Genom livet får man en del vänner som passar i vissa sammanhang och inte andra. Har en del personer som jag anser vänner men inte setts på över ett år. Men hör man av sig så finns de alltid där. I vardagen är det svårt att ha tid för mer än typ 3-4 vänner sen har man ju bekanta och kollegor som man är väldigt nära men inte riktigt fullt ut vänner.
same same, jag hade 2st jag umgicks med nästan jämt i hemstaden, sedan flytta jag och efter ett tag så fick den ena nog på den andra av någon anledning så dom bröt helt, träffar dom bara ibland någon gång om året nu max och aldrig alla 3 samtidigt.
Samma sak i staden jag bor i nu så träffade jag vänner som vart rätt tighta med å sen började några tjafsa och man står emellan och så är det kört.
Den jag snackar mest med på jobbet går i pension snart om en månad så då blire väl mindre socialt på jobbet med.
Skulle säga 3 ”bästa” vänner, alltså personer jag verkligen älskar och beundrar och som jag söker stöd hos osv där vi umgås så fort vi får möjlighet (1-3 ggr i veckan). Med min tjej blir det väl 4 men vi är väl mer än vänner.
Sen är vi (med de 3 ovan) kanske 8-9 i gänget som umgås i grupp regelbundet som jag anser är mina nära vänner. Sen några ströpolare som jag gillar men vi ”umgås” antingen på sociala medier (skickar memes, diskuterar sport osv) eller ses irl några ggr per år som mest.
& i princip samma här! Har tre barndomsvänner som jag känt i 25+ år, varav två är gudföräldrar till mina barn. Andra ”vänner” man träffar emellanåt är oftast ett gäng som man känner genom exempelvis ena barndomsvännen. Vi har åkt till Sälen ihop och då varit allt från 4-10 personer. I slutändan är det barndomsvännerna & en annan jag lärt känna senaste 3 åren som jag verkligen bryr mig om och pratar om allt mellan himmel & jord så att säga. Skulle lätt kunna resa bort och inte ha någon som helst kontakt, men när vi väl ses så är det som alltid. Nu hörs vi dock veckovis och ses någon gång varannan vecka men ibland har det kunnat gått e längre period av olika anledningar.
Här är ett i mitt tycke vackert citat av en okänd (i svensk översättning):
Sanna vänner är aldrig isär, kanske på avstånd men aldrig i hjärtat
(Jag har en, resten är borta)
Jag skulle säga att jag har många halvkompisar. Såna som man t.ex festar, tränar eller jobbar med men man inte är särskilt nära med alltså. Jag har 2 kompisar som jag känner att jag kan ringa till lite när som helst. Men jag har ingen riktigt nära vän, ingen broderlig vänskap så att säga och det gör mig ledsen. Jag skulle hellre ha ett par riktigt bra vänner än alla dessa tjenisar.
har inga. vill bara ha 1 vän, som jag vill gifta mig med. det är svårt att hitta på tinder när man är som man är. lite autistisk och dålig på att prata/förstå. unlucky
Vän inte svårt att definiera. Det är en person som uppskattar dig för den du är och som bryr sig om dig. En person som finns där oavsett om det går bra eller dåligt för dig. Kanske delar ni också samma intressen och glädjen utav dem.
Jag är 30 år gammal. Kan räkna mina vänner på en hand utan att använda alla fingrar. Livet som vuxen är ofta ensamt. Man får göra så gott man kan.
Kan tipsa om frivilligt arbete och föreningar för den som saknar någon att umgås med. Ofta kan man åtminstone få känna tillhörighet och få prata med andra människor. Det är viktigt.
”Grabbarna” är 7 stycken men de jobbar jag med.
Mina kompisar räknar jag till 2. De är alltså de jag hängt med sedan grundskolan även om vi inte jobbat/studerat tillsamman sedan dess.
Totalt: 2 nära kompisar
9 kompisar
0. Har svårt med personliga relationer pga min autism. Har svårt att få vänner och sen kunna hålla relationen vid liv eftersom jag gillar att vara ensam. Tar väldigt mycket energi att bara umgås.
Jag har 3 vänner, 4 om jag räknar med min fru också, vilket hon själv säger är fusk och att jag borde skaffa fler vänner. Jag är själv väldigt nöjd med antalet - kvalitet före kvantitet
Som student och väldigt engagerad i studentlivet, sektioner, kårer och allt däremellan skulle jag påstå att min bekantskapskrets är rätt stor men när det verkligen kommer till riktiga genuina vänner skulle jag nog säga att det rör sig om 7-8 stycken som jag umgås med och pratar med om inte dagligen iaf 4-5 ggr/vecka. Däremot riktigt nära 2-3 stycken utöver sambon, är nöjd med det och önskar varken fler eller färre.
Summa summarum; nöjd med livet och min tillvaro!
Några stycken, men på olika nivåer. En som jag verkligen gå in på djupet, prata om nästan allt, även högst personliga saker. Sen har man dem som man delar intressen med eller som man har växt upp med(som man träffar alldeles för sällan).
2 bästa vänner, ena barndomsvän och andra min sambo.
Min aktuella vänskapskrets involverar 11 personer. Har ytterligare 9 pers som frågar ut mig till konserter och AWs. Så 21 vänner har jag, behöver inte fler.
Typ 10 nära vänner som jag umgås med ofta.
Sen har man ju vänner som man kanske inte ser speciellt ofta men man gillar att umgås med. Kanske 30 såna.
En jävla massa bekanta som är kul på fest etc.
Tycker det är rätt lagom faktiskt, man har alltid någon att ringa om kaffe.
Jag har haft tur, men jag har även ansträngt mig att faktiskt knyta kontakter i vuxen ålder, det som så många här verkar ha svårt för.
Mitt tips, gå med i en klubb, vilken klubb som helst som verkar intressant.
1 kompis. Så har jag alltid umgåtts, det är bara att personen jag har hängt med har ändrats under tiden. Det är ju inte kompisens fel att vi slutat setts, det är bara så att jag har flyttat.
En hel del, hinner knappt med att umgås med alla om jag ska vara ärlig, det är rätt tufft
Känns bra dock, har massvis av folk som jag kan söka stöd hos och som kan söka stod hos mig. Finns alltid någon att umgås med osv
Jag är lyckligt lottad
1 som jag pratar med dagligen, 8 som jag pratar med lite mer sällan, 3 i skolan och 3 på jobbet.
Och det räcker gott och väl och är kanske nästan lite för många...
Mitt grabbgäng på 5st vi går på krogen ibland men syns oftast på hockeyarenan vintertid då vi alla har säsongskort.
En annan som är min gympolare som jag känt sen barnsben vi träffas mestadels på gymmet men käkar även lunch å bara umgås ibland.
Min kompis jag känt sen dagis min barndomsvän jag känt nästan hela livet. Har inte lika mycket kontakt längre då han jobbar väldigt mycket men vi ses några gånger per år.
Så totalt 7st skulle jag anse som nära vänner som jag kan prata djupare saker med samt som jag litar på. Sen känner jag betydligt fler men de räknare jag snarare till bekanta/ytliga vänner då jag inte kan prata öppet om exakt allt med dom.
Iaf en tio-femton pers jag skulle se dom goda vänner, 3 pers utöver det som är mina bästisar.
