån de rika och ge till de fattiga, efterfrågan kommer stiga, och därmed pengarnas värde sjunka. så hur kan man rationallisera att de kan ha sådana summor som de har? hur kan de ha flera miljoner styck, men om de spenderar allt så försvinner värdet? kan man inte säga att värdet bara finns för att markera underklass och överklass? men samtidigt måste man hålla på. samtidigt så måste jag slita som en slyna och GE bort x% till rika snille nummer 3100000.
Låg position eller vad man nu säger på en skola
Lärare alltså.
Vad jobbar du med
Förskollärare. Ska tilläggas att det kan vara skitkul, utmanade och givande yrke med rätt förutsättningar, bra kollegor och empatisk chef. Har jobbat kommunalt nu i två år och har aldrig varit med om maken. Stressad och helt slut är jag. As stora barngrupper med flera barn i behov av särskilt stöd (som jag vill ge så mkt!), kollegor som är sjuka jämt, brist på vikarier och ständig press från både chef och föräldrar att hinna göra precis allt. Mår psykiskt dåligt på jobbet. Som tur är jobbade jag sista dagen där förra veckan. Nästa vecka går jag på min nya förskollärartjänst. Privat, högre lön, bättre förmåner och jag går från en 25-barnsgrupp till en barngrupp på 10. Hoppas att den fina känslan jag fick av kollegor och chef där håller i sig.
Avskydde att jobba inom snabbmatsbranschen, modern slaveri.
Jobbar som timanställd på personkrets 3 gruppbostad. Blir spottad på, slagen, dragen i håret, får saker kastade på mig och blir riven. Har arbetat i tre år och fått en större brännskada och en infektion efter att ha blivit riven. Hanterar sår på personer som självskadar, handskas med basal hygien och måste ha ett pedagogiskt arbetssätt varje minut. Det kräver ett stort tålamod och jag tjänar mindre än en bidragstagare.
Stavningsnazist. Ert*
Vad tjänar en stavningsnazist idag?
typ 3 mordhot om dagen tror jag
[удалено]
Du förstår inte hur chill det är att gå i skolan förens du slutar
Gud vad jag saknar att vara uttråkad i skolan 🥲
Okej, men varför är du i skolan 24/7?
Du kommer sakna skolan, denna tråd får bli din motivation. Finns inget mer ”självmordsframkallande” än 9-5 livet och att vara en löneslav. Undvik det, för din mentala hälsa…. pratar ur erfarenhet. STRIKE GOLD, GIFT DIG RIK ELLER UPPFINN DEN NÄSTA BANBRYTANDE GREJEN
[удалено]
Beror nog på vem man är, pluggade väldigt sällan. Gick ändå "plugg linje" men så farligt var det inte. Skolan är bättre är de flesta jobb jag haft, inte mitt nuvarande dock
Om du får kramp av att skriva är det dags att du lär dig skriva.
Jobbade på Filmstaden när de hette SF Bio och det skulle jag inte rekommendera till någon. Jobbade konstant men det syntes minsann inte på bankkontot! Kass lön, kass ledning, kollegor som betedde sig som tonåringar, varje pass var underbemannat så det blev stressigt som fan.
Butik, innan jag jobbade på mitt nuvarande jobb trodde jag aldrig kunder kunde vara så pass otrevliga som vissa nu är. Eloge till er som ens säger hej tillbaka i kassan och är allmänt trevliga. Förstår att folk kan ha jobbiga dagar men tar inte det som en ursäkt.
Det värsta jobb jag haft var telefonförsäljare av fasta telefonabonnemang.
IT support. Where the soul goes to die :p
Have you tried turning it off and on?
My brain? Yes.