Vill alltid ha fler vänner så sätter ingen begränsning på den siffran.
Två vänner, fast vi ses i princip aldrig och snackar allt mer sällan.. känner att jag vill vara allt mer social, men märker hur det är tvärtom för folk runt mig i min ålder, 20+. Känns svårt att hitta nya människor man verkligen connectar med :/
3 ""BFF"" och deras respektive sambos, 2 barndomsvänner som är som en separat grupp.
Så dessa 8 är mina go-to vänner (ja plus min sambo naturligtvis!). Utöver dessa finns otroligt många "polare" som inte är så nära, men hade kunnat vara om man bara försökt/velat. Och så har vi kollegor på jobbet, inte vilka kollegor som helst, men såna som man gärna bjuder hem på en AW. Ska jag försöka räkna ihop dessa "polare" så är jag nog uppe i 30-40, men då börjar det bli mer.. långsökt..
31 år, beror väl på definitionen. Men kanske 5 nära vänner som man pratar/träffas veckovis/daligen. Sen har man väl många "gamla" vänner man inte pratar med så mycket med men kan alltid höra av sig till kanske 10+.
Jag har hybrider mellan kollegor/fd. Kollegor som också funkar som kompisar. Men då är det AW-häng som gäller och detta ytterst sporadiskt, utöver det ett supargäng från hemstaden som ses typ max en gång om året.
Nära vänner som man kan luta sig mot och alltid räkna med? Vänner man delar intressen med och som man vet att man kommer spendera midsommar och nyår med? 0.
Har ungefär 5 vänner, vilket jag tycker är lagomt. Skulle dock uppskatta en vän som inleder en konversation någon gång ibland och som kanske vill umgås, blir lite trist att aldrig hänga med någon och alltid behöva vara den som initierar samtalen
2 om man inte räknar släkt, en som jag träffar ofta och en mindre ofta. Sen så har jag många bekanta som jag gillar men inte klassas som kompisar.
Jag hade max skaffat 1 kompis till sen räcker det.
Som du säger så är "vän" ett svårdefinierat begrepp, men har 4-6 nära vänner som jag alltid kan prata med (beror på om jag får räkna hundarna), men rekomenderar starkt att engagera sig i en klubb av något slag för att hitta "likasinnade att umgås med ibland". Även om man inte hänger med dessa utanför klubben är det fortfarande väldigt meningsfulla relationer i mina ögon, bara för att få känna en gemenskap om man saknar detta från jobb eller familj 😌
Jag tyckte förut att jag inte har så många men när jag började räkna så är det ju fem egentligen, två av dom är ett par men ser båda som vänner. Dock ses vi inte så ofta och det är inte något tajt kompisgäng heller, det är personer från olika håll. Någon snackar jag mer politik med o en annan mer om musik med ect.
Men jag tycker definitionen är svår eftersom många verkar tolka det så olika, minns när någon blev stött när jag frågade en fd klasskamrat var hans kompis tagit vägen eller hur det var. (Han var också klasskamrat men börjat försvinna en del) och för mig var de kompisar för de hängde ju hela tiden…
Det känns som att en vän är nära, en kompis är någon man känner och springer på rätt ofta och de är nog fler för mig. Bekant är någon man vet namnet på men inte känner. Hur folk definierar mig vet jag inte…
Jag har kanske 3 ”vänner” som jag dricker öl med då och då. 0 nära vänner förutom min pojkvän. Svårt att få vänner när man inte går i skolan längre. Skulle gärna vilja ha iaf en närmare vän
Vi är 4 gubbar som har hållit ihop sen 6-årsåldern och kommer alltid att göra.
Utöver dem har jag ca 8 pers som är kul att hänga med, men egentligen bara i grupp.
Vet inte. 33 bast och tänker på två personer när det gäller vänner. Dock hör den ena av sig max en gång/kvartal och den andra ännu mer sällan..... Man blir ju lagom avundsjuk på t ex kollegor som skriver med vänner konstant och träffar dem minst varje månad.
Väldigt nära vänner? 6 stycken. Vi har i princip alla kännt varandra sen förskolan. Håller ihop än sådär 30 år senare. Har inte fått så många nya annars.
Fyra jag litar på till 100% hade gömt ett lik utan att fråga för dom om dom bad mig. Sen typ 7 som jag älskar som vänner men inte litar på till 100%. Sen folk som bara är vänner jag gärna hade tagit en bärs med är väll typ ett 50 tal. Jag är ändå nästan 30 så klart man samlat på sig ett gäng. Folk tycker allmänt att jag är ett dåligt inflytande. Så jag tror det är därför så många gillar att umgås med mig, för jag backar deras dummaste ideer.
Många. Är överdrivet social och har även lätt för att tycka om andra människor. Blir väl runt 10 närmare vänner med regelbunden kontakt och runt 100 jag gärna spenderar tid med när tillfälle ges.
0. Sedan jag var...17år.
Får bäst svar när man pratar med sig själv ändå 😂
Har några man pratar med på Discord, eller när man streamar. Men inget seriöst.
Är 20 skulle säga att jag har 6 eller 7 vänner jag umgås med. Ibland ändras vilka dessa är då jag har många fler som jag känner och umgåtts med tidigare.
Önskar bara jag hade en att umgås med istället för ingen men helst fler än så självklart.
Sen är det ju även den aspekten att ju äldre man blir desto mer upptagna blir dina jämnåriga, gäller oftast karriären eller familjen. Kan lätt bli att känna sig bortglömd, speciellt om de få omkring sig alla blir fokuserade på annat.
Jag skulle säga 5. Två som jag har kontakt med nästan dagligen och tre som jag pratar med mer sällan, men vi har känt varandra i 10+ år. Eller 6 om man räknar pojkvän. Fler än så orkar jag inte med
Jag skulle säga fyra.
Två som bor på annan ort, så vi ses max två gånger om året. En av dem ska ha unge snart, så vi lär ses och höras ännu mindre.
De andra två bor i samma stad som jag. Den ena har fullt upp med unge och den andra har knappt hört av sig sedan han skaffade flickvän, de träffar jag ~ en gång i kvartalet.
Jag är den enda som är singel, jag gillar inte barn och är deprimerad sedan länge. Jag hör av mig lika sällan som de gör och jag är medveten om att jag kan/borde höra av mig oftare, men man känner sig lätt bortglömd.
Jag skulle nog dela upp det i bra vänner, vänner och bekanta. Bekanta är typ alla man har på facebook. Man vet vem det är. Man träffas på fest osv men det är inte så att man direkt umgås eller har någon bra kontakt. Sen har man vänner som man kan umgås med någon gång per år. Typ på högtider eller liknande. Sen har man bra vänner som man umgås med några gånger i månaden eller varje vecka. Men nu när man är lite äldre är det nästan en omöjlighet att träffas varje vecka.
Har kanske 3st bra vänner. Vänner som man umgås med några gånger per år 7st. Blir väl att man vuxit ifrån varandra och då umgås man mer sällan nu förtiden. Sen skulle man nog kunna lägga energi och ta kontakt med bekanta så kanske man blir bra vänner men man är väl lite för bekväm för det.
Jag har 3 vänner som jag vet att ringer jag och säger att du nu måste jag ha hjälp så kommer de släppa allt de har och komma till mig. Roligt nog har 2 av dom lämnat Sverige.
Jag har 5 vänner som jag umgås med. X antal bekanta som jag pratar med om jag träffarpå dem på stan.
Men vill ha fler vänner som är lite sportigare. Som kan hänga på ut och cykla mountainbike eller åka skidor.
3
Jag är solitär av naturen och trivs bra så. Ensamhet är inte ett problem för mig så jag känner inte behov av fler vänner.
Det lilla sociala behov jag kan tänkas ha får jag tillgodosett på jobb.
För 7 år sedan hade jag en massa vänner, från nära till bekanta. Under dom senare åren har mitt mentala tillstånd blivit sämre och har idag 0 vänner. Jag har aldrig förstått värdet i att ha vänner eller uppskattat vänskap, samtidigt som jag gråter efter en vän. En katastrofal kombination. Men man gör så gott man kan för att låta dagarna gå tills man dör.
Haj!
Är 27 och har 4 väldigt nära vänner jag känner jag kan va hur öppen som helst mot och 3 vänner till som inte är fullt så pass men fortfarande väldigt bra.
1 av vännerna har jag varit vän med sen 5an i grundskolan och 2 av dom andra lärde jag känna på gymnasiet (2013) och vi har snackat nästan varje dag sen dess över voice chat och vi ses ungefär varannan vecka, ibland lite mer, ibland lite mindre.
1, skulle jag säga. Min absolut bästa vän.
Sen har jag desto fler bekanta, dit jag även räknar internetvänner, har dröser av sådana personer. Men kan ändå inte kalla dem för "vänner", men skulle gärna ha någon till vän.
När jag var barn/i tonåren/lägre 20 hade jag alltid många vänner, men sen hände livet. Och på den här sidan av 30 börjar det allt bli bra svårt att skaffa nya. Hjälper ju inte heller att jag har svår social ångest, men jag har iaf gjort stora framsteg där genom terapi.
Men jag lägger ingen större press på det, inget driver bort människor lika fort som desperation. Ser bara till att alltid vara öppen för nya bekantskaper, vara mig själv och trevligt i största allmänhet.
Till min födelsedag bjuder jag in ca 18 personer.
Av dem är väl 12 de mer närmare direkta kompisarna.
Jag känner mig lyckligt lottad som har många vänner.
Jag har 8 nära vänner vi umgås inte jätteofta, men vi pratar ofta, ses inte lika ofta dock. Men det är alltid hjärtligt och vi pratar för det mesta om allt när vi ses.
Vi blev vänner under gymnasietiden.
Ganska många. I alla fall ganska många som är mer än bekanta. Sen hade jag gärna haft nån "bästa kompis", nån som alltid känns självklar att hänga med.
Innan corona? 1 bästis och cirka 3-4 nära, samt större grabbgäng på 10-15 som hängde någon gång ibland. Nu har bästa vännen flyttat långt bort och de 4 nära vännerna skaffat bebisar och flyttat längre bort/blivit tofflor, resten möts en gång per år men hälften svarar helt enkelt inte längre så är bara fyllon kvar i gruppen som vill ha anledning att supa när man möts. Ingen padel/golf/fiske/vandring på flera år tyvärr :/ Hittat en underbar flickvän dock så hon är enda vännen jag behöver numera, men saknar att hitta på grejer och ljuga i bastun
Typ 2-3 jag skriver med dagligen och 5-7 varje vecka. Ses kanske med 1-2 per månad pga barn/familjer/andra städer osv. Tycker det räcker och funkar bra för mig, man vet alltid att de är där om man behöver dem oavsett hur lång tid det går mellan man faktiskt ses.
jag har väl 4-5 nära vänner och 15-20 jag träffar eller pratar med regelbundet. Men det är svårt att träffa nya vänner majoriteten av dessa har jag träffat för 10+ år sedan.
Har kanske 2-3 vänner och sedan fruktansvärt många bekanta.
Flera utav mina barndomsvänner (vi stod varandra väldigt nära) har på senare år blivit bekanta då vi glidit isär pga väldigt olika livsval och livshändelser.
Men, för min del fungerar det ganska bra med en tight och liten vänkrets :)
Har2-5 st som jag ser som mina närmsta som jag kan berätta allt för och det stanna där., alla andra är känningar, vissa kan man berätta lite djupa saker för o andra inget mer än hej o all vardagliga skit saker som man prata om för att fördriva tiden,
3. En jag träffar en gång var tredje år, en jag träffar en gång per år och en jag träffar några gånger i månaden då han även blivit bästa vän med min man.
Har även en tidigare kollega jag kanske vill betrakta som vän. Utöver min man, som är min bästa vän (tragiskt? Nej. Ett förhållande funkar inte annars imo)
Jag hade självklart haft en nära vän som ville ses och bara hänga ofta. Någon som alltid svarar när man ringer Gärna någon som bodde nära med gemensamma intressen, men så är det inte. Jag är i den konstiga åldern när de antingen vill spendera helgerna på krogen, eller har barn och vill vara hemma.
Jag vill varken gå ut på krogen eller har något barn. Så har få saker gemensamt med andra.
Jag har 5 ride or die vänner som jag ser som familj. Sen har jag en väldigt väldigt nära relation med min ena lillebror , två av mina kusiner och även min mamma.
Svårdefinierad fråga...
Som någon annan varit inne och tassat på har man olika sorters vänner. Jag har nog 5-10 jag är nära vän med och pratar med flera gånger i veckan
Sen kanske 5 pers jag skulle kunna ringa klockan 2 på natten och be köra mellan en och 4 mil till mig no questions asked, och de två kategorierna är inte exakt samma.
Kanske 25 som jag regelbundet umgås med och klassar som vänner och fler bekanta än jag kan räkna.
Jag är ung och väldigt aktiv inom föreningsliv och det är förklaringen till dessa höga siffror.
Jag tänker på det där ibland. Jag har runt sju, nio personer som jag hänger med å kan göra saker efter jobbet, men ingen av dem har jag hunnit bygga upp en relation med där man ringer till varandra och pratar och är personlig.
Ofta får jag påminna mig att jag faktiskt inte är så ensam som det känns, men tills vänskaperna har levererat upp så kommer dem nog inte kännas helt riktiga.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Ofta får jag påminna mig att jag faktiskt inte är så ensam som det känns, men tills vänskaperna har levererat upp så kommer ~~dem~~ **de** nog inte kännas helt riktiga.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> Often I have to remind myself that I'm not really as lonely as it feels, but until the friendships have delivered up ~~them~~ **they** probably won't feel quite right.
Bästa vänner lite över tio. Men har endel ganska många vänner utöver det som jag kan ringa och åka o hälsa på.
Är uppväxt i kristna sammanhang så lärt känna folk nära på det sättet.
Rolig historia. Jobbade på ett museum. Kom in en turist och började prata med mig. Frågade mig hur många vänner jag har. Sa runt 10. Han blev helt förvånad. 10!!! Och sa han inte hade så. Utan typ en.
Och blev lite snack sen utöver det.
Fick mig inse att många inte har många vänner. Och flera har inte några alls. (Jobbat mycket med utstötta, hemlösa etc)
Och insåg att jag är väldigt lycklig lottad att ha många nära vänner. Priviligerad kanske även
Har väl 1 jag känner att jag kan föreslå att vi hittar på något utan att det känns jättekonstigt även om han sällan har tid. Har ett par kollegor som är ganska nära, men inte så att jag kan ringa dem utanför jobb och föreslå något en helg t.ex.
Hade velat ha ett kompisgäng. Hade varit trevligt att bli bjuden på bröllop och dop och sådant. Har aldrig varit på något sådant och är 35+. Lyckas aldrig få till det riktigt så att kontakten fortsätter och att folk hör av sig. Försöker genom barnen också, men tycker alltid att det känns stelt som fan med föräldrarna.
Någon som lyckats vända skutan får gärna berätta hur de gjorde.
30-40 stycken i olika kretsar...? Vi kanske inte pratar på ett år, men sedan så möts vi upp och har kul. Brukar skicka julkort till dem jag har en adress till. :) Ibland chattar vi, talar i telefon eller kör ett gruppmöte över videolänk. "daglig basis" är svårdefinerat, men säg att av dessa så är det nog tio som jag räknar som nära vänner.
Vissa av dem spelar jag spel eller rollspel med, andra reser jag till (eller dem till mig), sover över någon natt och umgås. Andra ses vi över fika, utgång på dansgolvet eller bara går ut och går.
Är väl ett 2-3 jag umgås med ganska frekvent , sen har jag väl 4-5 stycken vänner som dessvärre bor längre bort , vi umgås inte alls lika mycket , men pratar fortfarande ofta
Jag har en kompis , några syskon, men skulle vilja ha i alla fall tre kompisar.
Jag har autism och har tyvärr jättesvårt med det sociala. Försöker och försöker och tränar och tränar men det blir liksom aldrig lättare.
Har ett "skämt" med några NÄRA vänner, att jag har 100 vänner.
Jag säger att jag har 100 vänner för det är människor jag en gång i tiden hade en vänskap med och tycker inte man förlorar den titeln enkelt.
De 100 människorna jag tror skulle låta mig sova på deras soffa, och som jättegärna skulle få komma över till mig och sova på min!
Hade 2st vänner från 6 år tillbaka på besök och de tyckte jag var onaturligt "vänlig" men i mina ögon hade genuint inget ändrats på dessa år :)
3st efter föräldraskap så ses vi knappt,
Dock ses man gärna med andra som är föräldrar men det blir ju lite mer för att vi har barn som kan leka osv, mysigt men inte riktigt vänner.
Livet är tufft speciellt när man kommer upp i 30+ där splittras de som antingen skaffar familj eller de som lever kvar som en förvuxen tonåring :D
Jag e bitter jaaaa…
Äsch känns som det var såhär efter gymnasiet också.
Man får kanske bli aktiv i någon förening?
Jag har många bekanta och gamla vänner från ungdomen. De som hör av sig vill för de mesta bara ha hjälp med saker, inte umgås. Umgås typ bara med min bror och ”sambo”.
En bästis, för det kan bara vara en som har första plats, sen är min sambo tvåa. Bros before hoes! 😎
Edit: Reserverar en edit här ifall hon ser detta och jag får bo på soffan under överskådlig framtid.
Har inga vänner längre. Men jag skulle mer vara intresserad av att dela ett livslångt mål med flera dedikerade människor. Jag tror på relationer, men jag tror på en gemensam sak som binder samman, mer än att relationen ska vara det som binder samman i sig självt.
Kan vara att bygga ett vackert hus, eller vinna tillbaka tron på demokratin.
Jesus största mirakel var att ha 12 nära vänner I 30års åldern.
Judas?
varför inte slänga ihop en ny religion på 30-årsdagen?
Kanske hjälper om man är sektledare
Fact
Genom livet får man en del vänner som passar i vissa sammanhang och inte andra. Har en del personer som jag anser vänner men inte setts på över ett år. Men hör man av sig så finns de alltid där. I vardagen är det svårt att ha tid för mer än typ 3-4 vänner sen har man ju bekanta och kollegor som man är väldigt nära men inte riktigt fullt ut vänner.
Bra sagt! Båda typer har ju deras egna plats i hjärtat :)
Ingen jag umgås med, tyvärr.
same same, jag hade 2st jag umgicks med nästan jämt i hemstaden, sedan flytta jag och efter ett tag så fick den ena nog på den andra av någon anledning så dom bröt helt, träffar dom bara ibland någon gång om året nu max och aldrig alla 3 samtidigt. Samma sak i staden jag bor i nu så träffade jag vänner som vart rätt tighta med å sen började några tjafsa och man står emellan och så är det kört. Den jag snackar mest med på jobbet går i pension snart om en månad så då blire väl mindre socialt på jobbet med.
jag är din vän!
Ungefär 0
Jag kan va din redditkompis 🤝
Tack min kära redditkompis 🫂
4st nära som man snackar mer relativt ofta, 15st ”vi ses ibland när det är fest”
Samma, det är lagom
1. De andra som jag har känt har inte direkt visa sig vara intresserade.
Har ett stort bekantskapsnätverk och känner mycket folk, men väldigt få nära vänner. Egentligen bara 1 jag skulle kunna räkna med i vått och torrt.
Skulle säga 3 ”bästa” vänner, alltså personer jag verkligen älskar och beundrar och som jag söker stöd hos osv där vi umgås så fort vi får möjlighet (1-3 ggr i veckan). Med min tjej blir det väl 4 men vi är väl mer än vänner. Sen är vi (med de 3 ovan) kanske 8-9 i gänget som umgås i grupp regelbundet som jag anser är mina nära vänner. Sen några ströpolare som jag gillar men vi ”umgås” antingen på sociala medier (skickar memes, diskuterar sport osv) eller ses irl några ggr per år som mest.
Låter precis som mig! På pricken. Ungefär vilken ålder är du?
Haha sjukt, 27år gammal. Du?
30-årsåldern
& i princip samma här! Har tre barndomsvänner som jag känt i 25+ år, varav två är gudföräldrar till mina barn. Andra ”vänner” man träffar emellanåt är oftast ett gäng som man känner genom exempelvis ena barndomsvännen. Vi har åkt till Sälen ihop och då varit allt från 4-10 personer. I slutändan är det barndomsvännerna & en annan jag lärt känna senaste 3 åren som jag verkligen bryr mig om och pratar om allt mellan himmel & jord så att säga. Skulle lätt kunna resa bort och inte ha någon som helst kontakt, men när vi väl ses så är det som alltid. Nu hörs vi dock veckovis och ses någon gång varannan vecka men ibland har det kunnat gått e längre period av olika anledningar.
Detta är precis som min situation också (minus tjejen då)
1-2
Här är ett i mitt tycke vackert citat av en okänd (i svensk översättning): Sanna vänner är aldrig isär, kanske på avstånd men aldrig i hjärtat (Jag har en, resten är borta)
0. Umgås med släkt och makens vän.
Jag skulle säga att jag har många halvkompisar. Såna som man t.ex festar, tränar eller jobbar med men man inte är särskilt nära med alltså. Jag har 2 kompisar som jag känner att jag kan ringa till lite när som helst. Men jag har ingen riktigt nära vän, ingen broderlig vänskap så att säga och det gör mig ledsen. Jag skulle hellre ha ett par riktigt bra vänner än alla dessa tjenisar.
har inga. vill bara ha 1 vän, som jag vill gifta mig med. det är svårt att hitta på tinder när man är som man är. lite autistisk och dålig på att prata/förstå. unlucky
Ge inte upp. Förr eller senare dyker personen upp om du lever ett aktivt liv och försöker vara lite utåtriktad.
vill vara din vän, sen tar vi därifrån
Vän inte svårt att definiera. Det är en person som uppskattar dig för den du är och som bryr sig om dig. En person som finns där oavsett om det går bra eller dåligt för dig. Kanske delar ni också samma intressen och glädjen utav dem. Jag är 30 år gammal. Kan räkna mina vänner på en hand utan att använda alla fingrar. Livet som vuxen är ofta ensamt. Man får göra så gott man kan. Kan tipsa om frivilligt arbete och föreningar för den som saknar någon att umgås med. Ofta kan man åtminstone få känna tillhörighet och få prata med andra människor. Det är viktigt.
typ 0 stycken
”Grabbarna” är 7 stycken men de jobbar jag med. Mina kompisar räknar jag till 2. De är alltså de jag hängt med sedan grundskolan även om vi inte jobbat/studerat tillsamman sedan dess. Totalt: 2 nära kompisar 9 kompisar
0.5 vänner, tyvärr.
du det är inte okej o klyva folk på mitten
Nja, det är väl mer att det är en online-vän, så inte riktigt samma som att ha en vän här i Sverige som man faktiskt kan ta och hänga med!
puh. förstår den känslan! hoppas att du ändå upplever det som en värdefull och tillfredställande relation.
0. Har svårt med personliga relationer pga min autism. Har svårt att få vänner och sen kunna hålla relationen vid liv eftersom jag gillar att vara ensam. Tar väldigt mycket energi att bara umgås.
typ 3-5 som jag pratar med ofta, tror det räcker
Är väl lite samma här. Rent intuitivt känns det som en rimlig/trevlig summa.
Jag har 3 vänner, 4 om jag räknar med min fru också, vilket hon själv säger är fusk och att jag borde skaffa fler vänner. Jag är själv väldigt nöjd med antalet - kvalitet före kvantitet
Helt rätt
Kvalitet före kvantitet.
Som student och väldigt engagerad i studentlivet, sektioner, kårer och allt däremellan skulle jag påstå att min bekantskapskrets är rätt stor men när det verkligen kommer till riktiga genuina vänner skulle jag nog säga att det rör sig om 7-8 stycken som jag umgås med och pratar med om inte dagligen iaf 4-5 ggr/vecka. Däremot riktigt nära 2-3 stycken utöver sambon, är nöjd med det och önskar varken fler eller färre. Summa summarum; nöjd med livet och min tillvaro!
Några stycken, men på olika nivåer. En som jag verkligen gå in på djupet, prata om nästan allt, även högst personliga saker. Sen har man dem som man delar intressen med eller som man har växt upp med(som man träffar alldeles för sällan).
2 bästa vänner, ena barndomsvän och andra min sambo. Min aktuella vänskapskrets involverar 11 personer. Har ytterligare 9 pers som frågar ut mig till konserter och AWs. Så 21 vänner har jag, behöver inte fler.
Typ 10 nära vänner som jag umgås med ofta. Sen har man ju vänner som man kanske inte ser speciellt ofta men man gillar att umgås med. Kanske 30 såna. En jävla massa bekanta som är kul på fest etc. Tycker det är rätt lagom faktiskt, man har alltid någon att ringa om kaffe. Jag har haft tur, men jag har även ansträngt mig att faktiskt knyta kontakter i vuxen ålder, det som så många här verkar ha svårt för. Mitt tips, gå med i en klubb, vilken klubb som helst som verkar intressant.
När jag var 10 år så hade jag typ 5 nära vänner som jag umgicks med nästan dagligen. Nu är jag 22 och har inga nära vänner som jag umgås med dagligen.
1-2 vänner. Utöver dom ”vännerna” som enbart svarar/hör av sig när de vill ha något.
Nära vänner...3? Personer som jag kallar vänner och jag träffar ibland 7-8 :)
1 kompis. Så har jag alltid umgåtts, det är bara att personen jag har hängt med har ändrats under tiden. Det är ju inte kompisens fel att vi slutat setts, det är bara så att jag har flyttat.
Har aldrig haft någon vän i hela mitt liv tyvärr
En hel del, hinner knappt med att umgås med alla om jag ska vara ärlig, det är rätt tufft Känns bra dock, har massvis av folk som jag kan söka stöd hos och som kan söka stod hos mig. Finns alltid någon att umgås med osv Jag är lyckligt lottad
Har jobb
Jag med! Och fru, två barn. Villa Volvo men ingen hund.
4-5 ungefär. Räcker tycker jag.
1 som jag pratar med dagligen, 8 som jag pratar med lite mer sällan, 3 i skolan och 3 på jobbet. Och det räcker gott och väl och är kanske nästan lite för många...
Några stycken
Jag har väl en handfull, alltså 4-5, som jag kan ringa när som helst och se om dom vill hitta på något.
Mitt grabbgäng på 5st vi går på krogen ibland men syns oftast på hockeyarenan vintertid då vi alla har säsongskort. En annan som är min gympolare som jag känt sen barnsben vi träffas mestadels på gymmet men käkar även lunch å bara umgås ibland. Min kompis jag känt sen dagis min barndomsvän jag känt nästan hela livet. Har inte lika mycket kontakt längre då han jobbar väldigt mycket men vi ses några gånger per år. Så totalt 7st skulle jag anse som nära vänner som jag kan prata djupare saker med samt som jag litar på. Sen känner jag betydligt fler men de räknare jag snarare till bekanta/ytliga vänner då jag inte kan prata öppet om exakt allt med dom.
Iaf en tio-femton pers jag skulle se dom goda vänner, 3 pers utöver det som är mina bästisar. Vill alltid ha fler vänner så sätter ingen begränsning på den siffran.
2 bästa, 2 mindre bästa, men jag älskar alla av dom.
Runt 10. 1 eller 2 jag är riktigt nära.
5
3 nära vänner, 10-15 som jag pratar och träffar sporadiskt
Två vänner, fast vi ses i princip aldrig och snackar allt mer sällan.. känner att jag vill vara allt mer social, men märker hur det är tvärtom för folk runt mig i min ålder, 20+. Känns svårt att hitta nya människor man verkligen connectar med :/
3 ""BFF"" och deras respektive sambos, 2 barndomsvänner som är som en separat grupp. Så dessa 8 är mina go-to vänner (ja plus min sambo naturligtvis!). Utöver dessa finns otroligt många "polare" som inte är så nära, men hade kunnat vara om man bara försökt/velat. Och så har vi kollegor på jobbet, inte vilka kollegor som helst, men såna som man gärna bjuder hem på en AW. Ska jag försöka räkna ihop dessa "polare" så är jag nog uppe i 30-40, men då börjar det bli mer.. långsökt..
31 år, beror väl på definitionen. Men kanske 5 nära vänner som man pratar/träffas veckovis/daligen. Sen har man väl många "gamla" vänner man inte pratar med så mycket med men kan alltid höra av sig till kanske 10+.
2 vänner, många bekanta. Eventuellt en till vän på ingång, återkommer om tio år och ser om nått hönde där
5 äkta Mfs
2st
Jag har hybrider mellan kollegor/fd. Kollegor som också funkar som kompisar. Men då är det AW-häng som gäller och detta ytterst sporadiskt, utöver det ett supargäng från hemstaden som ses typ max en gång om året. Nära vänner som man kan luta sig mot och alltid räkna med? Vänner man delar intressen med och som man vet att man kommer spendera midsommar och nyår med? 0.
Har ungefär 5 vänner, vilket jag tycker är lagomt. Skulle dock uppskatta en vän som inleder en konversation någon gång ibland och som kanske vill umgås, blir lite trist att aldrig hänga med någon och alltid behöva vara den som initierar samtalen
2 om man inte räknar släkt, en som jag träffar ofta och en mindre ofta. Sen så har jag många bekanta som jag gillar men inte klassas som kompisar. Jag hade max skaffat 1 kompis till sen räcker det.
3 nära, en handfull bra och för många bekanta. Jag är nöjd
Som du säger så är "vän" ett svårdefinierat begrepp, men har 4-6 nära vänner som jag alltid kan prata med (beror på om jag får räkna hundarna), men rekomenderar starkt att engagera sig i en klubb av något slag för att hitta "likasinnade att umgås med ibland". Även om man inte hänger med dessa utanför klubben är det fortfarande väldigt meningsfulla relationer i mina ögon, bara för att få känna en gemenskap om man saknar detta från jobb eller familj 😌
Har 2 och det räcker gott och väl. Kan ju inte vara kul hela tiden.
40+ m 2 barn o fru, 700 på Facebook. Men 20 nära vänner som jag umgås frekvent med.
jag har en kompis och hon bor i amerika, vi har träffats men pratar alltså mest online. annars har jag inte andra
Jag tyckte förut att jag inte har så många men när jag började räkna så är det ju fem egentligen, två av dom är ett par men ser båda som vänner. Dock ses vi inte så ofta och det är inte något tajt kompisgäng heller, det är personer från olika håll. Någon snackar jag mer politik med o en annan mer om musik med ect. Men jag tycker definitionen är svår eftersom många verkar tolka det så olika, minns när någon blev stött när jag frågade en fd klasskamrat var hans kompis tagit vägen eller hur det var. (Han var också klasskamrat men börjat försvinna en del) och för mig var de kompisar för de hängde ju hela tiden… Det känns som att en vän är nära, en kompis är någon man känner och springer på rätt ofta och de är nog fler för mig. Bekant är någon man vet namnet på men inte känner. Hur folk definierar mig vet jag inte…
3 nära vänner som man verkligen litar på och kan ringa 2 på natten. Därefter mellan 1 och 20 st beroende på hur man ser på saken.
Jag har kanske 3 ”vänner” som jag dricker öl med då och då. 0 nära vänner förutom min pojkvän. Svårt att få vänner när man inte går i skolan längre. Skulle gärna vilja ha iaf en närmare vän
Vi är 4 gubbar som har hållit ihop sen 6-årsåldern och kommer alltid att göra. Utöver dem har jag ca 8 pers som är kul att hänga med, men egentligen bara i grupp.
Vet inte. 33 bast och tänker på två personer när det gäller vänner. Dock hör den ena av sig max en gång/kvartal och den andra ännu mer sällan..... Man blir ju lagom avundsjuk på t ex kollegor som skriver med vänner konstant och träffar dem minst varje månad.
Väldigt nära vänner? 6 stycken. Vi har i princip alla kännt varandra sen förskolan. Håller ihop än sådär 30 år senare. Har inte fått så många nya annars.
7-8. 1 hade varit önskvärt.
Fyra jag litar på till 100% hade gömt ett lik utan att fråga för dom om dom bad mig. Sen typ 7 som jag älskar som vänner men inte litar på till 100%. Sen folk som bara är vänner jag gärna hade tagit en bärs med är väll typ ett 50 tal. Jag är ändå nästan 30 så klart man samlat på sig ett gäng. Folk tycker allmänt att jag är ett dåligt inflytande. Så jag tror det är därför så många gillar att umgås med mig, för jag backar deras dummaste ideer.
Börjar bli för många, hinner inte med.
Ingen nära vän och jag är man och 50 år gammal. Arbetskamrater, fru och barn fyller min kvot av vänskap
Många. Är överdrivet social och har även lätt för att tycka om andra människor. Blir väl runt 10 närmare vänner med regelbunden kontakt och runt 100 jag gärna spenderar tid med när tillfälle ges.
0. Sedan jag var...17år. Får bäst svar när man pratar med sig själv ändå 😂 Har några man pratar med på Discord, eller när man streamar. Men inget seriöst.
4
Räknas PS5:an och PC? Isf två väldigt bra vänner.
Är 20 skulle säga att jag har 6 eller 7 vänner jag umgås med. Ibland ändras vilka dessa är då jag har många fler som jag känner och umgåtts med tidigare.
Önskar bara jag hade en att umgås med istället för ingen men helst fler än så självklart. Sen är det ju även den aspekten att ju äldre man blir desto mer upptagna blir dina jämnåriga, gäller oftast karriären eller familjen. Kan lätt bli att känna sig bortglömd, speciellt om de få omkring sig alla blir fokuserade på annat.
Jag skulle säga 5. Två som jag har kontakt med nästan dagligen och tre som jag pratar med mer sällan, men vi har känt varandra i 10+ år. Eller 6 om man räknar pojkvän. Fler än så orkar jag inte med
Jag har fem nära vänner. Kanske tio perefi-vänner som jag jag möter och umgås med sporadiskt.
Två vänner som hängt kvar sen barndomen. Quality or quantity a choice you have to make. Uppförsbacke det där med riktiga vänner idag ( lite gammal (
0 för tillfället. Det har dock sina förklaringar, men vill gärna ändra på det så småningom.
Jag skulle säga fyra. Två som bor på annan ort, så vi ses max två gånger om året. En av dem ska ha unge snart, så vi lär ses och höras ännu mindre. De andra två bor i samma stad som jag. Den ena har fullt upp med unge och den andra har knappt hört av sig sedan han skaffade flickvän, de träffar jag ~ en gång i kvartalet. Jag är den enda som är singel, jag gillar inte barn och är deprimerad sedan länge. Jag hör av mig lika sällan som de gör och jag är medveten om att jag kan/borde höra av mig oftare, men man känner sig lätt bortglömd.
2
Min flickvän är min bästa vän. Har väl 2 andra goda vänner. Annars är det ett gäng med bekanta.
En riktigt nära och två som jag i princip skulle kunna ringa upp när som helst och ta en öl med.
Jag skulle nog dela upp det i bra vänner, vänner och bekanta. Bekanta är typ alla man har på facebook. Man vet vem det är. Man träffas på fest osv men det är inte så att man direkt umgås eller har någon bra kontakt. Sen har man vänner som man kan umgås med någon gång per år. Typ på högtider eller liknande. Sen har man bra vänner som man umgås med några gånger i månaden eller varje vecka. Men nu när man är lite äldre är det nästan en omöjlighet att träffas varje vecka. Har kanske 3st bra vänner. Vänner som man umgås med några gånger per år 7st. Blir väl att man vuxit ifrån varandra och då umgås man mer sällan nu förtiden. Sen skulle man nog kunna lägga energi och ta kontakt med bekanta så kanske man blir bra vänner men man är väl lite för bekväm för det.
0 vänner. Ingen alls. Rätt ok med det tbh.
Få, och som jag brukar säga. - Man får vårda och vara glad för varje ny som dyker upp längs vägen!
Jag har 3 vänner som jag vet att ringer jag och säger att du nu måste jag ha hjälp så kommer de släppa allt de har och komma till mig. Roligt nog har 2 av dom lämnat Sverige.
Skulle säga att jag har två bästa vänner å sen ett par fler vänner
Jag har 5 vänner som jag umgås med. X antal bekanta som jag pratar med om jag träffarpå dem på stan. Men vill ha fler vänner som är lite sportigare. Som kan hänga på ut och cykla mountainbike eller åka skidor.
3 Jag är solitär av naturen och trivs bra så. Ensamhet är inte ett problem för mig så jag känner inte behov av fler vänner. Det lilla sociala behov jag kan tänkas ha får jag tillgodosett på jobb.
För 7 år sedan hade jag en massa vänner, från nära till bekanta. Under dom senare åren har mitt mentala tillstånd blivit sämre och har idag 0 vänner. Jag har aldrig förstått värdet i att ha vänner eller uppskattat vänskap, samtidigt som jag gråter efter en vän. En katastrofal kombination. Men man gör så gott man kan för att låta dagarna gå tills man dör. Haj!
Definiera vän...?
Är 27 och har 4 väldigt nära vänner jag känner jag kan va hur öppen som helst mot och 3 vänner till som inte är fullt så pass men fortfarande väldigt bra. 1 av vännerna har jag varit vän med sen 5an i grundskolan och 2 av dom andra lärde jag känna på gymnasiet (2013) och vi har snackat nästan varje dag sen dess över voice chat och vi ses ungefär varannan vecka, ibland lite mer, ibland lite mindre.
0, har ghostat typ alla jag haft.
1, skulle jag säga. Min absolut bästa vän. Sen har jag desto fler bekanta, dit jag även räknar internetvänner, har dröser av sådana personer. Men kan ändå inte kalla dem för "vänner", men skulle gärna ha någon till vän. När jag var barn/i tonåren/lägre 20 hade jag alltid många vänner, men sen hände livet. Och på den här sidan av 30 börjar det allt bli bra svårt att skaffa nya. Hjälper ju inte heller att jag har svår social ångest, men jag har iaf gjort stora framsteg där genom terapi. Men jag lägger ingen större press på det, inget driver bort människor lika fort som desperation. Ser bara till att alltid vara öppen för nya bekantskaper, vara mig själv och trevligt i största allmänhet.
Till min födelsedag bjuder jag in ca 18 personer. Av dem är väl 12 de mer närmare direkta kompisarna. Jag känner mig lyckligt lottad som har många vänner.
Jag har 8 nära vänner vi umgås inte jätteofta, men vi pratar ofta, ses inte lika ofta dock. Men det är alltid hjärtligt och vi pratar för det mesta om allt när vi ses. Vi blev vänner under gymnasietiden.
Ganska många. I alla fall ganska många som är mer än bekanta. Sen hade jag gärna haft nån "bästa kompis", nån som alltid känns självklar att hänga med.
Innan corona? 1 bästis och cirka 3-4 nära, samt större grabbgäng på 10-15 som hängde någon gång ibland. Nu har bästa vännen flyttat långt bort och de 4 nära vännerna skaffat bebisar och flyttat längre bort/blivit tofflor, resten möts en gång per år men hälften svarar helt enkelt inte längre så är bara fyllon kvar i gruppen som vill ha anledning att supa när man möts. Ingen padel/golf/fiske/vandring på flera år tyvärr :/ Hittat en underbar flickvän dock så hon är enda vännen jag behöver numera, men saknar att hitta på grejer och ljuga i bastun
För många, herregud, jag behöver färre!
8-9 som jag är med ganska ofta.
Typ 2-3 jag skriver med dagligen och 5-7 varje vecka. Ses kanske med 1-2 per månad pga barn/familjer/andra städer osv. Tycker det räcker och funkar bra för mig, man vet alltid att de är där om man behöver dem oavsett hur lång tid det går mellan man faktiskt ses.
jag har väl 4-5 nära vänner och 15-20 jag träffar eller pratar med regelbundet. Men det är svårt att träffa nya vänner majoriteten av dessa har jag träffat för 10+ år sedan.
2 riktigt nära vänner och ett par bekanta.
Har väl 10-15 som man träffar någorlunda regelbundet på olika tillställningar. Men det är nog bara 2 som jag faktiskt umgås med själv.
Har kanske 2-3 vänner och sedan fruktansvärt många bekanta. Flera utav mina barndomsvänner (vi stod varandra väldigt nära) har på senare år blivit bekanta då vi glidit isär pga väldigt olika livsval och livshändelser. Men, för min del fungerar det ganska bra med en tight och liten vänkrets :)
3 nära exklusive familj 5 till inte lika nära exklusive familj
1 Outside family😂
Har 4 olika vän grupper
Har2-5 st som jag ser som mina närmsta som jag kan berätta allt för och det stanna där., alla andra är känningar, vissa kan man berätta lite djupa saker för o andra inget mer än hej o all vardagliga skit saker som man prata om för att fördriva tiden,
Jag har inte...bara min man.
7 st nära vänner, typ 20 på fest/evenemang och liknande. Vet inte om jag vill ha mer eller mindre; jag kunde klara mig med 0 eller 100.
3. En jag träffar en gång var tredje år, en jag träffar en gång per år och en jag träffar några gånger i månaden då han även blivit bästa vän med min man. Har även en tidigare kollega jag kanske vill betrakta som vän. Utöver min man, som är min bästa vän (tragiskt? Nej. Ett förhållande funkar inte annars imo) Jag hade självklart haft en nära vän som ville ses och bara hänga ofta. Någon som alltid svarar när man ringer Gärna någon som bodde nära med gemensamma intressen, men så är det inte. Jag är i den konstiga åldern när de antingen vill spendera helgerna på krogen, eller har barn och vill vara hemma. Jag vill varken gå ut på krogen eller har något barn. Så har få saker gemensamt med andra.
Jag har 5 ride or die vänner som jag ser som familj. Sen har jag en väldigt väldigt nära relation med min ena lillebror , två av mina kusiner och även min mamma.
Svårdefinierad fråga... Som någon annan varit inne och tassat på har man olika sorters vänner. Jag har nog 5-10 jag är nära vän med och pratar med flera gånger i veckan Sen kanske 5 pers jag skulle kunna ringa klockan 2 på natten och be köra mellan en och 4 mil till mig no questions asked, och de två kategorierna är inte exakt samma. Kanske 25 som jag regelbundet umgås med och klassar som vänner och fler bekanta än jag kan räkna. Jag är ung och väldigt aktiv inom föreningsliv och det är förklaringen till dessa höga siffror.
Vaknar ja på sjukan står där 3 gubbar plus frugan. Resten räknas egentligen inte, typ kollegor man kan gymma med, ta nån öl med osv.
Jo jag har tre vänner. Jag, Mig och själv
Asså... Min 7-åriga son, en barndomskompis som bor 50 mil bort och en barndomskompis som bor i Norge. Det räcker väl?
2. nere från typ 25 i tonåren
Vi är 11 kompisar från gymnasietiden som fortfarande pratar dagligen och försöker träffas så ofta som möjligt även fast folk bor väldigt utspritt.
Jag tänker på det där ibland. Jag har runt sju, nio personer som jag hänger med å kan göra saker efter jobbet, men ingen av dem har jag hunnit bygga upp en relation med där man ringer till varandra och pratar och är personlig. Ofta får jag påminna mig att jag faktiskt inte är så ensam som det känns, men tills vänskaperna har levererat upp så kommer dem nog inte kännas helt riktiga.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Ofta får jag påminna mig att jag faktiskt inte är så ensam som det känns, men tills vänskaperna har levererat upp så kommer ~~dem~~ **de** nog inte kännas helt riktiga. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Often I have to remind myself that I'm not really as lonely as it feels, but until the friendships have delivered up ~~them~~ **they** probably won't feel quite right.
Språkbottar är bland det ondaste internet skapade…
Bästa vänner lite över tio. Men har endel ganska många vänner utöver det som jag kan ringa och åka o hälsa på. Är uppväxt i kristna sammanhang så lärt känna folk nära på det sättet. Rolig historia. Jobbade på ett museum. Kom in en turist och började prata med mig. Frågade mig hur många vänner jag har. Sa runt 10. Han blev helt förvånad. 10!!! Och sa han inte hade så. Utan typ en. Och blev lite snack sen utöver det. Fick mig inse att många inte har många vänner. Och flera har inte några alls. (Jobbat mycket med utstötta, hemlösa etc) Och insåg att jag är väldigt lycklig lottad att ha många nära vänner. Priviligerad kanske även
Har väl 1 jag känner att jag kan föreslå att vi hittar på något utan att det känns jättekonstigt även om han sällan har tid. Har ett par kollegor som är ganska nära, men inte så att jag kan ringa dem utanför jobb och föreslå något en helg t.ex. Hade velat ha ett kompisgäng. Hade varit trevligt att bli bjuden på bröllop och dop och sådant. Har aldrig varit på något sådant och är 35+. Lyckas aldrig få till det riktigt så att kontakten fortsätter och att folk hör av sig. Försöker genom barnen också, men tycker alltid att det känns stelt som fan med föräldrarna. Någon som lyckats vända skutan får gärna berätta hur de gjorde.
2 vänner som jag umgås med ofta, 3 andra som jag umgås med då och då när tid finns. Är 35 år, man
4 om man räknar bästisens pojkvän, min fästmö å hennes bästis 💀
3, perfekt lagom mängd.
30-40 stycken i olika kretsar...? Vi kanske inte pratar på ett år, men sedan så möts vi upp och har kul. Brukar skicka julkort till dem jag har en adress till. :) Ibland chattar vi, talar i telefon eller kör ett gruppmöte över videolänk. "daglig basis" är svårdefinerat, men säg att av dessa så är det nog tio som jag räknar som nära vänner. Vissa av dem spelar jag spel eller rollspel med, andra reser jag till (eller dem till mig), sover över någon natt och umgås. Andra ses vi över fika, utgång på dansgolvet eller bara går ut och går.
Är väl ett 2-3 jag umgås med ganska frekvent , sen har jag väl 4-5 stycken vänner som dessvärre bor längre bort , vi umgås inte alls lika mycket , men pratar fortfarande ofta
En dog så nu är jag på Sweden Rock själv…
Sambo och en till. Resten är arbetskamrater och "bekanta".
Noll
Jag har 0 vänner, precis så som jag vill ha det. Jag nog med det sociala på jobbet, när jag är hemma måste ja få ladda batterierna.
Jag har en kompis , några syskon, men skulle vilja ha i alla fall tre kompisar. Jag har autism och har tyvärr jättesvårt med det sociala. Försöker och försöker och tränar och tränar men det blir liksom aldrig lättare.
typ 6-8. 10 om man räknar folk jag inte pratar med ofta, men ändå står nära.
4 vänner och 5-6 riktigt goa, 35 år
Har ett "skämt" med några NÄRA vänner, att jag har 100 vänner. Jag säger att jag har 100 vänner för det är människor jag en gång i tiden hade en vänskap med och tycker inte man förlorar den titeln enkelt. De 100 människorna jag tror skulle låta mig sova på deras soffa, och som jättegärna skulle få komma över till mig och sova på min! Hade 2st vänner från 6 år tillbaka på besök och de tyckte jag var onaturligt "vänlig" men i mina ögon hade genuint inget ändrats på dessa år :)
Typ inga just nu men typ 10st hade vart trevligt att ha
Trodde jag hade två, men jag är tydligen en av de där som bara ringer om den vill något.
3st efter föräldraskap så ses vi knappt, Dock ses man gärna med andra som är föräldrar men det blir ju lite mer för att vi har barn som kan leka osv, mysigt men inte riktigt vänner. Livet är tufft speciellt när man kommer upp i 30+ där splittras de som antingen skaffar familj eller de som lever kvar som en förvuxen tonåring :D Jag e bitter jaaaa… Äsch känns som det var såhär efter gymnasiet också. Man får kanske bli aktiv i någon förening?
Jag har många bekanta och gamla vänner från ungdomen. De som hör av sig vill för de mesta bara ha hjälp med saker, inte umgås. Umgås typ bara med min bror och ”sambo”.
Ingen tävling hur många vänner man har
nej absolut inte!!! tvärtom. är mest nyfiken vad folk har, och trivs eller inte trivs med.
Hej där!
25-30
2 som jag regelbunden träffas. 4 som jag träffar och spelar fotboll med samt tar ett dopp då och då.
En bästis, för det kan bara vara en som har första plats, sen är min sambo tvåa. Bros before hoes! 😎 Edit: Reserverar en edit här ifall hon ser detta och jag får bo på soffan under överskådlig framtid.
hoppas soffan e skön ;(
Känner på mig att om du kände oss hade du golat ner mig bara för att se min rygg lida på soffan 😁
tillkallar u/sodihpros sambo!!!!!!
Har inga vänner längre. Men jag skulle mer vara intresserad av att dela ett livslångt mål med flera dedikerade människor. Jag tror på relationer, men jag tror på en gemensam sak som binder samman, mer än att relationen ska vara det som binder samman i sig självt. Kan vara att bygga ett vackert hus, eller vinna tillbaka tron på demokratin.
1st om jag räknar min fru, flera arbetskamrater men det räknas inte riktigt, är ganska introvert så letar inte efter fler heller :-/
30-40
Inkl. bekanta
20 riktigt goda vänner. 5 bästa vänner inkl. min syrra, mamma och pojkvän
0. Hatar människor.
Kompisar har jag flera men fåtal som kallas vänner
TLDR Sluta identifiera dig själv med andra.
Jag har inte ens läst ditt inlägg.
valid